Börjar kännas...

sdfsf

Såhär är det med mig, att när jag ska göra något som är för stort för min hjärna att förstå på en och samma gång, så förstår jag det i små steg. Och precis så är det med resan till USA. I morse när jag vaknade slog jag upp ögonen och tänkte "Hjälp! Jag åker i övermorgon!". Tre dagar, är fortfarande lite tid. Men övermorgon. Det är väldigt snart! Två nätter i min älskade säng, hos min älskade familj i mitt älskade Sverige, innan jag åker iväg ett helt ÅR! Oj oj oj! Antar att det är först nu som jag inser att jag ska säga hejdå till min familj för ett ÅR. Det avskedet ser jag inte direkt fram emot ska jag säga dig!


Men för själva resan i sig känner jag ingen oro däremot. Min värdfamiljsmamma gör verkligen allt för att jag ska känna mig bekväm och välkommen till mitt nya hem. Den första tiden kommer hon att vara hemma med mig och visa hur allting fungerar och vart allt finns. Sedan första arbetsveckan kommer hon att försöka fixa barnpassning så att jag får tid att upptäcka omgivningarna lite på egen hand. Kan redan nu se det framför mig, hur jag springer runt i Harlem med kompass och karta. Helt lost. Haha, nej, jag ska ta det försiktigt. Och om inget annat så kommer alla eventuella "bad guys" ångra sig om de ens försöker något. Ha! (Den självsäkra och kaxiga delen av mig har talat.)


Nu har jag slagit in alla värdfamiljspresenter och kommit fram till att det blev många fler än vad det kändes som från början. Nu ser det nästan ut som om jag hjälper tomten med paketutdelningen i New York, några månader för tidigt. Haha! Men det var ruskigt kul att slå in dem i all fall. :D


Ska prata med barnen för första gången imorgon, via skype. Önska mig lycka till. Är lite nervös om jag ska vara ärlig. Jobbigt om de direkt efter slänger sig pladask ner, gråter, skriker och slår med nävarna i golvet för att de kommer få mig som Au Pair... Inte för att jag alvarligt tror på det själv. Men antar att det är det värsta som jag skulle kunna fantisera ihop som skulle kunna hända.


Jaja, gotta go!


Ha det bättre! Because you're worth it!

Märkliga tevanor och polkagrisar

5555
Te. När jag var liten var detta något som enbart användes till att leka med. Man doppade tepåsen i det varma vattnet, kände sig vuxen eftersom alla andra vuxna gjorde likadant, såg hur vattnet magiskt ändrade färg, sen slängde man den äckliga drycken i slasken och drack juice istället.


Detta var innan min moster introducerade mig för jordgubbste, som jag inte bara kunde dricka, jag tyckte om det också. Efter det lärde jag mig att dricka andra söta bär-te-sorter som björnbärstee, vilda skogsbärs te, svartvinbärstee, men vanligt te smakade fortfarande illa. Mitt te drack jag med en liten tesked med honung i. Inget annat. ABSOLUT INGEN MJÖLK!


Men hur kommer det sig att denna konservativa flicka (jag använde ordet för att det lät bra just där) plötsligt sitter framför datorn med en kopp engelskt te med mjölk i? Det undrar jag också. Håller jag på att för-eng-ligas såhär före Amerika resan? En vän till mig från England som jag träffade på lägret påpekade att jag troligtvis kommer förlora min engelska dialekt under året. Sorgligt nog. Men att han minsann skulle få mig att träna bort den på nästa sommarläger jag kan komma på. Vilket inte blir förens år 2011.


Idag var jag och tre vänner i Gränna och shoppade loss. Jag köpte stora polkagris klubbor till mina barn, en burk med små polkakarameller till min värdmamma, en polkastång till deras nuvarande Au Pair som jag kommer träffa innan hon åker, och en lite älgnyckelring till en Au Pair som jag kommer spendera mycket av min arbetstid ihop med, eftersom hon är vänfamiljens Au Pair... Alltså, barnen hon passar är kompisar med mina barn och hennes mamma är vän med min mamma. Har redan skrivit en hel del med henne över mail. På tyska! :D Så gött!


Nu ska jag gå ut med vovven. Behöver verkligen sova nu! Var uppe och chattade med en söt kille från lägret till klockan 6 (!) på morgonen inatt. Så jag behöver verkligen ta igen mig. Måste dock säga att it was so worth it!

Tillbaka från lägret i England!

sdfsfsfsd


Har ni varit nyfikna på hur det gick, ni få som faktiskt följer min blogg? Det gick helt fantastiskt! På flera områden slog det ut de flesta av de lägren jag varit på förut. Framför allt i våldsamhet och pinsamhet! Vet inte vad jag ska berätta om, för jag vill inte få er att tro att mitt helhetsintryck var negativt. Absolut inte! Det var ett av de bästa, om inte det bästa lägret jag någonsin varit på! Och snacka om att det var för mitt engelska språk såhär inför USA. Synd bara att jag inte kommer att få behålla min brittiska dialekt.


Okej då. Efter moget övervägande ska jag dela med mig av det pinsammaste som någonsin hänt mig i hela mitt liv. Antar att det är bra att jag vågar öppna mig för er, så att jag vågar berätta allt knasigt som sedan händer mig i USA.


En dag åkte hela lägret till ett vattenland som bestod av i princip enbart en MASSA VATTENRUTSCHKANOR! Så många att de hade markerat dem efter otäckhetsgrad. Blå, röd och svart. Svart= otäckast.


Helt fantastiskt ställe! Jag och ett stort gäng som ville ha med mig (troligtvis för att jag var så rolig att "lyssna på" då jag skrek mig ner för alla rutschkanor vi prövade) ställde oss i en kö i en lång trappa. Jag filosoferade inte mycket över vad för sorts kö jag stod i utan stod och pratade med alla 8killarna och den enda tjejen som gjorde mig sällskap. Det var först då vi kom upp som jag insåg vad jag höll på att ge mig in på. Kanan var märkt med ett stort svart märke och hette till råga på allt "scream" vilket var precis exakt vad SAMTLIGA av de stöddiga, stora, rugbykillarna gjorde då de åkte ner en och en, efter att ha skrattat hysteriskt åt min vettskrämda reaktion. Nu var det bara tjejen och en kille kvar bakom mig och jag stod längst fram i kön. "I won't do it!" Flämtade jag skräcksslaget. Men tillslut lyckades de i alla fall övertala mig och jag åkte ner samtidigt som jag skrek i högan sky "IIIII AAAAAAM DYYYYIIIING!!!!" Vilket var precis vad jag önskade att jag kunde göra när jag väl kom ner. Banan slutade inte i en pool utan avtog bara i lutning tills man stannade. Där neranför stod hela killgänget och väntade på den skrikande, roliga svenska blondinen att komma skrikandes ner. Först då insåg jag att min bikinitopp hade åkt upp! AHHH! Panikslaget slog jag armarna för brösten och vrålade åt dem att vända sig om, samtidigt som jag utan att använda händerna (för då hade jag varit tvungen att flytta armarna som var det enda som skyddade mig) rätta till bhn. Killarna jublade men vände sig om... A, en del i alla fall. Vissa vände sig om då och då trots mina hot. När jag är mitt i att rätta till bhn hör jag ett skrik komma ifrån tunneln jag just kommit ut ifrån. Tjejen var på väg och jag var tvungen att hoppa undan. Tillslut lyckades jag rätta till allt, men det var inte lätt att se killarna i ögonen efteråt. Inte för dem heller verkade det som. För när jag några minuter senare frågade en av killarna vilken tid vi skulle samlas för avfärd till nästa ställe såg han först funderande på mina bröst, sedan i mina ögon då han svarade.


Vad är det egentligen med killar och bröst?


Men lägret var underbart som sagt, trots denna fruktansvärda incident... något som jag förhoppningsvis kan använda till att glädja andra och få dem att känna sig mindre klumpiga då de inser att de aldrig kommer att kunna mäta sig med mig?


Nu är det mindre än en vecka kvar. 6 dagar för att vara exakt och jag har ännu inte det där kramaktiga pirret som jag borde ha i magen. Antar att det är för att jag är seg. Jag har nog inte riktigt fattat att om mindre än en vecka, kommer jag att vara i New York!

Min kära värdmamma och jag planerar nu en tid då jag ska få se mina knattar live för första gången via Skype. DET är pirrigt! Hoppas de gillar mig och att det blir ett roligt samtal och inte en jobbig och pinsam historia där jag desperat hankar mig fram på engelska och ställer dumma och ointressanta frågor som får korta och idiotförklarande svar.


Nu ska jag gå ut med vovven.

Natti natti!



Redo för ungdomsläger i England?

dfgggg


Nu är det ännu färre dagar kvar än vad det var igår. Om jag börjar bli nervös? ... JA! Igår framför allt, men jag tror det hade att göra med att det var sent och jag var trött. Då blir man mer känslig. Idag ska jag signera massa foton på mig. XD Haha! Nja, jag ska skriva under mina student tack-kort. Sen kommer min lillasyster hem från ett tyskt läger som hon varit på i två veckor nu, och det ska bli så gött att träffa henne igen. Har saknat henne. Och sen nu på måndag kommer vi båda att åka till England för att vara på ett läger som min baldate har tipsat oss om och också kommer delta i.


Jag kommer vara med som ledare... Hmm... Vilket kommer att bli mycket intressant. Under de senaste lägren jag varit ledare på har jag:


  • Fått kommentaren redan innan lägret börjar: "Alltså jag, *killnamn* och *killnamn* i samma grupp? Fattar inte du att det kommer att bli synd om dig? (Och det inte för att de inte trivs ihop, utan för att de GÖR det!)
  • Blivit upplyft och buren uppför en stor brant trappa, bara för att jag inte ville det.
  • Fick höra följande mening från en (kaxig) talesman från min grupp: "Vi har röstat och kommit fram till ett majoritetsbeslut; Att du får ta och diska själv!"
  • Blivit kallad Stahlin, då jag slog ner detta lilla uppror med straffarbete som att torka upp fiskrester någon slängt på golvet.
  • Blivit nerbrottad. Det är sannerligen inte lätt att vara liten alla gånger... I alla fall inte mindre än lägerdeltagarna.
  • Fått en trupp paparazis efter mig efter att jag yttrat de magiska orden: "Nu får ni blunda för jag ska byta om nu." Lite missförstått?
  • Fått tandkräm applicerat på min kind då jag tog mig en välförtjänt vila i tältet, eftersom jag var både sjuk och hade sömnbrist.
  • Fått kommentaren "Ska inte du gifta dig snart?". Och efter mitt svar "Nej. Varför skulle jag?" fått svaret: "För att du borde passa på medan du är ung och vacker!"
  • Fått vatten skvätt på sig så fort man närmat sig sjön, i syfte att få mig att doppa mig snabbare.

Vad ville jag komma fram till med detta? Jo, att det blir väldigt spännande att se hur dessa engelska ungdomar kommer att reagera när lilla blonda jag ska vara ledare. Kommer det bli lättare att vara ledare för dem, eftersom de inte har fått prata med någon av de som haft mig som ledare förut? Eller kommer det bli svårare på grund av eventuella fördomar mot blonda och blåögda?


Det återstår att se... Kul ska det bli i alla fall. Och till er som blev helt skräckslagna av att läsa det här, var inte det. Att vara ledare är det roligaste som finns. Man vet aldrig vad som kommer hända! Jag har varit med om allting från kidnappning till att få massage av 12 scouter samtidigt och att få en tidning som de själva har gjort som handlar om deras största idol. Dig. Jag skulle kunna rabbla upp en lista på det roligaste som hänt mig som ledare under den senaste tiden också, men sparar den till nästa inlägg, eftersom det här börjar bli för långt.


Ha det bättre! Because you're worth it!

Vart tog veckan vägen?

esdf

Hej! Jag fattar inte.. Det är alltså fredag idag? Trodde att det var onsdag igår, men uppenbarligen hade jag fel. Vart tog veckan vägen?

Jaja, igår var jag och min väninna Bella i stan och shoppade. Det behövdes verkligen och efteråt kände jag mig sådär nöjd, ni vet, så nöjd som man bara blir av att ha uträttat de ärenden som du vet att du skulle göra plus lite till. Jag shoppade bland annat en ny kalener, vilken jag flitigt kommer att använda i USA.

sdfsdf

...och min fråga är. När är man för gammal för att köpa kalendrar som är tillverkade för barn?

Sen är det idag som sagt bara 24 dagar kvar! Och att jag igår fick ett brev ifrån CC gjorde det bara kändes ännu mer verkligt. Jag menar. Nu kan jag märka mina väskor!! *svimmar*

fsdfsdf

Ha det bättre! Because you're worth it!

Har de chokladbollar i USA?

sdfsdf

26 dagar kvar är det nu. Det låter så lite på något sätt. Antar att det blir ännu värre när man kommer nedanför 20. Idag har jag lagat mat. Köttfärspaj. Och när jag skulle börja upptäckte jag till min fasa att det ju inte fanns något recept i vår stora kokbok! Hittade i alla fall ett pajskalsrecept som jag använde men resten improviserade jag ihop själv och den gick faktiskt hem! Min lillasyster och hennes kompis gillade den till och med! Det tog en omgång till! Så nog känner jag mig duktig alltid. Kanske inte kommer bli så svårt att laga mat i USA trots allt... Tror det som blir svårt är att komma på olika rätter att laga som barnen kan tänka sig att smaka.


"Hey kids! This is surströmming! Yes it stinks but it's really good! Trust me." Jag ser hur min värdmamma rynkar på näsan och hur barnen ser helt förskräckta ut. Nog för att exemplet var ganska orealistiskt, jag äter nämligen inte ens surströmming själv.


Har man chokladbollar i USA förresten? Bara undrade.

Till alla eventuella paparazis!

Kolla in den här bilden. Den lade en av mina scoutknattar ut på facebook. Snällt va? Först blev jag tokig och höll på att dö av skam. Fruktansvärt när folk lägger ut bilder på en som man inte anser borde få finnas. Men när jag tittade på den för tredje eller fjärde gången så började jag av någon märklig anledning att le. Förstod inte varför men för varje gång jag såg den så gillade jag den mer och mer. Nu SKRATTAR jag när jag ser den och tycker att det är det ultimata fotot på mig. Jag menar, titta bara vilken MIN jag har? Ser ut som en tjurig 4åring med... ehe, rufs! Älskar håret! Blicken! Den fula elevstödjartröjan som jag bara har när jag verkligen inte bryr mig om hur jag ser ut, och en brun ful tältduk i bakgrunden. Jag finns bara med i hörnet, vilket också är ganska kul. Bilden är inte bara ful utan även dåligt tagen! Om någon tror att den kan klå den här underbara bilden i fulhet, KOM AN bara! ...

tihi

Vill ni ha bakgrundsfakta till hur jag kunde låta detta ske? Jo, jag var som sagt på scoutläger för inte så länge sedan. En kväll när vi skulle gå och lägga oss skulle jag gå iväg och borsta tänderna. Men innan jag gjorde det kom jag på att jag borde byta om först. Jag är en sån person som börjar med flera projekt och gör dem alla på en och samma gång, så med tandborsten i munnen (händerna var upptagna) sa jag åt alla killar i tältet att blunda för att jag skulle byta om. Då tog de små kräken (Bara något jag säger just nu. Jag älskar de små änglarna egentligen) upp sina kameror och började fotografera mig! Det var blixtar överallt och jag kände mig som en kändis infångad av paparazis (säkert felstavat... hur stavas det?). Ungefär så gick det till.


Ville bara att hela världen skulle få se hur illa jag kan se ut, delvis för att främja tonårstjejers ideal om att alltid vara perfekta, för att bjuda på mig själv och på en rolig bild som i alla fall får mig att skratta, och för det tredje, OM jag någon gång i framtiden skulle bli känd så vet ju alla från början att jag är människa. Annars försöker ju alltid tidningar bevisa att kändisar är det, genom att attackera dem med blixtar när de kommer upp ur badet, ur sängen, är stupfulla på en fest eller har en dålig hårdag. Illa!


Bu för papparazis (vet fortfarande inte hur det stavas)

Och tummen upp för tjusningen i att vara människa.


Nedräkningen börjar!

erwr

Hej allihopa! Nu har jag precis kommit hem ifrån Öland!... Okej, jag ljög! Jag kom hem igår, men då var jag galet mycket för trött för att skriva något över huvudtaget. Nu är det 27 dagar kvar tills jag åker till USA. Jepp, har börjat räkna in nu, och det skrämmer mig lite samtidigt som det pirrar så mycket att jag skulle kunna åka till månen med den energin som bubblar i min lilla mage (inte gaser alltså, men pirr). Har en lång lista på allt jag måste hinna med innan och här ligger jag och latar mig i min säng... Eh, ingen bra start. Nu har jag nämligen sammanlagt bara 2 veckor på mig att förbereda mig. Denna och veckan innan avresan. Tiden mellan detta kommer jag nämligen att åka till England och vara på läger där i 10 dagar. Ojojoj... Hur ska jag hinna allt?


Jag var inne och surfade på andra Au Pairers bloggar och kom fram till att jag bara MÅSTE göra en superrensning i SAMTLIGA förvaringsutrymmen i mitt rum! Jag har tagit ett beslut, men SNACKA om att det tar emot. Jag är en "spara"-person. Inte "släng"-person. Jag vill spara ALLA minnen av olika slag bara för att. Och gosedjur sen! Jag har nog aldrig lyckats slänga ett gosedjur så alla mina gamla ligger kvar i garderoben. Har lyckats ge bort någon till systrarna mina, men aldrig slängt. Har en riktigt bamsing till björn i min klädgarderob som är riktigt skrymmande. Men hur skulle jag kunna slänga en nalle som en gång i tiden var större än mig? En gammal vän? Åh, nej! Näver!

Ha det bättre! Because you're worth it!

Upp eller ner i vikt?

Har jag stavat rätt? Om jag har FÖRSTÅTT det rätt så går det i alla fall ut på att låta bli att äta socker. Socker avgiftning. På min långa lista med saker jag måste hinna med innan jag åker till USA finns detta med. Tänk om jag anländer till New York och det första jag har i huvudet är socker?! Då kommer jag inte kunna flyga hem för att inget flyg kommer kunna lyfta med mig i! Därför, ska jag sluta med socker... igen. Men denna gången har jag ingen klänning som jag måste passa i! Förra gången blev det ju så att jag var tvungen att avbryta min ytterst enkla "vägra äta sötsaker" diet för att jag gick ner för mycket och var tvungen att sy in balklänningen. För att jag inte skulle tappa den på själva balen FICK jag inte gå ner mer i vikt.


Intressant att jag över huvud taget tar upp detta ämnet på en blogg, speciellt eftersom det nyss (okej, det var ett tag sen nu, men ändå) var bloggkrig just för att Blogg Bella klagade på två stora bloggare för att de skrev för mycket om just detta ämne. Hoppas ingen attackerar mig nu... Kanske borde man försvara att jag pratar om att inte äta socker? Jo, jag tror att jag gör det.


Anledningen till att jag ens tänker på saker är att jag inte ÄTER godis. Jag FROSSAR godis. Jag är så icke svensk man bli, just för att jag aldrig riktigt förstått mig på ordet "LAGOM". I alla fall inte lagom mycket godis. Det jag tänker på är att om jag anländer till USA mitt i en supersockerperiod kommer jag inte må bra!... inte kunna komma i några av mina gamla kläder heller för den delen men... Har hört många varningar om att man går upp i vikt när man kommer till USA och när jag var i England i tre veckor gick jag upp 5 kilo, så jag tänker passa mig.


Sjukt kul video jag hittat på youtube som eventuellt skulle kunna föreställa mig efter USA.

För skojs skull bifogar jag här en lista på för och motargument för om jag kommer gå upp i vikt i USA.


FÖR:

  • Jag älskar mat.
  • Jag älskar godis
  • Jag älskar Mc Donalds
  • Jag älskar att småäta
  • Jag tycker INTE om att springa (springer enbart om jag blir jagad, vilket jag hoppas inte kommer hända på någon otäck gata i NY.
  • Jag kommer åka till USA! Snabbmatens och Jerry and Berrys.... Ben and Jerrys? Vad sjutton heter den där glassen alla hjärtekrossade äter i amerikanska filmer? ...land.

Mot:

  • Jag kommer vara Au Pair för två stycken 3or som INTE gillar att titta på tv.
  • Dessa 3or tycker om att spela kickball. Vilket är typ brännboll fast med fotboll.
  • Jag kommer bo bara något kvarter från Central Park. Där det finns många möjligheter att idrotta.
  • ... haha! Vet inte om jag vill säga den här anledningen... Men familjens nuvarande Au Pair och jag snackade på skype häromdagen och hon berättade att framåt vårkanten är det många american football spelare ute och springer i Central Park. Och då vill man ju inte direkt ha för dålig kondis för att INTE kunna hänga på. Skratt!
  • Min familj äter inte rött kött. Så det kommer troligtvis inte bli många feta stekar för min del.
  • Dessutom gillar familjen HÄLSOSAM MAT. Vad detta innebär kan man ju fråga sig, men troligtvis inte Mc Donalds varje dag i alla fall.
  • Jag funderar på att ta lektioner i något knasigt. Självförsvar, salsa, balett, hiphop.
  • Jag ska lära barnen att simma när jag kommer dit. Simma ger bra träning.
  • Jag VILL inte gå upp i vikt utan är just nu i min idealvikt.

Vad tror ni? Kommer jag eller kommer jag inte gå upp i vikt? Kommentera gärna!


Nu ska jag städa färdigt rummet och packa för att åka till Öland på semester!

Adjö!

Hemma igen!

sdfsdf
Tjoho! Nu har kommit hem ifrån scoutlägret (Royal Rangers scouter för er som undrar) och är helt slut! Har sovit dåligt på grund av knott, värme och förkylning. Det var en dålig kombination med stekhett väder och förkylning. Nu undrar ni säkert varför. Man kan ju tänka att ett kallt läger bara skulle göra min förkylning värre, men jag vet inte om jag håller med. För om jag hade haft kallt väder hade jag åtminstone kunnat klä mig därefter. Men nu var det varmt och jag var TVUNGEN ATT BADA för att inte förgås (eller ta kål på mina tältkamrater genom att stinka svett). Och eftersom de svala doppen PLUS att jag sov dåligt/inte alls på grund av de massiva knottsvärmarna, gjorde mig värre och värre fick jag tillslut åka hem i förtid så here I am! Sitter i sängen och snörvlar. Skönt att få skriva av sig nu när jag på grund av att ha tappat rösten varit tvungen att tiga i flera dagar i sträck. Hemskt! Speciellt för en så babblig person som jag!

Min brorsa och den Amerikanska ambassaden

sdfsf
Jag har varit på den Amerikanska Ambasaden nu igår. Och det finns inga ord för hur jobbigt jag tyckte att det var kvällen innan då jag kämpade med att fylla i alla dumma papper med idiotiska frågor!

"När du kommer till USA, har du planerat att prostituera dig?"

"Har du deltagit i folkmord?"

Eh? NÄ!!!

Och mitt i allt kämpande, när jag stört nog skulle fylla i två stycken icke släktingar som skulle kunna intyga att jag heter det jag gör och att min familj är min familj, messar lillebror! Jag lyser upp och skickar honom ett långt frustrerat mess om hur irriterande frågorna är, och att jag troligtvis skulle bli tvungen att sitta uppe hela natten för att hinna klart, och mår genast mycket bättre! Han skriver tillbaka och lider med lilla mig precis när jag åter igen fått en ny hopplös uppgift som känns allmänt onödig. Jag vet inte hur han gör det. Men han lyckas alltid att smsa precis när jag tycker något är frustrerande på något vis. Synd för honom anser jag, KUL för honom anser han (som får höra alla knäppa anledningar som jag kan ha att vara frustrerad över) men perfekt för mig! Ibland behöver man bara prata ut och just DÅ brukar han alltid smsa. Dagens ros går därför till min lillebror!


Måste bara tillägga till alla er som ska åka till USA och måste söka visum att jag har lite tips till er.

  1. Gör i ordning papperen i tid!!! Sitt inte uppe hela natten innan för vissa frågor behöver du smälta om du inte ska få ryck och slänga ut skrivmaskinen genom fönstret och in i grannens trädgård.
  2. Ha med en bok. Jag behövde inte vänta mer än 5 minuter, men jag har hört skräckexempel om folk som har fått vänta i flera timmar, så var förberedd!
  3. Skräm inte upp dig själv eller andra när du anländer till detta otäcka ställe! Jag träffade fler blivande Au Pairer utanför ambassaden och innan vi en efter en blev inkallade att gå igenom ett litet vakthus för att vara säkra på att du inte har massförstörelse vapen på dig (typ som på flygplatsen) skrämde vi skiten ur varandra med vad dessa vakter eventuellt skulle kunna sätta dit oss för.

 "Vad är det här?! En penna! Hade du tänkt att sticka in den i näsan på någon och slå dennes ansikte mot ett bord eller vägg?!"


eller


"Aha! Ett mynt! Erkänn du har planerat att stoppa den i någons strupe?!"


Förstå att vi var oroliga när vi gick in!!!! Men det var inte så farligt ändå. De flesta där är jättetrevliga. (I alla fall när man vimsar runt, ser panikslagen ut, är överartig, ler bortgjort och skamset samtidigt.)


Nu ska jag åka på scoutläger en vecka så det kommer bli lite dammigt här i bloggen.


Ha det bättre! Because you're worth it!

*suck*

Att ansöka visum är tråkigt. Tråkigt. Tråkigt! Varför måste man fylla i så mycket papper för? Skulle varit så mycket enklare att bara fylla i allt över internet men nu måsta jag damma av skrivmaskinen för att fylla i några papper också. Jag tror dock att det kommer vara värt det i slutändan ändå. Så det är bara att bita ihop. Imorgon ska jag först in till stan för att fotografera mig (visumfoton som kostar ungefär 250kr för två stycken. BLÄ!) och sedan vidare till Stockholm där jag ska bo hos min morbror över natten och på morgonen sticka till Amerikanska ambasaden och försöka få mitt efterlängtade visum. Can't wait!

Ha det bättre! Because you're worth it!


Sista inspelningsdagen!

Idag gäller det! Eller rättare sagt, ikväll. Ikväll ska vi spela in de sista scenerna till musikvideon, och jag kan inte fatta att vi redan spelat in över 4 TIMMAR! Rätt coolt, eller hur? Men det kommer bli MYCKET extramaterial kan jag lova. Haha! Många tabbar. När jag är på film så blir det lite tabbar här och där. I alla fall "skratt-tabbar". Har garanterat förlängt mitt liv med ett antal minuter genom att spela in den här filmen. Tänk va kul det vore att ha ett gäng som bara sysslade med att göra roliga kortfilmer som de lade ut på internet? Funderar på att starta ett när jag kommer tillbaka från USA.


Jag måste läsa igenom alla mina visumpapper. Blä! Vill inte! Orkar inte! Skiter typ it!

... Nej, jag ska. Bara inte just nu. Imorgon ska jag bry mig. Imorgon ska jag läsa allt och fixa allt inför amerikanska ambasadsbesöket på torsdag. Och jag ser jättemycket fram emot att åka! Informationsmötet med CC ser jag sjukt mycket fram emot... Men inte förberedelserna för visumet. Men jag antar att jag alltid varit sån. En sån som packar allt i sista sekunden. Tidsoptimist som avskyr att städa rummet. Sitter uppe hela natten för att skriva klart skolarbeten. Yeah, that's me!


Ha det bättre! Because you're worth it!


Förkänningar!

För bara någon dag sedan började tog jag ytterligare ett steg mot att förstå vad det är som kommer hända den 10e augusti. Lika fascinerande varje gång som man förstår det lite mer. Kommer troligtvis ändå drabbas av chocktillstånd natten innan, och inte sova alls! Men just nu är jag helt salig! Jag ska till New York! Stanna där i ett helt år! Och ta hand om ett par tvillingar, en flicka och en pojke i 7års åldern som är hur söta som helst! Tittade på bilden av dem senast igår och tänkte att de snart kommer vara "mina" Au Pair kids. Jag kommer lära känna de där barnen och vi kommer ha så kul tillsammans! Kan redan se framför mig hur de lär mig att spela kickball ute på lekparken i innegården. Eller hur vi går till Central Park matar gessen och äter glass. Hyr en båt. Bildar ett band. Bakar ihop... I can't wait!


Visst kommer jag sakna min familj, släkt och vänner.. MYCKET. Men det här är ändå en dröm jag har haft hela livet som kommer att uppfyllas. Så fantasiskt! Har aldrig ens varit i USA förut. Och nu åker jag till en av de största städerna (vilken är den största staden i USA?), från att ha varit en småbysbo hela mitt liv. Snacka om omställning!


Ha det bättre! Because you're worth it!

Pjuh!

st
Jag är galen! Hur kom jag ens på iden att sätta igång ett stort musikvideoprojekt direkt efter studenten?! När hade jag planerat att softa, ta det lugnt och vila ut??? Nä, ibland förstår jag inte hur jag själv tänker... Någon som vet?


Annars är jag så otroligt nöjd med vad jag redan har! Dagens ros går till min filmare/producent. Helt fantastisk är han och jag är galet nöjd med de filmerna han har filmat hittils. Det är så gött, för under inspelning vet han precis vad som blir snyggast och vågar justera samtidigt som han är noga med att kolla efter hur jag vill ha det. Sen att han står ut med mig som skådespelerska har jag svårt att förstå. Det kanske inte är en karriär för mig trots allt. Kan inte låta bli att skratta ibland! Vi skulle göra en scen där jag biter i ett äpple. Jag menar, hur kul kan det vara på en skala? Men när man står där med ett äpple i handen och en filmkamera som spänt väntar... då kan man inte hålla sig helt enkelt! Eller tillfällen då man ska se ledsen ut. Näe. Ibland är det nästintill omöjligt! Speciellt om de andra runt omkring en börjar skratta. Men så kul är det. Det roligaste blir helt klart att se allt extramaterial som min kära filmare spelar in I SMYG! Som tillexempel när vi åkte bil med dvärgarna (6-9åringar) som tjoade och skrek i baksätet "Vi har en hemlis! Vi har en hemlis!" Tänk er att åka två mil med det! Haha, och vi fick det bandat! En annan grej som var rätt kul var att jag och filmaren tror jag snackade om studenten. Då började jag sjunga lite snabbt: "vem vill gå i ettan nu? Ingen. Ingen..." Och snabbt fick jag svaret från lillfian bredvid mig. "Jag går i ettan!" Och så plötsligt gjorde hela bordet med dvärgar en omröstning, vilka som hellre skulle vilja gå på lekis. Haha! De är SÅ söta, men SÅ krävande också. En eller två är hanterbart. Men när de är 7stycken som triggar varandra att ständigt höja intensiviteten och ljudnivån... Så blir man lite trött i slutet av dagen.


Nästa inspelning är på Måndag, och då ska vi spela in på ett renoveringsprojekt UTAN drake. Det blir spännande. Får se om jag hinner få tag i troll till dess. Erkänn mitt liv låter lite knasigt ändå?


Ha det bättre! Because you're worth it!


Musikvideo

Galet! Galet va kul det är när saker och ting äntligen fungerar som det ska! Igår spelade vi en scen från skönheten och odjuret vid en fontän mitt i Jönköpingscentrum. Haha! Intressant att komma där i balklänning och prinsesskrona med ett får, en fe, ett troll och en prins som sällskap! Ja, det och plus danskorregraf och kameraman förståss. Haha! När vi kom dit så fattade vi först inte hur vi skulle ta oss till för att jag inte skulle bli blöt när jag satte mig på den blöta fontänkanten. Eller hur vi skulle få bort vaktmästarbilen som stod bakom fontänen som inte RIKTIGT passade in i mitt sagotema. Men jag fick syn på en vaktmästare och sprang fram till honom (i högklackat och en synnerligt osmidig klänning) och bad honom om hjälp. Jag fick en sopkasse av honom att sitta på, samt att han flyttade på bilen. Haha! Vad gör man inte för att hjälpa en jungfu i nöd? :P Haha! Han blir därför utsedd till dagens hjälte.

Men det roligaste kruxet med inspelningen var ändå att ta sig dit i balklänningen! Osmidigt som skjutton att ens komma in i bilen och jag skulle ju köra dessutom! Såhär såg det ut:


Lägg märke till att det ser ut som att jag är höggravid med den bullen på magen!

Idag tränade vi dans med alla små dvärgarna. De är inga dvärgar på riktigt utan min yngsta lillasyster med vänner som klätt ut sig. Det var rätt kul faktiskt. Dansträning både för mig, min goda fe och dvärgarna. Nu har jag ont i gluteus maximum. Och det kan ni ju underhålla er med att lista ut vad det betyder. Det är ganska mycket balett i min dans nämligen. Spännande eftersom jag inte har dansat balett sen jag 8! Haha!

Ha det bättre! Because you're worth it!

INSPELNING!

Efter ett halvårs tänkande och en veckas "Nä, asså, Jeb, jag tror inte jag kan vara med i alla fall. Du kan väl hitta någon annan? Det är väl inte hela världen eller?" Så taggar jag för den första inspelningsdagen som ska vara imorgon!! Helt otroligt att den ens blir av med min tur. Att jag fick tag i NÅGRA i alla fall var hur bra som helst. Men man ska inte ropa hej förrens man kommit över bäcken förstås. Mycket kan hända än, Och på tisdag ska alla dvärgarna träffas för att öva. Hujedamig, hur ska detta gå? Fick prata med min lillasysters kompis förälder idag, och det kändes jätte märkligt. Kan tänka mig att det måste kännas märkligt för de som är nya föräldrar att ringa till andra föräldrar för att fråga om deras barn är hos dem.

Men nu är det hög tid att jag går och lägger mig för trots att jag har sommarlov så ska jag upp kl 5 imorgon bitti! :D

Ha det bättre! Because you're worth it!

Studenten

"Sjung om studentens lyckliga dag..."


Otåligt hoppar jag upp och ner på stället, spänner armarna neråt och skriker av eufori. Nu är det bara våran klass kvar! Det har slutat regna utanför, men även om det fortfarande hade gjort det, så hade jag varit lika exalterad ändå! Det här är ett stort ögonblick. Nej. Det är inte bara stort! Det är EXTREMT! Lilla jag. Jeb. Ska ta studenten!


"NvNa3a!" Basuneras ut ur högtalarna och följs utav våran väl utvalda utspringslåt (nåja, i slutändan var det det ENDA förslaget som fanns som blev), blandat med våra ljubelrop. Kommer vi någonsin att bli lyckligare än vad vi är just nu?


Lycka. Lycka i HELA kroppen. Ungefär som mjölksyra fast motsatt effekt. Man blir pigg av det, och skulle kunna hoppa hur högt som helst, skrika hur högt som helst, bara för att man har en så stort överskott på glädjeenergi. Det bara måste ut på något sätt. Man EXPLODERAR glädje, och detta i takt till musiken. Dans, hopp, kramar, och sedan ner för den hala trappan för att finna sina nära och kära. Man vet ju ungefär vart man ska leta. Man har ju spanat in skylten ifrån klassrumsfönstret, där man stod, bara några minuter tidigare och försökte fatta det ofattbara.


Det ofattbara som jag fortfarande funderar på om jag riktigt har fattat ännu. Jag är fri nu. Fri på riktigt. Ingen kommer tvinga mig till något i höst. Som min klassföreståndare uttryckte det: "Nu är det ni som är kaptener på era båtar. Innan var ni bara matroser som så gott ni kunde följde order av någon annan". Nu styr jag själv!


Dagens ros var svår att bestämma mottagare till idag. Skulle det vara någon av mina lärare? Någon av mina kära FÖRE DETTA klasskamrater, och kanske, och förhoppningsvis vänner för livet? Skulle den gå till de som kom och grattade mig efteråt. Min familj och släkt som älskar mig så mycket och använde den här dagen till att intensivt visa mig att de verkligen gjorde det? Som ni ser, konkurrensen är hård... Men jag har gjort mitt val.


För trots att alla dessa personer har gjort sig väl förtjänta av denna ros, så finns det en som överträffar, till och med dem!


Dagens ros går till Gud. Ni läste rätt! Men för att vara ärlig, så har jag "fuskat" till mig mitt slutbetyg. Vart enda litet prov. Var enda DAG har jag fuskat. För en vanlig elev hade gått upp när väckarklockan ringde, gjort i ordning sig och tagit bussen in till skolan. Jag har haft perioder då jag inte ens kunde ÖPPNA ÖGONEN på egen hand! Där varje rörelse krävde en bön för att kunna utföras. Det är helt seriöst! Under den tuffaste tiden tappade jag räkningen på mina böner redan innan jag kom på bussen på morgonen.


Om ni visste hur många dagar jag har fuskat mig till. Hur många dagar jag EGENTLIGEN inte skulle klarat av, men som jag på något mystiskt sätt bara kom igenom ändå? Serier av ologiska händelser som gjorde att jag kunde le mitt i kaoset. Sjunga när jag egentligen borde gråtit. Och alla PROV sen! Ha! De som jag var människa nog att INTE plugga till, men precis innan provet bad Gud att hjälpa mig svara rätt på ändå!


Kortfattat. Jag hade inte klarat mig igenom dagarna på gymnasiet om inte Gud hade funnits där för mig. Och jag hade definitivt inte klarat av att få de betygen som jag fick på egen hand. För en ensam Jeb hade kollapsat redan första halvåret på gymnasiet. Åkt till Österrike som Au Pair och troligtvis aldrig våga sig på en så pass tuff linje igen.

Nu ska jag sova. För sova är något som jag vill göra. Och nu, när jag är fri, så gör jag precis vad sjutton jag vill! :D


Ha det bättre! Because you're worth it!


Studentklänningen passar!!

Hej alla läsare!


Idag firade jag min lediga dag med en lång och njutningsfull sovmorgon. Tillsist steg jag ändå upp, åt och åkte till farmor för att prova studentklänningen som hon syr åt mig. Den ÄR INTE FÖR LITEN, så jag KAN äta choklad med gott samvete! Helt fantastiskt!


Vad kan man mer säga om idag? Jo! Jag har jätte ont i mina vader sen i söndags! Aj! Vilken träningsvärk man får av salsa! Och uppenbarligen är det en rejäl fettförbrännare också för jag gick ner ett kilo TROTS all glass, snabbmat, snax och godis som jag hävde i mig den dagen. Kanske blir det salsa kurser som jag underhåller mig med när jag är i USA? Men jag vet inte än. Har funderat på olika grejer faktiskt. Drama, dans, sång, självförsvarskurs... eller bara vanlig hederlig engelska kurs och sedan underhålla mig med annat på min fria tid. :D


Ser sjukt fram emot att åka samtidigt som jag har börjat bli lite hemmakär redan nu. Det som oroar mig mest är att jag har många äldre i släkten. Tänk om de går bort medan jag är i USA? Jag skulle bli helt förstörd och känna mig jätteskyldig! Det skulle jag visserligen bli även om jag var hemma i Sverige, bara i mindre utsträckning. 


Ha det bättre! Because you're worth it!


Tillägnat till den som känner sig träffad!

Nu somnar jag!


Jag är så galet trött! Klockan är 03.03 och jag hörde just hur tidningsbudet lämnade morgontidningen i vår brevlåda.  Ändå känner jag mig tvungen att skriva innan jag går och lägger mig. Anledningen till det är att jag anser att en person som jag vet flitigt läser min blogg är värd "dagens ros" idag.


Du vet att det är du om du idag:


  • Av ren tur träffade på mig i skolan idag, då du gick runt och kände dig allmänt uttråkad.
  • Hjälpte mig att lämna tillbaka alla 7 böcker i rätt lärarfack (vilket för mig är ganska jobbigt eftersom namn aldrig riktigt varit min grej.
  • Har lovat att spela får i min musikvideo
  • Berättar detta för skolbibliotekarien så att hennes dag förgylls, när du ändå är där och gör mig sällskap, medan jag lämnar tillbaka min miniräknare.
  • Gör mig sällskap då jag åker till ett shoppingcenter för att titta på hur mycket stora ramar kostar, och förgyller expediten på gallerix dag genom att glatt förundras över hur väl ditt stjärntecken passar dig.
  • Vi går vidare till ikea och äter superbilligt.
  • Du har fortfarande inte tröttnat på mig utan hänger med till Bokia av alla ställen. Men istället för att otåligt vänta på tråkiga mig, hänger du med expediten vid kassan. Här måste jag tillägga en sak som du kanske inte lade märke till. Från och med att du började prata... det var då hon började le. Jag såg inte när hon slutade...
  • På kvällen är du galet nervös för ett framträdande på en NV-bankett men går ändå fram till hela folksamlingens stora glädje och lyckas med det som ingen annan underhållare hittills lyckats med under kvällen. Att fånga ALLAS fulla uppmärksamhet och få ALLA knäpptysta. Och TROTS nervositeten IMPROVISERAR du ihop ett fenomenalt framträdande som jag lätt hade spelat in och sett om igen, om det bara hade gått på tv.  
  • Du vet verkligen hur man fångar en publik! Du vet verkligen hur man får folk att skratta. Hur man får folk att le. Hur man förvandlar en tråkig fysiklektion till en skrattsalva eller en pappersflygplans invasion.
  • Du har ingen som helst koll på hur många fans du faktiskt har!

Jag tror att du kanske anar vem du är. Och du kommer troligtvis protestera mot det positiva jag skrivit. Men det jag vill få fram är att du är fenomenal! Och våga tro på det! För jag kommer inte ge mig förrän du gör det.



Och till er alla! Men framför allt just denna person i världen som känner sig träffad.


Ha det bättre! Because you're worth it!



Tidigare inlägg
RSS 2.0