The botten var nådd... nu är den mänskliga kanonen avfyrad och siktar mot STJÄRNORNA!

Jag kan inte beskriva med ord hur taggad jag är just nu!
Under ett litet tag nu har jag varit lite små nere, och för att trösta mig själv, och få lite annat att tänka på bestämde jag mig för att köpa ett trevligt litet handarbete. Det hela slutade med att jag drog med mig Miss Darling till Michaels (en gigantisk pysselbutik) och köpte två örngott som jag ska brodera in lite blommor och ett stort "J" som i "Jeb" på. Sen köpte jag nålar, trådar och andra tillbehör samt en söt låda med tjejiga motiv att ha det i. Jag känner mig som en liten hemmafru!

Detta är inte allt. Vet inte om ni alla vet hur jag blir när jag får respons på en av mina ideer som jag brinner för. Men jag lovar att allt knark i världen inte skulle kunna få mig att må såhär bra! (Nej, jag kommer inte testa! Jag riskerar att dö av en överdos av glädje som det är för tillfället. Knark på det... jag skulle kolavippa på direkten fattar ni väl!?)

Miss Darling och jag pratade i bilen på väg dit hur som helst om våran diskution om en Au Pair-youtube-grupp. Vi planerar att göra videos och sätta ut på youtube. Skämtfilmer. Kortfilmer. Och vi har en del ideer som vi pratat ihop då vi satt på starbucks för ett tag sen. Nu var det så att jag redan då försiktigt berättade att jag ville göra en musikvideo till min "köttbulle" sång. Tror ni någon tog det seriöst? NO!

Men jag klandrar dem inte! Jag menar, hur kunde de veta att det faktiskt är en seriös LÅT. :P Haha! För att få henne med på noterna sjöng jag den för henne i bilen och PLÖTSLIGT hade jag även en rekvisita-ansvarig! Hon vill vara en av de drivande personerna i min musikvideo, och det tackar jag VERKLIGEN INTE nej till! Nu har jag alltså en tjej som kan hjälpa mig med inspelningen av själva sången och är taggad för videon, och en annan tjej som är sjukt taggad för videon och vill börja planera redan IMORGON! Hon köpte första rekvisitan redan IDAG! Och detta är de enda 2 (förutom du Angel) som har hört den! Jag känner mig så stolt att det känns som om jag svävar på moln!

Det finns inget som får dig att bli lyckligare än att drömma vilda drömmar och sedan uppfylla dem!

Massa kramar!
Ha det bättre! Because you're worth it!

Jag gör bort mig minst en gång i veckan. Pinsam vana.

Nu är jag alltså 20 år! Hm... Märkligt. Vad som mer är märkligt är alla saker jag har hunnit hitta på sen jag senast skrev ett blogginlägg. Jag har bland annat fått en ny vana att göra bort mig en gång i veckan, regelbundet!

Denna veckas pina var dels när jag igår hörde låten "loverfool" gå på radion då jag och en av mina vänner satt på Chilis och väntade på vår mat (Chilis är en restaurang). Jag var bara TVUNGEN att utrycka min enorma kärlek för denna låten, så jag började sittandes smågunga som om jag dansade, och plockade sedan upp bestickspaketet (bestick inpackade i en servett) och mimade i den. Detta hade ju varit tillräckligt mycket med underhållning för min vän EGENTLIGEN. Men av misstag tappade jag besticken, eller snarare, lyckades få in en sån "knyck" med handen att jag slängde iväg dem! Generat såg jag mig om och hoppades att ingen sett det!

När jag trodde kusten var klar smög jag försiktigt och hämtade tillbaka besticken som landat på golvet. Treeevligt! Så jag smög fram till personalens bord och såg en stor korg med bestickpaket. Jag norpade åt mig ett nytt och rusade tillbaka till vårt bord och gömmde det gamla paketet bakom kryddorna. Fortfarande rodnandes. Vet inte om ni kan KÄNNA när någon tittar på er? JAG kan det.  Efter ett tag upptäckte jag att det stod en kille i dörren och STIRRADE, inte tittade, STIRRADE på mig! Varför han stirrade på mig kunde inte vi vara säkra på. Men det tog ett tag innan jag kopplade att han jobbade där och mycket väl kunde ha sett händelsen med besticken. Oj!

En annan pinsam grej jag gjorde häromdagen var när jag och Cindy skulle träffas på ett köpcenter och shoppa. Och ni kanske redan vet vad jag tycker om shopping? Precis! BLÄ! Men eftersom Cindy var lite sen så tänkte jag att det ju inte kunde skada att gå in i en affär och bara titta på kläder. Lite som terapi. Jag gjorde det i några butiker men så plötsligt kom jag in i en som faktiskt hade några snygga kläder. Jag plockade på mig några och tänkte uppsöka provrummet då jag kom på att när jag ändå provar så duktigt kunde jag ju passa på att prova jeans också? Problemet var bara att jag inte visste vad jag hade för storlek eftersom jag som sagt i princip aldrig handlar kläder!

Jag gick fram till en expedit och förklarade läget. Jag visste inte min jeansstorlek och undrade om hon kunde hjälpa mig. "Well" Svarade hon. "Eftersom det här är en barnklädesbutik så är den största storleken vi har det samma som size zero..." Började hon och jag blev röd som en tomat men sa lugnt. "Okej, nä men då tror jag att jag ska gå och rodna någon annan stans istället. Tack för hjälpen." Svarade jag och kvinnan erbjöd sig att ta hand om kläderna jag redan plockat åt mig. Är det konstigt att jag inte gillar att shoppa? Ändå ska jag göra det idag igen med en kompis. Någon gång måste jag väl lära mig?

Massa kramar!
Ha det bättre! Because you're worth it!


Vi har det bra. Vi här bak i bussen

Hellu!

Jag är fashinerad av dagens teknik! Jag sitter just nu på en buss från NYC till Washington DC för att besöka en av mina kära Au Pair vänner som jag umgicks med konstant under Au Pair skolan. Angel ni vet.

Mitt liv är knasigt. Jag ska träffa en av hennes killkompisar och hoppas på att han har förtått mig rätt (engelska) när jag väl kommer in i stan. Lite småkul, för Angel kan inte hämta mig själv. Haha! Angel! Jag vet att du är hård mot dig själv. Don't be! Det här är ett äventyr och jag tackar aldrig nej till ett sådant. Eller jo, det gör jag ju men inte ett med dig i alla fall.

Så han kommer att plocka upp mig i WDC, staden där presidenten bor, umgås med mig ett litet tag tills han vid 9o-tiden måste sticka iväg. Troligtvis en halvtimma innan 9 eller något.

Jag äter gott och blandat och lyssnar på P3star på internet. Kan vara P3street förresten... Skit samma!

Hur lång tid tar det innan Jeb gör bort sig? Jo, inte lång tid i alla fall. Jajjemen! Sätet bredvid mig är ledigt, men på stolen på andra sidan mittgången sitter en kille som när vi åkte ut ur NYC tittade VÄLDIGT mycket åt mitt håll. Först blev jag nervös. Vad stirrade han på???!!! Men sen såg jag utsikten utanför fönstret! Såg alla skyskraporna. Mäktigt var det och jag vände mig om, log mot honom och tänkte säga "Quite a view, huh?" Istället vände jag mig om, log och sa "Kuoowrrviv bbrrr!" Självklart ska jag snubbla över tungan just när jag vill säga något snabbt. Jag försökte säga det igen, men misslyckades IGEN! Nu började det bli RIKTIGT pinsamt! Så jag drog in ett djupt andetag och sa långsamt något som i alla fall liknade det jag tänkte säga så mycket att han förstod och kunde säga "it really is" till svar.

Men jaja, jag kommer säkert aldrig träffa honom igen... Men pinsamt var det!

Massa kramar!!

Ha det bättre, because you're worth it!

It's better

Hej!

Var hos farbror doktorn igår och fick ny medicin. Svindyr var den, så hoppas verkligen att jag lyckas fundera ut hur det funkar med försäkringen som uppenbarligen ska täcka kostnaden. Medicinen är delvis en femdagarskur i en väldigt cool förpackning. Det är liksom en kartong där man får trycka ut tabletterna, och alla tabletter är namnade med vilken ordning man ska ta dem i. Day one, day two...

Sen fick jag en nässpray också som verkar VÄLDIGT seriös och som jag ska ta en gång om dagen.

Förutom att medicinerna gör mig sjukt trött och att jag dum som jag är inte har sovit ordentligt på sistone (har fri tillgång till 2 sässonger av Robin Hood. Vem kan klandra mig?) så mår jag faktiskt bra. Jag fick ett stort härligt paket från sverige för någon dag sen med SVENSKT GODIS! Jag hoppade i taket då jag såg det stora gröna kuvertet i brevlådan. Jag äter och känner mig som hemma!

Sen håller jag igång också. Jag har kommit fram till att jag verkligen är en "tvärtomspråket" människa. Inte för andra. Men för mig själv. De sa till mig att jag trolitvis skulle gå estet eller samhäll. ABSOLUT INTE natur. Gissa vad jag gick?

Jag överraskar mig själv och andra genom att göra saker jag aldrig trodde jag skulle göra. I min vardag just nu visar min konstiga egenskap sig genom att om jag bestämmer mig för att sova på min lediga tid. Så städar jag rummet istället. Om jag bestämmer mig för att åka och shoppa, så ligger jag hemma och sover istället. Om jag bestämmer mig för att ta det lugnt och hänga vid datorn, så åker jag och shoppar istället....

Lite småkul tycker jag. Just nu grundstädar jag mitt rum. Håller på att damsuga min ludd-katastrof. (Alltså filten som jag gömde undan i en sopkasse) men batterierna i damsugaren tog slut så jag väntar på att den ska laddas samtidigt som jag tvättar lakan och kläder, samt plockar upp använda näsdukar från golvet. Det blir en del när man har bihålsinflammation. En box med näsdukar innehåller 100 näsdukar. Jag gjorde åt en sådan förra veckan. Och det bara i mitt rum! Jag snöt mig i andra delar av huset också! Kan ni TÄNKA ER va min näsa rinner?? Skulle vara kul att veta hur många liter jag har snytit ut sen jag först kom hit. Hm... Undra om det går att göra en uträkning på det....

Ha det bättre! Because you're worth it!

I DON'T WANNU!

Nu är jag trött på att vara sjuk. Idag idrottade jag först till en tränings/dans film som jag köpt (ni vet, en såndär fjantig en med ett fodral som ser ut som en blanding mellan slagerfestivalen och barbie och drömslottet) och sen åkte jag till gymmet för att simma. Tror ni jag kan simma lugnt och fint som alla andra i basängen? NEJ! Jag måste sätta på mig flytväst och träna benen. Låna hantlat och på så vis passa på att träna armarna under tiden. En tant som var i samma "lane" som jag frågade om jag tränade krål på hög nivå. (Och jag vet inte ens om denna simsport som jag förövrigt inte ens hanterar, svavas på det viset som jag just skrev.)

Poängen är att jag tränade hårt. Och jag vet inte om det är särskillt bra att göra det med en infektion i huvudet! Men jag var bara tvungen och det kändes så skönt just då. Nu har jag däremot huvudvärk vilket oroar mig. Jag fryser och snörvlar och hade innan även hosta. Nu har det gått en vecka sen jag var hos doktorn. JAG VILL INTE DIT IGEN!
Men något säger mig att jag kanske borde besöka honom igen. Åh! Jag är så trött på att vara sjuk nu! Har varit det i mer än en månad nu ju, snart 2?

Så nu är jag på dåligt humör! Om jag går till doktorn vet jag inte vad som kommer hända, och ja, jag måste erkänna att jag har lite sjukhusskräck. Börjar tappa tron på att de finns något de kan göra. Antibiotika är väl ändå rätt starkt ändå? Vad mer kan de göra? Öppna upp min skalle och skära ut bihålorna?!... vart nu de sitter!? Oh right, de måste sitta i bakhuvudet, i pannan och under ögonen.. för det är där jag har ont.

Snyft och förlåt att jag är så negativ!

Ha det bättre because you're worth it!

I DON'T WANNU!

Nu är jag trött på att vara sjuk. Idag idrottade jag först till en tränings/dans film som jag köpt (ni vet, en såndär fjantig en med ett fodral som ser ut som en blanding mellan slagerfestivalen och barbie och drömslottet) och sen åkte jag till gymmet för att simma. Tror ni jag kan simma lugnt och fint som alla andra i basängen? NEJ! Jag måste sätta på mig flytväst och träna benen. Låna hantlat och på så vis passa på att träna armarna under tiden. En tant som var i samma "lane" som jag frågade om jag tränade krål på hög nivå. (Och jag vet inte ens om denna simsport som jag förövrigt inte ens hanterar, svavas på det viset som jag just skrev.)

Poängen är att jag tränade hårt. Och jag vet inte om det är särskillt bra att göra det med en infektion i huvudet! Men jag var bara tvungen och det kändes så skönt just då. Nu har jag däremot huvudvärk vilket oroar mig. Jag fryser och snörvlar och hade innan även hosta. Nu har det gått en vecka sen jag var hos doktorn. JAG VILL INTE DIT IGEN!
Men något säger mig att jag kanske borde besöka honom igen. Åh! Jag är så trött på att vara sjuk nu! Har varit det i mer än en månad nu ju, snart 2?

Så nu är jag på dåligt humör! Om jag går till doktorn vet jag inte vad som kommer hända, och ja, jag måste erkänna att jag har lite sjukhusskräck. Börjar tappa tron på att de finns något de kan göra. Antibiotika är väl ändå rätt starkt ändå? Vad mer kan de göra? Öppna upp min skalle och skära ut bihålorna?!... vart nu de sitter!? Oh right, de måste sitta i bakhuvudet, i pannan och under ögonen.. för det är där jag har ont.

Snyft och förlåt att jag är så negativ!

Ha det bättre because you're worth it!

Mardrömmar

Hej!
Jag måste haft väldigt dålig kontakt med alla där hemma på sistone, för jag har fått många meddelanden om att jag borde logga in på skype lite oftare. Sorry kära familj, släkt och vänner! Jag ska försöka komma in lite oftare. I really shall.

Alla dessa påminnelser plus vissa mardrömmar har fått min hjärna att hitta på otäcka historier, och jag har kommit på att det är lättare att oroa sig här än det är hemma. När jag var liten minns jag att jag någon gång drömde att någon i familjen dog. När jag inte kunde sova efter det, kunde jag bara gå in i deras rum, höra dem andas, för att övertyga mig om att det bara var en dröm. Men jag måste medge att jag är rädd. Jag är rädd att någon av de jag älskar ska gå bort medan jag är här. Jag skulle känna mig så skyldig om det hände. Jag vet att jag har all rätt i världen att hitta min egen väg och utforska, upptäcka och leva. Men trots det så älskar jag min familj och släkt för mycket för att helt kunna slappna av.

Mina tankar gör mig galen just nu. Snälla någon. Kan ni inte skriva att allt är okej där hemma? Jag kan inte åka hem och kontrollera att alla jag älskar mår bra. Så det enda jag har att göra just nu är att intala mig själv att det är så. Vilket är svårt, för har man väl börjat intala sig själv om att intala sig själv att INTE tänka på en viss sak, så tänker man på det jämt. Så snälla skriv att allt är som det var när jag lämnade sverige!

Jag mår bra annars. Imorgon kommer jag inte börjar förrens 9 och man tackar ju inte direkt nej till en sovmorgon! Sen funderar jag på att antingen städa rummet och tvätta, eller åka och shoppa böcker. Jag fick massa presentkort i julklapp av familjen på Barnes and nobles.

Ha det underbart allihop! KRAM!

Börjar bli bättre

Nu börjar jag (som rubriken redan sagt. Ursäkta om jag upprepar mig) bli bättre. Idag ska jag iväg till NYC och träffa en av mina vänner som jag inte träffat på mer än 2 år. Vi träffades i Österrike på ett internationellt läger och har sedan dess varit väldigt skilda åt. Hon bor i Kalifornien och jag i Sverige så det kanske inte är så konstigt?

Det kommer bli sjukt gött att träffa henne! Tihi! Vet inte hur länge jag kommer stanna inne i city dock. Borde åka hem i lagom tid för att vila vidare. Jag är ju trots allt sjuk... SJUK! SKIT! Jag har glömt att ta min medicin idag!!!

Måste sticka!!!
Ha det bäst!!

Robin Hood!

Jag har precis gjort en fantastisk upptäckt! Min familj har gett mig fri tillgång till Netflix, vilket innebär gratis filmer via internet. Och idag upptäckte jag att alla avsnitten av första sässongen av Robin Hood ligger ute där! Har redan sett första och andra avsnittet! FY VAD JAG GILLAR ROBIN HOOD! Var bara tvugnen att säga det.

Lugn dag idag. Min förkyldning börjar bli bättre, så medicinen hjälper. Det är bara det att en av biverkningarna är extrem trötthet. Gah! Jag vill sova! Så det ska jag göra nu.

Sov sött allihopa!

Kramar Jeb


SNÖRVEL!

Tack alla underbara människa för era kommentarer, råd och medlidande! Det värmer verkligen ska ni veta!

Idag har varit en intressant dag. Jag chattade en stor del av min lediga tid med en 12 årig engelsk tjej. (Underskatta aldrig engelsmän! Flickan spöade upp mig i tic tac toe/tre i rad/luffarshack!) Sen har det inte varit en så speciellt händelsefylld dag faktiskt. Jag såg klart på "the wedding date" som är en helt fantastisk film! SE DEN!

Gah, va tråkig jag känner mig! Här har ni tagit er tid att kommentera så mycket, och så kommer jag och har verkligen INGET kul att skriva om! Eller jo kanske. Om jag inte redan har berättat att mitt liv, som jag ju brukar påstå är en musikal, verkligen är det! Jag och pojken sjunger ständigt om allt! Det kan handla om allt från bajs på väggarna, farliga dinosaurer och spökhus till att borsta tänderna, att inte ta på sig kläderna i sängen utan på golvet för att inte riskera att falla och slå sig.

Just den sistnämda är rätt kul faktiskt. Jag använde "oh when the saints go marching in"-melodin till följande text:

"Don't put your clothes on on the bed!
Don't put your clothes on on the bed!
Cause you might fall down and hit your heeeaad
Don't put your clothes on on the bed!"

Sen kan man byta ut clothes mot "shirt", "pants" eller "socks" om man vill. Vad än situationen kräver.

Nu kommer jag snart att somna för jag håller på att droga ner mig med "terra flu" (ingen aning om hur det stavas!!) som tydligen inte bara ska funka en nässpray (fast att man dricker detta, så det känns hälsosamt) utan även som sömnmedel. Jag är en sån knarkare just nu! Åh, på tal om det! Måste komma ihåg att ta min medicin innan jag går och lägger mig! Jag gillar inte medicin!

Ha det bättre! (Jag menar det verkligen. Det önskar jag er alla! Samtliga!) Because you're sooo worth it!

STACKARS MIG!

Blä! Nu är jag sjuk på riktigt! Jag var hos doktorn idag och fick diagnosen "sinusinfection" vilket på svenska är bihålsinflammation. Kul? NEJ!

Nu ska jag egentligen sova, men eftersom jag vill tycka lite extra synd om mig själv idag (och ni får gärna göra det också. Det var liksom det som var tanken med att skriva det på bloggen) så ville jag dela med mig av dagens hemskheter innan jag sussar sött.

Jag är obeskrivbart trött. Det känns som om jag går på droger. (Hur påverkas man av antibiotika? Någon som vet??)

Hela dagen har varit allmänt kaosig! Och att vårdcentralen uppfattat mitt namn fel och fått det till Jed istället för Jeb, hjälpte inte direkt! Av denna anledning fick jag inte min medicin gratis (och fick vänta i typ 40 minuter för att tillslut ge upp och be med sorgsen röst. "Please just let me pay?". Det var en mardröm på CVS. GAAH! Som vanligt. Jag gillar CVS. Men jag hatar det samtidigt. Hatkärlek? Nej, hata är ett väldigt starkt ord. Ogillar ska det vara. Tycker mindre om.

Idag höll jag INTE på att svimma i badrummet (till skillnad från igår) så det är ju bra. Pojken min har varit riktigt duktig idag. Haha! När jag hämtade honom på bussen förklarade jag för honom att vi skulle åka och hämta ut min medicin. Han ropade då ut till de andra föräldrarna och barnen på hållplatsen. "Me and Jeb are going to pick up some antibiotic, cause Jeb has got a sinusinfection." Jag skrattade och sa, "Now you all know!" Och de var glada för min skull att det inte var något mer privat. Hade varit jobbigt om det hade varit aids eller något. Kan nästan se det framför mig... FY va pinsamt det hade varit.

Nu kanske många av er inte tycker särskilt synd om mig, eftersom det här inlägget faktiskt blev mer positivt än jag hade tänkt från början. Och jag antar att man får se det positiva i situationen. Jag har i alla fall fyllt på med näsdukar nu! Bra va? En hel låda full (skulle varit kul och hålla räkningen på hur många näsdukspaket jag använt sen jag kom hit... varför tänkte jag inte på det? Jo, för jag trodde aldrig att jag skulle behöva använda så många!)

Dags för mig att sjugna på sista valsen. Jag ska vakna vid 11 och ta min medicin igen. Gah! Stackars lilla jag. Det är så synd om mig! Mamma? Pappa? Jag har kommit på vad jag önskar mig i födelsedags present! En plånbok.

Jag minns när mamma köpte sin plånbok. Eller om jag och pappa köpte den till henne?... Nej det var nog en handväska... Hur som helst så lärde jag mig då att vuxenplånböcker ska vara i skinn. Och nu kommer jag ju bli vuxen? Dessutom håller min gamla rosa med guldbrodyr (jag vet vad ni tänker. "Finns det sånna?" Och ja, det gör det) att falla sönder.

Jag är sååååå sugen på lakris och marabou av någon anledning. Jobbigt! Får åka in till city och svenska kyrkan när jag mår bra igen.... NÄR jag mår bra igen. *Suckar*

Ha det bättre! (Och det hoppas jag verkligen att ni har det!!!!) Because you're absolutley REALLY worth it!

PINSAMT

Nu har jag bokat tid hos farbror doktorn klockan 12, så snart kommer förhoppningsvis förkyldningen gå över (som jag haft mer än en månad nu när jag undersökt det närmare).

Igår var jag och pojken min på biblioteket och lånade böcker. "Jeb, I want to borrow these ship-books" Sa pojken min och hade ett ståhej med att inte tappa dem alla i golvet. "We don't use that word!" Utbrast jag förfärat då jag trodde att han hade sagt the sh-word. (skit fast på engelska och en värre innebörd) Sen andra gången han upprepade "ship books", och jag såg framsidan på böckerna, så var jag glad över att han inte verkat uppfatta att jag sa att ordet var olämligt. Men ändå! Upps! Min Au Pair kompis och jag kved av skratt.

Därefter gick LittleB tillsammans med de andra barnen med till en biblioteks aktivitet för barn som de har varje måndag. Jag och Au Pair kompisen passade på att låna filmer under tiden. När vi stod där och pratade så förklarade jag för henne om att jag hade så många planer för framtiden. Så många ideer. Men också hur svårt det skulle bli att göra all. Speciellt själv. "I need someone to help me make my dream come true." Sa jag och vips så hör vi en röst bakom oss säga:

"He is out there"

Det visar sig vara en äldre man som bara gick förbi. Jag hann inte ens se ansiktet! Jag rodnade något ohejdat. Det var ju inte riktigt så jag menat, men jag förstod att det kunde tolkas så. Jag och min kära väninna rodnade och fnittrade om vartannat i en kvart efter det!

Oj oj oj!

Annars har jag det bra. Redigeringen går bra, jag har många ideer. Det har ju gått ett tag sen jag skrev boken, och jag har skaffat nya livserfarenheter sen dess.

Låten går också bra. Spelade in första stämman igår. Tummen upp! Jag måste ju alltid vara HES när jag spelar in, men sånt är livet. ALLTID när jag vet att jag ska spela in någonting, så blir jag HES! Jag fattar det bara inte!

Ha det bättre! Because you're worth it!

Nålstick och personliga brev

Hej kära människor!

Inte mycket har hänt, men jag har några kommentarer att svara på. Och jag kommer börjar med hur man skriver ett personligt brev i en Au Pair ansökan. Jag har nog mitt egna brev kvar på den förra datorn jag använde tyvärr. Men hur som helst så tyckte jag liksom du att det där med personligt brev var svårt. Det är alltid svårt att skriva ett personligt brev oavsett vilket jobb man söker till. Det jag kan råda dig till att ha i åtanke är dock:

1. Du söker ett jobb och du konkurrerar med andra Au Pairer. VARFÖR är du helt klart bäst för den här familjen? Visa framfötterna. Vad är dina STARKA sidor?

2. Du vill framstå som en person som både har en seriös OCH en lekfull och aktiv sida. Försök att hitta en balans som inte får det att låta som om du är en sträng tjurtant ELLER en förvuxet barn.

3. Var ärlig. Om du är en soffpotatis, säg inte att du springer 5km på löpbanan dagligen, för det kan hända att famljen som tittar igenom papperen ärligt söker en Au Pair som GÖR DET!.. och då är det rätt surt om du inte ens gillar att springa. Men än en gång. Visa framfötterna, göm bakfötterna. Basunera inte ut dina svaga sidor. Med det undantaget om det är något du behöver förklara, som en sjukdom som redan är ifylld på ansökan till exempel. Få dem att vilja ta dig TROTS det.

4. Har du krav som inte finns i din ansökan, skriv det här. Personligen skrev jag här att jag var starkt emot barn aga... tror det på vissa ställen är lagligt fortfarande... Det tror jag delvis lugnade föräldrarna, OCH innebar att de eventuella familjer som utövar sånt (grrr!!!) inte valde mig. De kommer troligtvis prata med dig om hur de tillrättavisar sina barn, och vill att du ska hantera situationer också, om inte är det en sak att ta upp i de kommande intervjuerna.

5. Personlig tough. Lägg in DIG i det här brevet. Din blivande familj kommer försöka föreställa sig din röst när de läser brevet. Hur skulle du vilja presentera dig för dem? Inte bara texten går att personlifiera. Pappret, stilen. Jag skrev texten på datorn och skrev ut den på lila papper för att matcha bildcollaget. Texten.. var någon rolig text tror jag. I alla fall inte vanlig Times Roman. Men sen är det helt upp till dig också. Personligt brev innebär att det ska utstråla DIN personlighet.

Hoppas det hjälpte en smula. Jag tror att jag frågade runt alla mina vänner efter positiva egenskaper och skrev sedan i brevet hur mina vänner beskrev mig. Jag skrev om mina hobbies och mina ledar/barnpassningserfarenheter, varför jag ville bli Au Pair och varför de borde välja mig. Att läsa dina referenser ger bra självförtroende, och var inte rädd att smeta på. Svenskar är rädda för att erkänna när de är bra på något. Amerikanare är inte det. De är väldigt raka. Så är du fotbollsproffs, skriv att du spelat sen du var 4 om du har det. Ingen kommer himla med ögonen och säga "Vilken skryt måns! Hon tror att hon är något!" utan bli imponerade om detta är något de vill att deras barn ska få del av. De du är bra på, kommer deras barn få ett gyllene tillfälle att lära sig!


Jag saknar alla där hemma!! Och jag älskar när ni kommenterar så jag får reda på vad som händer. Man är lite handikappad och hänger inte riktigt med på allt som händer längre.

Och angående min förkyldning..  tanken har slagit mig att jag kanske borde uppsöka en doktor, men delvis är jag rädd för att det eventuellt kunde bli en komplicerad process med försäkringspapper och sånt. Så jag är med andra ord lat. Sen har jag varit i den här situationen förut. Vilket innebär att jag VET vad som väntar! Jag går till doktorn. Han undersöker mina öron, min näsa, lyssnar på när jag hostar och säger sedan att allt är som det ska och att det nog bara är en vanlig förkylding MEN att vi borde ta ett blodprov bara för skojs skull! ... Okej, så säger de inte rakt ut, för det skulle vara lite väl ärligt. Men "för att vara på den säkra sidan" innebär i princip samma sak. Det är då jag lägger benen på ryggen och skriker: "Det behövs inte, jag mår bra! Hej!" och sticker därifrån.

"Sticker" var ju lite roligt uttryckt. Hehe!

Men ärligt, jag litar inte riktigt på läkare. Jag har intalat mig sen jag var liten att de VILL göra mig illa för skojs skull, och den synen är lite svår att få bort. Antar att det är lättare att bygga upp en fobi än att bryta ner den.

Jaja, ha det underbart bäst allihopa! Cause ya know y'all worth it!

"Make my head explode"

Ett väldigt intressant uttryck som jag idag lärde mig används när något irriterar en. Som min förkyldning. It will make my head explode... Tyvärr kan jag inte använda detta uttrycket till detta ändamål, för det känns i ärlighetens namn som om den faktiskt KOMMER att göra det!

JAG VILL INTE HA ETT EXPLODERAT HUVUD!

Mina läppar brinner, och jag är nu emun mot vaselin också. Bajs! Snälla någon! Du som hör mina klagorop. Skulle du kunna skicka försvarets hudsalva till den stackars flickan som är allmänt TRÖTT på att ha ett emun system som inte är van vid amerikanska baciller, men minnsan mot sånt som vanligtvis hjälper mot förkyldningar, så som nässpray, vasselin, labelo, nieva, cerat... you know.

Kortfattat måste jag ändå sammanfatta veckan som en riktigt bra vecka. Jag och Mrs Joy är buddys och jag trivs verkligen i hennes sällskap. Vi har börjat läsa varandras tankar, vilket är väldigt praktiskt då vi sammarbetar på mornarna. Jag kan se på henne när hon behöver en kopp te, och hon kan se på mig när jag behöver prata om något. Soft! Förutom min förkyldning är ALLT BRA! Vilket troligtvis är anledningen till att den är så störande. Jag har helt enkelt inget annat att klaga på!

Haleluja för det!

Ha det bättre! Because you know you're all worth it!

Säng

Jag bäddade sängen idag. Efter att jag slutat SENT gick jag upp och bäddade sängen, städade garderoben och städade halva rummet! Jag undrar vad som är FEL med mig!

Mina funderingar är runt en eventuell 20års kris. På julafton skypade jag med släkten och vi pratade om att jag skulle fylla 20. "Blir jag vuxen då?" Frågade jag och hela släkten skrattade instämmande. "Ja, då blir du vuxen på riktigt." Grejjen är den att jag blir 20 SNART! Mindre än en månad kvar och jag börjar känna lite förändringar i mitt liv.

LittleB och jag... Jag lever farligt! Egentligen, det här med att vara Au Pair måste vara psykologiskt förvirrande. Att komma till en familj som tonåring som precis slutat gymnasiet och lämnar mamma och pappa för första gången på heltid. Att vara först "barnpassare" som sedan övergår till "syster" och tillsist mer och mer till att vara "mamma". Jag känner mig som en mamma för honom! När vi stod i kön till Mc Donalds idag, var jag bara TVUNGEN att lyfta upp honom i min famn, krama om honom och luta mitt huvud mot hans. Den känslan... Jag bara vet att det kommer vara till min nackdel en vacker dag då det är dags att åka härifrån.

I morse spelade jag in honom då han sjöng en improviserad sång om mig och min näsa efter att jag sjungit "rudolf med röda mulen" och lagt in mitt egna namn istället för Rudold, och "näsa" istället för mule. Efter att han åkt till skolan, jag spelat in ett antal fler låtar på samma videokamera (den jag vann ni vet?) med andrastämmor som PLÖTSLIGT slog ner som blixten när jag stod och diskade, så lade jag in alla inspelningar på datorn. Av en slump klickade jag upp klippet när han sjöng och kände hur mycket jag ville krama om honom!

Vet inte vad mer jag kan skriva om... Känns så skrytit att säga att jag har ett så otroligt bra liv just nu. Men det har jag! Förutom förkyldningen så är jag på topp! Känner mig duktig också. Imorgon ska jag på gymmet, och vet ni? DE HAR POOL OCKSÅ! Jag är SÅÅ glad över detta!

Näe, nu känns det som jag skulle kunna skriva vilken ointressant sak som helst bara för att skriva någonting. Ni förstår, när man är riktigt trött, och vet att man inte kommer kunna sova bekvämt på grund av förkyldning, och vet att man måste upp och borsta tänderna och gå på toa innan man kan gå och lägga sig, blir det plötsligt SÅÅ mycket jobbigare att gå och lägga sig. Det är troligtvis därför uttrycket "Jag är för trött för att gå och lägga mig" används så flitigt. I alla fall för min del.

Inspelandet går bra... Men eftersom jag inte har en röstkvallite som håller för en inspelning för tillfället (jag blir ALLTID hes innan en inspelning! VARFÖR?!) så passade jag på att med min B-röst... haha! Vad roligt det där blev! Så med min hesa röst funderade jag ihop VAD jag ska sjunga när min röst väl är på topp igen.

Jaja, nu är det sängen som gäller!

Ha det bättre! Because you know you're all worth it!

Kreativ

Jag lever livet här i USA!

Först NU 5 månader efter att jag kom hit, har börjat BLOMSTRA av kreativitet igen! Och må det aldrig sluta!

På dagen när LittleB är i skolan spelar jag in min nya låt.

På kvällen innan jag går och lägger mig redigerar jag min bok.

Och låter inte detta som ett riktigt glassar liv?



... Okej, vissa kanske tänker "ursh, fy va jobbigt!", och vissa tänker att det inte är någon konst alls att skriva låtar och SPELA IN DEM. Men saken är den, att det ÄR jobbigt. Men absolut inte ursh. Vissa människor blir beroende av träning. De får en kick av att träna och fortsätter därför, trots att det är SKITJOBBIGT! Jag är sån när det gäller kreativa saker. Jag får en ide, börjar följa den. Och det kan vara fruktansvärt jobbigt att försöka få ihop skådespelare till ett drama då alla i sista stund lägger kommentaren "kan inte, vill inte, men du kan väl hitta någon annan för min roll var ju inte så viktig i alla fall?" MEN känslan av att se när det funkar! (Suckar njutningsfullt... Varför misstolkar alla alltid mina suckar?! ) Jag älskar resultat. Jag hade ett band en gång med 2 tjejer som ingen av dem någonsin spelat sina instrument förut. Jag lärde trummisen att spela. Jag lärde basisten att spela. Vi övade varje rast och en dag när det (okej, det lät inte bra, men det lät som en låt!) slutade jag spela helt och var tvungen att exhaltiskt hoppa på stället några gånger av glädje, för att jag får en sån KICK av att se resultat i det jag gör.

Jag har funderat på någonting, och precis som innan jag skaffade bloggen, behöver jag visa råd från min familj, vänner och andra älskade läsare. Jag har funderat på att göra youtube filmer. (Det gör jag visserligen redan. Jag och mina systrar har gjort 2 stycken rätt roliga bibelparodier som ligger ute.)
* David och Goliat: http://www.youtube.com/user/Tosingen#p/a/u/2/-pIlq7OKvOE (Kopiera länken och klistra in den i adressfältet. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte lärt mig hur man lägger in en youtube video på bloggen. Sorry!)
* Nebukadnessars ugn: http://www.youtube.com/user/Tosingen#p/u/3/e-Yud4_3bbw

Vart var jag nu? Jo, under min tid här har jag tittat VÄLDIGT mycket på youtube. Och det finns de som... ja nästan som bloggar, men lägger in parodier, låtar, scetcher och annat smått och gott.

Frågan är bara... borde jag? Just nu är jag väldigt sugen. Och vad jag har förstått det som finns det inte särskilt många från sverige heller. Vilket bara skulle göra det hela roligare. Speciellt om jag pratade på engelska. Det enda som man får ut på youtube om svenskar är:
1. Hur man lär sig svenska.
2. Svenska tjejer BRUKAR sitta i extrem urrigning och tala med sexig röst alternativt dansa på nattklubbar i stockholm med linnen som sällan täcker HELA brösten.

Så, vad tror ni?

Nä, vet ni? Eftersom det går så otroligt dåligt när jag ber om kommentarer ska jag försöka att göra motssatsen (så kanske jag trots allt får några?)

Så kommentera INTE! Snälla! Vad ni än gör, kommentera inte! Läs gärna, kommentera inte. SKRIV INTE NÅGONTING UNDER FLIKEN KOMMENTARER! PLEEEAAASEEE!!!

Ha det bättre! Because you know you're worth it!

KÖTTBULLAR!

Mina damer och herrar. Gamla som unga. Jag har dragit igång ett tok-projekt. Ni som känner mig vet att jag gör märkliga saker ibland och får jag bara inspiration till något så ser jag till att genomföra det också. Häromdagen när jag stod vid spisen och lagade mat kom jag plötsligt på en låt! OM KÖTTBULLAR! Det låter jätteflummigt, och som om texten i princip är lika bra som en 7årings första engelska låt ”I love you, you are nice. I love you, do you love me?” Men jag är faktiskt riktigt nöjd, och filmen KOMMER att bli en musikvideo hade jag tänkt. Ska bara spela in den först, vilket kanske är den största utmaningen. Saken är den att jag inte har särskilt komplicerade medel att använda mig av. Jag har mitt headset som microfon. Jag har inspelaren på datorn som inspelare och jag sätter ihop allt med windows moviemaker. Musikinstrument? Förutom min egen röst och leksakerna i pojkens musiklåda… nopp. Detta är en utmaning för mig, men jag är redo att anta den!

 

Vad mer är på gång här i USA? Tja.. Jag är förkyld.. Kanske rätt tråkiga nyheter faktiskt, för detta innebär att min nattsömn blir jättekonstig. Vaknar flera gånger varje natt och kan inte använda näsan alls när jag inte använder min amerikanska nässpray sak, som är rätt märklig egentligen. Istället för att trycka ner någonting så ska man krama ihop hela flaskan som är av plast…. Och jag har filosoferat och kommit fram till att om hjärnan är gul och röd, så har jag nog snytit ut den nu.

 

Jag har pratat med Miss Wax. (You know who you are) En av mina nära vänner som jag inte haft kontakt med sen jag flyttade hit. Så underbart, vi hade tid att prata lite över msn. Alltså med videokamera och mic och allt. Vilket verkligen behövdes!

 

Man får bra självförtroende av att bo i USA. Det kommer automatiskt. Igår konstaterade min värdmamma att svenskar är bra på att göra pajer, efter att hon smakat min tacopaj. Jag tyckte det var en väldigt bra komplimang, eftersom jag är den enda bagaren till de svenska pajer hon smakat. Tummen upp! En annan sak som min lille gulleplutt sa igår var när jag lagt fram en pyjamas till honom med hjärtan på. ”Oh, you took out the one with hearts! I love the one with the hearts! Jeb, you are always going to be in my heart. Even when you grow old and die, I will still have you in my heart.” Denna killen kommer bli farlig när han blir tonåring! Tjejer be aware! Han är hjärtesmältare allaredan!

 

Jag har åkt skidor, vilket var underbart kul, och för en gångs skull tyckte folk att jag var bra. För en som bor i en ort nära en skidbacke, och som började åka först som 13åring, är det inte lätt att känna sig ”bra” på skidor ska ni veta. Men här var jag till och med tränare för de jag åkte med! Och de kallade mig proffs! Jag kunde inte mått bättre. Jag blir bortskämd här!

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

Sammanfattning

Igår... jag har fortfarande helt ärligt inte riktigt kommit på vad jag ska säga om gårdagen. För det är antingen total katastrof eller drömscenarium. I mean. Jag fick uppleva en typisk amerikansk date med en Texas kille, samtidigt som jag inte vet hur jag känner... Hm... En sak som jag VET att jag känner däremot är att han och jag nog inte är menade för varandra. Vilket är skönt. Morfar. Oroa dig inte. Jag tänker inte stanna här.

Idag hade jag en toppendag. Jag planerar seriöst att göra en musikvideo om köttbullar. Hur tossigt det här en låter, jag har gjort en låt som jag är jättenöjd med! Jag ska bara amatör-spela-in den här låten och med hjälp av widows movie-maker få ihop något som liknar en låt och sen ska jag tvinga stackars Lucy att filma!
Idag har jag dessutom varit på bio med denna Lucy (när man talar om trollen) och sett "Avatar". Det är den bästa film jag sett på SÅÅÅÅ länge och jag kan varmt rekomendera ALLA att se den!

IMORGON (kul, nu har jag nämnt igår, idag och imorgon) kommer jag att åka *trummvirvel* SKIDOR!!!
Jajjemen! Jag kommer att bli upplockad av tjejerna vid 10.. så det är kanske bäst att jag går och lägger mig nu. Sussa sött i era sängar!

Ha det bättre! Because you're worth it!

En bra ursäkt!

Hej. Jag hinner inte skriva så mycket idag för att jag SKA PÅ DATE! Japp! Träffade en kille igår på nyårs kalaset som jag ska åka och träffa ikväll. Skojjsigt värre! Jag är så taggad... och pirrig!

Här är i alla fall 2 bilder från partayet igår. Ha det bra tills jag skriver igen med mer info!




... Because you're worth it!

RSS 2.0