Hemma. Äntligen!

Hej!

 

Nu har jag flyttat och jag antar att ni alla väntar med spänning på hur jag har det? Well… Jag ska vara extra jobbig och ta med er på en tur tillbaka i tiden först.

 


Kommer ni ihåg (troligtvis var många av er inte läsare av min blogg då, så om ni inte hört det förut så hör ni det nu) när jag var i baldagarna, och inte tyckte jag var värd att ha så mycket tur? Jag hade den perfekta klänningen och den perfekta baldaten som åkte hela vägen från gentlemännens högkvarter, England, för att gå med mig på balen. Självklart var han också gentleman likt INGEN ANNAN PÅ HELA BALEN! Vi hamnade i tidningen. En hel sida om oss och våran mycket intressanta historia om hur vi träffades! Stor bild på mig och honom med rubriken ”Prinsessan och gentlemannen” En SAGA var det! Rakt igenom! Vi lärde oss att dansa vals tillsammans med hjälp av de stegen jag lärde mig i självaste valsens hemstad, Wien plus specialsteg tagna från youtube. Rektorn hälsade honom speciellt välkommen och pratade om mig och min ”pojkvän” i sitt högtidliga tal på balen. Han gjorde sig omtyckt av alla han träffade (min familj älskade honom!) och jag hade den mest perfektaste balen jag kunna drömma om med en gentleman som inte gjorde sig till på grund av balen, utan bara var sig själv helt enkelt. Men sen igen. Förtjänade jag det här? Så många tjejer jag känner skulle förtjänat denna perfekta baldate så mycket bättre än jag. Vad gjorde MIG värdig detta?

 

Och här sitter jag nu i gästrummet hos min nya värdfamilj och funderar över liknande situation. Är jag verkligen värd den här familjen?

 

Klockan 6 satte min klockradio igång hemma i mitt gamla rum i en lägehnet i Harlem. Klockan 1 på natten hade de satt igång ett vägarbete utanför mitt fönster och jag var så lagom pigg när jag smög ut för att använda min dushhanduk en sista gång innan jag slängde den och alla mina lakan i tvätten (det var ett krav från min värdmamma att jag skulle ha dem tvättade, torkade och vikta innan jag lämnade huset klockan 9). En liten gnista av skadeglädje som fick mig att le mitt i all trötthet var att mamman starkt ogillar ljudet av tvättmaskinen och har tidigare förbjudit mig att använda den när hon är hemma, och tänk er då att jag enligt hennes egen befallning fick den stora äran att sätta på detta förbjudna tvättmaskinsljud klockan halv 7 en lördagsmorgon! Men nu ska vi inte vara såna. Jag höll mig undan så gott det gick på mitt rum, då jag inte borstade tänderna eller hämtade frukost mm. Och när det blev dags så lämnade jag mobil och nycklar och bar mina väskor, en efter en till dörren (hade sammanlagt 6 olika väskor i olika storlekar). Därefter skulle jag ta ut dessa bort till hissen. Mamman erbjöd ingen hjälp och barnen fick inte lov att följa mig ner för att ”de väntade på kylskåps reparatören”. Men barnen var vänliga nog att hjälpa mig att få packningen till hissen i alla fall. Jag kramade dem farväl och kände en sån befriande känsla då jag åkte ner för hissen. Jag tog packningen från hissen ut till hallen och utanför huset stod min nya värdpappa och väntade. Han hjälpte mig att få in min packning i bilen och vi satte oss i den stora bilen som jag kommer att ha som min. Han visade några funktioner och sa att jag fick stå ut med hans musiksmak på vägen hem. Jag skrattade och sa att jag inte var kräsen, vilket stämde, men hans musiksmak var låtar som jag själv skulle kunnat lägga in i min mp3 så det var inga större problem.

 

När vi anlände till huset så var ”Joy” (min nya värdmammas kodnamn) och ”LittleB” (som i lilla pojken som jag tar hand om) i bilen bakom. Då vi steg ur såg jag att de hade en stor helium-tivolibalong och en stor bukett med blommor med sig. Och min första tanke är. ”Åh! Har LittleB varit på kalas?” Men så kommer de gående emot mig med dessa och räcker över dem. Först då inser jag att det står ”Welcome” på ballongen! Jag kramar om mamman och sonen hjärtligt och är helt salig! Vilket välkomnande! Men välkomnandet slutade inte där! När de väl hjälpt mig få min packning till gästrummet (för den förra Nannyn har inte flyttat ut än. I don’t mind. Gästrummet är värsta prinsessrummet!) så kom mammam plötsligt in med en stor korg med massa prylar i… SOM TYDLIGEN VAR MIN! De gav mig alltså en hel korg i välkomstpresent med:

*En tjusig krimskrams-ram (älskar allt som är prinsessigt, det vet ni!)

*En elegant dagbok med sidorna färgade i silver. (Alltså det man ser av sidorna när boken är stängd.)

*En flytande tvål

*Tre O-flytande tvålar

*Brevpapper och kuvert i en tjusig förpackning

*Tre stycken matchande fotoalbum

…Nä, jag orkar inte ens skriva ner allt! Jag är fortfarande chockad!

 

Dagen flöt på och efter att jag fått tid att komma till rätta på mitt rum (tog en tupplur på min gigantiska prinsessäng) så åkte hela familjen iväg för att visa mig runt. Vi åkte till olika shoppingcentrer, wallmark, en bokaffär, en pysselaffär, biblioteket och en lekplats/park. På kvällen åt vi grillat kött och hotdogs (amerikansk hotdog är gott!) och till efterrätt… ni anar inte…  De hade beställt en tårta med mitt namn på, svenska och amerikanska flaggan!

Helt ärligt kände jag mig bortskämd bara av att få komma till en så super omtänksam och trevlig familj. Känner mig verkligen som en släkting eller familjemedlem alla redan! Och det hade räckt för mig! Men det här? Wow! Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

fsfsfsfsfsf
(Tårtan kommer på bloggen imorgon. Mina batterier tog slut men Joy tog också kort på den.)
vfvvvv
Här har jag redan hunnit förstöra den perfekta mys-looken med min stadiumbag och några böcker. Ursäkta!

Ha det bättre! Because you're worth it!

Kommentarer
Postat av: Maria

Alltså sluta var så svensk och jantetänkande. Du är världens bästa tjej och värd allt det bästa. Vad glada vi är att det ordnat sig så bra för dig. Passar dig säkert superbra med den frihet du får i ett hus, bil, lekplats osv. Klanka inte ner på ditt eget värde och dina egna drömmar och behov. Bara du vet vilka dina innersta behov är. Ta för dig i livet och stå upp för dig själv!

kram Jönssons

2009-09-20 @ 10:17:07
Postat av: Anonym

2009-09-20 @ 10:18:09
Postat av: Muppen och Smurfens mamma

Klart att du förtjänar det! Gud tar hand om dig och vill dig väl! Du hade en prövotid i Harlem och nu kommer en stor belöning!!!!!!!

Önskar dig Guds rika välsignelse och har med dig i mina böner!

2009-09-20 @ 15:09:18
URL: http://www.muppensmamma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0