HOST HOST!

JAG ÄR SJUUUUUK! BLÄÄ!!

Ne, att var sjuk är inte alltid särskilt roligt.. Tack och lov så lider min kära värdfamilj med mig, och i fredags gjorde det vad de kunde för att hjälpa mig.

Helgen har varit intressant och jag har fått känna på den ultimata friheten. I Lördags skulle jag ha träffat en svensk Au Pair inne i City men eftersom jag hostade och snörvlade och var så yr att jag gick in i saker under fredagen så ställde jag in detta. (Kunde föreställa mig hur snörvel-Julia tappar bort både sig själv och en nybliven Au Pair i någon ghetto del av staden.. ingen bra syn!) Istället låg jag i sängen hela morgonen och hostade, snörvlade och tillsist bestämde jag mig för att åtminstone ta mig till biblioteket för att låna mig några filmer som jag kunde trösta mig med under min sjukvistelse... i mitt rum. Väl där får jag ett sms ifrån G-Girl om jag ville äta dinner tillsammans med henne... Och äta, det måste jag ju ändå, tänkte jag. Vi ringde och det visade sig att hela hennes tjej-kompis-gäng skulle träffas på en LYXIG kina-restaurang i Conneticut!!! Eh! Och där sitter jag i min bil och hör detta. Vuxna Julia måste härmed ta ett beslut. Ingen mamma i närheten som kan hjälpa henne. Hon håller ratten till den stora, mäktiga bilen i sina händer och ser ut genom rutan. Det börjar mörkna. Ska hon? Hon slår på GPS'en. Det är över en timma dit. En och en halv timma till och med. Hon tar ett beslut och låter bilen rulla iväg från parkeringsplatsen ut på motorvägen. Julia är på väg ut på ett stort äventyr. En lång bilfärd på den största motorvägen hon någonsin åkt på. Men detta vet hon självfallet inte om förrens hon väl är där. (Och lyssnar på "Dora upptäckar"-sånger på högsta volym, eftersom hon inte lyckades förstå sig på cd-spelaren i bilen.

Det kanske låter som galenskaper alltihop. Eller så kommer en del av er att reagera "Och? Var det inget SPÄNNANDE som hände?" Men för mig betydde den här resan mycket. Det var mitt ultimata bevis på min ultimata frihet. Jag körde vart jag ville för att jag ville det. Jag var helt och hållet beroende av mig själv och min egen körning. Det var snäppet vildare än de äventyren jag brukar ge mig iväg på, och jag skulle nog inte gjort samma sak hemma i sverige. Nu åkte jag till en helt annan stat klockan 8 på kvällen!

Hela min natt var magisk. Och jag kan inte riktigt beskriva varför. Jag har gjort farligare saker än det! Och ni som känner mig vet att jag gör saker som brukar förvåna människor. Till exempel ställa sig på scen i rosa kläder, spela Grynet för 200pers och sjunga "åh bäbis bäbis" (Grynets översättning på "oh baby baby" med Brithney Spears). Så egentligen så borde det jag gjorde igår inte vara så jätte märkligt. Men det var det. Vägarna... de var så stora! Trafiken gick fort och det var 5 filig väg titt som tätt, med utfarter och infarter så gott som hela tiden. Kvällsdimman som skogen runt omkring badade i. Solnedgången. Mystiken när solen väl gått ner. Och jag var helt ensam. Det var magiskt. Ensam i USA. Men ändå med koll på något vis. Kontrollen låg i mina händer. Jag kunde välja att bli orolig om jag ville. Då jag svängde av på fel utfarter skulle jag kunna börjat gråta och bett GPS'en att ta mig hem. Men det gjorde jag inte. Utan fortsatte säkert emot mitt mål, ännu längre bort från mitt hem. Igår bestämde jag mig för att vara stark, och jag var det. Igår natt var mäktig....

Sen när jag väl kom dit träffade jag runt 8 andra tjejer som var välklädda med vackra örhängen, freasha parfymer och smink... Där kommer jag och snörvlar med en skjorta som jag spillt chokladtårta på för två dagar sedan. Ni kan tänka er att jag inte kände mig lika fin? Vi åt en helt fantastisk middag som tillagades av en kläm käck kock mitt framför ögonen på oss på ett stort stekbord. Därefter vankades det karaoke. Först vägrade jag sjunga. Min röst är sönderhostad och min näsa igentäppt. Hur bra kan man sjunga då? För att spara flickornas öron så tittade jag bara på... Men sen så kunde jag trots det inte hålla fingrarna borta ifrån karaoke-låts-boken och vipps hade jag skrivit upp mig på "Soulmate" med Natasha Bedingfield. Låten innan hade varit en svängig låt som alla tjejer sjungit med och dansat till. Och här kommer partyförstöraren. När min låt sattes igång tittade tjejerna förvånat på varandra. "Vems sång är det här?" G-Girl försedde mig med en microfon och när jag tog de första tonerna så hörde jag hur tjejerna omkring flämtade till och satte sig häpnade för att lyssna. Hela rummet stog stilla. Haha! Sån party förstörare var jag, men mitt ego fick en RÄTT REJÄL kick av det!

Efter det åkte vi hem till deras killkompisar och där lyckades jag sno åt mig showen även om jag egentligen bara hade velat dölja min röda, söndersnytna näsa under en stor brun papperspåse, med två hål i för ögonen. "Where are you from?" Frågade en av killarna, och jag såg att även de andra tittade upp nyfiket. "Sweden" Svarade jag blygt. "SWEDEN?! I LOVE SWEDEN!" Utbrast killen som frågat och jag log glatt. "Have you been there?" Frågade jag hoppfullt. Kanske skulle jag kunna starta upp en konversation om mitt älskade sverige? "No." Svarade han och jag kunde inte låta bli att dra på munnen. Vet inte hur många svenska tjejer som läser den här bloggen som har träffat många utländska killar, men såhär är det. Utländska killar gillar sverige. Även om de inte vet vart det ligger. Även om de tror att det är så kallt att det bor isbjörnar där. Även om vissa av dem tror att Sverige är det samma som Schweitz. (Japp, fick den här frågan en gång "Kan du joddla?") Även om de inte vet ett knyst om vad som är svenskt så gillar utländka killar sverige.... Hm... märkligt va? (Sarkastisk)

Vi såg en film och jag åkte hem igen när klockan var 2 på natten. Var hemma vid 3 tiden. Resan hem var betydligt lugnare. Jag behövde bara följa G-Girls bil då hon åkte. På något vis kändes det skönare att följa henne än att helt åka själva. På så vis kunde vi stanna vid en mack och ta något att äta om vi blev för trötta. Jag var orolig för att inte kunna hålla mig vaken, men det var inga problem. Det jag gjorde för att hålla mig vaken var at jag stängde av bilsterion och berättade en låång berättelse för Gud. Och när berättelsen var slut så var jag framme.

Imorgon ska jag jobba igen, och någonting säger mig att det kommer bli en tuff vecka. Tuff tisdag i alla fall. Ska jobba 10 timmar då. Tufft. Men jag behöver i alla fall inte göra lunch den dagen.

sfsfs

 


Kommentarer
Postat av: Muppen och Smurfens mamma

Härligt vännen! Du verkar vara en underbar tjej så jag förstår att hon du kallar Angel tycker så mycket om dig! Jag tycker om att läsa din blogg! KRAM!!!

2009-10-05 @ 09:10:50
URL: http://www.muppensmamma.blogspot.com
Postat av: Anta Sandstedt

Jättekul att läsa dina intressanta och roliga brev, du verkar ha lätt för att skriva brev. Härligt att få ta del av det du är med om i USA. skönt att du trivs och verkar ha funnit dej tillrätta med familjen. LYCKA TILL !! kram Anita

2009-10-07 @ 21:38:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0