Bara till besvär!

Svår..

 

Jag känner mig som om jag går UPP för en rulltrappa som går NERÅT. Jag fattar inte vad jag ska göra för att göra min värdmamma nöjd. Känns precis som när man övningskör, allt läraren kommenterar allt som oftast är FELEN man gör. Kommenterar aldrig om man gör något rätt eller märker om man gjorde något som de faktiskt inte sagt att man behövde, men man gjorde det där lilla extra bara för att imponera… Inte en min.

 

*Suckar* Hey, alla ni andra Au Pairer. Är det så för er också? Känns som vad jag än gör så finns det alltid något jag kan göra bättre. Är det för att min mamma är ensamstående som hon ställer så höga krav? Sträng. Säger ”vi brukar alltid göra såhär…” när jag gjort något fel som om jag borde förstått det själv och bara försvårar livet för henne och familjen. Känns nästan som om jag gör det time to time. Om så bara genom att INTE skära grönsakerna på rätt sätt. Eller att inte ringa när jag istället för att ta barnen till parken åkte hem med dem. Disaster?

 

Och allt blir självklart så mycket värre av mina super hyper ärliga barn som slåss ÅT mig mot min vilja. Mina ungar är uppfödda med slicka på fingrarna, stoppa ner i smeten, ta på allt i salladen, slicka på fingrarna igen och ner i smeten igen, stoppa in i någon annans mun och ner i smeten…. Utan att ha tvättat händerna först över huvud taget?

Samt att pussa varandra, sin mamma och deras AU PAIR PÅ MUNNEN! Katastrof att jag inte riktigt tycker det känns så passande att pussa mina värdbarn på munnen? Vet inte hur det är i era familjer, men för mig är det lite ”jag älskar dig men inte på DET SÄTTET”-känsla över det hela. Hångel är för kärlekspar. Kyssar är för kärlekspar. Puss på munnen är för kärlekspar, och där någonstans går gränsen. Puss på kinden är ok.

 

Men mina små raringar nöjer sig inte med att först ha en lång ”du måste lära dig att pussa oss på munnen”- diskussion, varpå jag om och om förklarar att jag ser det som väldigt INTIMT och inte kommer att pussa någon på munnen förens jag skaffar pojkvän. Detta blev dessutom ”dinner” ämnet när mamman kom hem. ”Mamma, Jeb kommer aldrig pussa oss på munnen! Hon tycker det är fel…bla bla bla…” Och plötsligt låter det som att JAG anklagar mammans sätt att fostra ungarna. Heh! Inte riktigt det jag ville. Hör hur mamman försvarar sitt sätt och hur ungarna fortsätter, ”Jeb säger att… bla bla bla” och detta försvarstalet behöver jag inte heller!

 

Idag hände det igen. Jag bakade pankakor med ungarna här om dagen och var noga med att de tvättade händerna innan vi bakade. SLURP! Där åkte någons fingrar in i munnen efter att ha varit i smeten. Jag förklarade att denne måste tvätta händerna igen om denne vill fortsätta. ”But WHY? It’s not dangerous? It has only been into my mouth?” Heh, så jag började förklara, FÖRSVARA varför jag inte ville dela saliv med dem och tillslut så respekterade de detta.

 

IDAG fick jag skit för detta! Precis innan vi skulle sätta oss vid middagsbordet skulle min värdmamma kolla om maten var klar. Hon tog en gaffel, plockade upp en bit av wooken och smakade. Lillflickan: ”Du får inte stoppa tillbaka den igen, för Jeb är livrädd för bakterier! När vi bakade pankakor med henne var vi tvungna att tvätta händerna hela tiden…. Bla bla bla…”

Och mamman försvarar sig, inte mot ungen utan mot mig: ”Men jag har lagat mat på samma sätt sen jag var tjugo och tänker inte ändra på mig.”

”Men Jeb vill inte att… bla bla bla…”

Och vad ska jag säga? Att jag aldrig skulle våga klaga på hur värdmamman lagar mat men när jag bakar med barnen har jag mina regler? Jag var tyst och fick klart för mig att jag minsann inte kan ÄNDRA på min värdmamma. SOM OM JAG FÖRSÖKT DET!

 

ÅHHH! Ibland vill man bara ta en stor bit silvertejp och… Never mind! Irriterad blir man I alla fall. Eller det kanske är fel ord. FRUSTRERAD är det rätta ordet.


Jag vet det klassiska ”gräset är alltid grönare på andra sidan staketet” men jag undrar faktiskt om det inte är det. Eftersom min värdmamma är ensamstående blir jag plötsligt inte bara en Au Pair utan den andra vuxna ansvariga i huset. Jag har ensam hand om middagen som är till alla. Trodde att jag inte skulle ta hand om mamman utan ungarna? Inte för att det gör någon större skillnad… men det är bara så irriterande att hon tar det för givet istället för att tacka mig för att jag lagar mat åt henne också. Vilket faktiskt inte ingår i mina sysslor. Tvättat HENNES kläder! När hon kommer hem ska allt vara frid och fröjd och middagen färdig. Jag är hemmafru! Hemmafru i ett förhållande där mannen tar kvinnan för given att ta hand om allt och lite till. Morr, om inte maten står på bordet i tid, MORR om inte kläderna viks på rätt sätt. Men att jag gör allt jag kan för att barnen ska ha det så bra som möjligt, WHATEVER!

Förlåt allihop. Jag skulle ha varnat er… Behövde bara skriva av mig. Är så galet frustrerad just nu! Om jag hade haft två värdföräldrar hade jag inte behövt vara ”mamma”, utan bara Au Pair. Mitt jobb skulle ha varit barnen, och barnen ONLY. Inte barnen och halva hushållet. Jag känner mig bara så fel just nu. Finns det något jag kan göra som är BRA? Uppskattat? Vad gör jag annars här?

 Hoppas VERKLIGEN ni har det bättre. Because you're all worth it!


Kommentarer
Postat av: Johanna

Säg till barnen: "You only kiss the one you love the MOST of ALL" Dom älskar ju sin mamma mest, och då kanske dom kan acceptera det? :)

(Och frågar dom dig, så säg att du älskar Din mamma Most of all? ^^)



Bara ett förslag! Men kom ihåg att barn saknar lite hämningar, dom vet inte vad man kan och inte kan berätta vidare.



Sist men inte minst, don't loose your way. Jag är säker på att om du fortsätter vara Julia så kommer hon så småningom förstå! Den Julia jag känner ger inte upp sådär lätt! Have some confidence!



KRAMAR från varma Sverige!

2009-09-02 @ 11:19:48
Postat av: Hanna

jag håller tummarna för dig! din värdmamma behöver lära sig lite hyffs tycker jag! Jag är säker på att du gör ett utmärkt jobb så tvivla inte på det, och kan inte din värdmamma se det så synd för henne då är det ingen familj att vara kvar hos, det ska vara en tid att se tillbaka på som rolig och lärorik och inget annat! hoppas det löser sig! kramar

2009-09-02 @ 23:51:08
URL: http://honeycrunchy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0