På toppen av behovstrappan

Japp, här sitter jag och myser. På toppen av behovsskalan. Trappsteget som för övrigt kallas ”Självförverkligande”. Jag har för länge sedan passerat stegen som trygghet, mat, kärlek o.s.v. och sitter nu på toppen och njuter (är hälsan med i skalan, min kära vän som är bra på psykologi, läser min blogg och har gott i samma klass som mig hela gymnasiet ut?)

 

Hur som helst. Idag har varit bekvämligheternas och komplimangernas dag. Idag skulle min duty-eftermiddag (den tiden innan pojken kommer hem från skolan) gå åt till att tvätta ungens kläder och diska några Halloween tallrikar. Det jag gjorde var att jag bestämde mig för att blanda min fritid med arbetet till min fördel! För eftersom jag lade in tvätten i tvättmaskinen redan på morgonen kunde jag vika den till en trevlig film lite senare. Jag NJÖT igenom för middagen. Och när lillen kom hem så tog jag med honom till snabbköpet (där Freddie jobbar) för att skaffa grädda till Carbonaran som jag och Joy bestämt att vi skulle ha till ”dinner” på morgonen. Det var jag som kom med förslaget och hon sa inte nej direkt. Jag kommer återkomma till detta, men först snabbköpet.

 

LittleB tog i vanlig ordning scannern (en liten apparat som man läser av de varor man vill köpa med) och då ingen av oss visste vart grädden fanns förvandlades scannern till ett rymdskepp som letade sig fram till vårt mål. Vi PASSERADE kassan där Freddie jobbar men jag kände att jag inte hade utseende till att gå till hans kassa (eller turen på min sida… verkar ju som om jag automatiskt gör bort mig så fort han är i närheten!) så vi tog en annan. Sedan stack vi hem och hade en härlig eftermiddag.

 

Jag tror det var första gången jag någonsin lagat spagetti carbonara, och det är alltid lika nervöst när man lägger upp mat som man lagat till LittleB, som man vet att han inte prövat förut. Men innan jag visste ordet av så höll han upp sin tallrik och bad om mer. Joy tog en tugga och såg helt salig ut. ”This is good!” Sa hon långsamt och med eftertryck. Sedan kom det fram att ända sen i morse när jag drog upp förslaget om carbonara och vi beslutade det, hade hon sett fram emot middagen. Great! Sen fick jag höra att jag var en väldigt bra kock. Att jag var en väldigt bra Au Pair, och att det kändes som om jag varit där en månad redan. Fast att detta är min andra vecka. Helt otroligt! För mig känns det lika dant. Tiden hos den andra familjen däremot känns kort nu på något sätt. Där var jag ju inte hemma. Här känner jag mig verkligen fri, trygg och hemma. Inte så hemma som hemma-hemma förståss. Går inte direkt omkring i underkläder på nedervåningen… Vadå? Går ni aldrig i underkläder hemma hos er eller? Från sängen till duschen? Kom igen?

Badrocken används flitigt i alla fall

 

Just nu sitter jag och chattar med en engelsman som jag faktiskt inte har chattat så mycket med förut. Faktiskt inget alls. Vi pratade inte mycket på lägret men nu pratar vi för fullt. Så gött. På tal om England så vill jag dit. Jag känner ett starkt SUG mot England. Jag har slagit fast att jag 2011 ska åka på det där sommarlägret igen och 2010 så funderar jag på att åka på deras nyårsläger. Om jag som sagt inte tar det där erbjudandet om att hyra ett rum hos en av mina vänner där som är HUSÄGARE!

 

Vi får se. Jag har hela framtiden på mig! Till dess ska jag bara njuta av att vara jag. Tycker riktigt mycket om att vara jag faktiskt. Med risk för att verka egoistisk. Jag har inget att klaga på.. förutom förkyldningen förstås, men den ska kureras!

 sfsfs


Kommentarer
Postat av: Maria

Hej Julia.

Alltså den där carbonaran är inte det Göran som lärt familjen Lindman den? Blev bara lite nyfken.

Gött att du har det bra. Njuter med dig. Because your worth it!!

Kram Maria

2009-10-06 @ 09:34:36
Postat av: Jeb

Haha, kan vara så. Jag bara fick receptet av mina föräldrar. Så har Göran lärt dem att göra den, så är det garanterat den carbonaran som min värdfamilj njöt av igår. Tack Göran! :D

2009-10-06 @ 15:25:44
URL: http://jebyork.blogg.se/
Postat av: Johanna

Hahah, det första steget i Maslows behovstrappa är fysiska behov, vilket skulle kunna falla in under hälsa :) så ja, det får du en poäng för!



Och nej, jag går INTE i underkläder hemma, det skulle inte funka. Kanske blir överfallen på vägen från duschen eller nåt då :D

2009-10-06 @ 16:52:40
Postat av: Lilla mamma

Japp! Lilla mamma medger härmed att det är Görans carbonara som exporterats till USA.

2009-10-06 @ 21:24:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0