Blondinen talar ut

Okej. Det är inte alltid så lätt att vara mig. Nog för att jag älskar att vara mig, jag måste erkänna att mitt liv är väldigt spännande och händelsefullt, men det har ju sina virriga stunder också. Här kommer fakta från mitt klantighetsarkiv, som kommit in under den senaste tiden. Det är speciellt tre saker som är skrämmande återkommande. Den första är:

 

ALARM-PROBLEMET:

Att sätta på ett alarm och sedan öppna en mindre viktig dörr där det inte finns en alarm apparat innebär att det börjar tjuta högt i hela huset, och att larmcentralen ringer upp för att kolla så att allt är okej och ber om ett lösenord. Det kanske inte låter så illa, men när man väl är i situationen då det tjuter högt och hjärtat hoppar upp i halsgropen och man plötsligt fruktar att man kanske inte kommer ihåg lösenordet trots allt, så är det lite läskigt!

 

Detta har hänt 2 hela gånger! Första gången när jag var själv. Andra gången tidigt på morgonen när de andra ännu inte vaknat. Jippie.

 

TOALETTS-STOPP-PROBLEMET:

Om ni någon gång åker till USA var försiktiga med toaletter. De är som bebisar. Sätter allt i halsen… Det var en väldigt dålig jämförelse… Okej, var försiktig med vad du spolar ner. VÄLDIGT försiktig. Jag har orsakat stopp 2 gånger sammanlagt. Jajjemen. Pinsamt? OH JA! Så till er blivande Au Pairer. Tänk på hur mycket papper som krävs för att få stopp i en toalett i sverige och dividera det med 4.  ANVÄND INTE MYCKET PAPPER! 

 

SVENSKA-PROBLEMET:

Jag pratar svenska med alla möjliga personer vid märkliga tillfällen. Jag har ropat på LittleB, pratat med G-Girl, viskat till en tysk tjej på college och frågat min Tai Kwon Do tränare något på svenska. Vad är det som händer med mig? Är det inte ganska självklart att de INTE PRATAR SVENSKA?

 

Min teori om varför detta händer är för att jag helt enkelt är vana vid att de förstår mig så bra. Så jag tänker att det är ”enkelt” att prata med dem och det enklaste språket är ju svenska. Så min hjärna har programerat in ”de förstår dig” och därför kommer svenskan naturligt när jag minst anar det. Börjar helt enkelt bli så van vid engelska att svenskan tittar fram ibland omedvetet… Verkar det logiskt?

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

 


Oj oj oj

Här händer det mycket på samma gång!

 

Först hade jag en häftig och ”busy” weekend. Lördagen har ni hört om men på söndagen träffade jag min kära morbror och MissC. Jag och MissC träffades hemma hos henne först… Det är en ganska knasig och lång historia, är ni säkra att ni orkar läsa?

 

Okej, säger ni det så… Jag vaknade tidigt på morgonen för att göra i ordning mig i god tid eftersom jag inte ville komma för sent till tåget och bli tvungen att vänta på nästa. Dessutom ville jag spendera så mycket tid som möjligt med MissC eftersom det var så länge sedan jag såg henne sist. Men just när jag ska hoppa in i dushen så blir jag stoppad. Det är stopp i avloppet och vi kan inte använda något vatten innan det är fixat.  SKIT! Så jag tvättar mig med våtservetter bäst det går och fixar upp håret med hårnålar. Men toa kunde jag inte gå på förrens jag kom in till Manhattan. Då var klockan ungefär 12. Tack gode gud att jag har en dunderblåsa! När jag kom till MissC erbjöd hon mig att låna dusch och vad jag än behövde från hennes badrumsskåp. Gårdagens hjälte eller vad?

 

Vi åt på Mc Donalds tillsammans som på den gamla goda tiden. Flirtade lite med killen vid bordet bredvid, tog en glass på ”Ben and Jerrys” som tydligen inte bara är ett glassmärke utan även en glassbar på Broadway.

 

Hur som helst. Det blev tillslut dags att åka till Brocklyn för att hitta till konserten. Vi tog en buss och så fort vi kommit över Brocklyn bron blev vi båda väldigt O-kaxiga. Vi var utanför Manhattan och hoppade av då vi trodde att vi var ungefär på rätt avenue i alla fall. Där sprang vi runt med karta (och jag med kamera) och försökte hitta stället i tid. Klockan tickade. MissC letade och tänkte. Jag tog massa flum kort och tvingade MissC att vara med. Haha!

 


Konserten var great! Och efteråt följde vi med bandet till ett VIP rum på en restaurang och åt. Låter detta bra eller vad? Vi fick vår mat betald och jag fick träffa min Morbror som spelar i bandet. Vi pratade dock på engelska för att MissC skulle kunna vara med i diskussionen. Märkligt att prata med sin morbror på engelska. Och sen med MissC på tyska och ibland på engelska… Och sen ibland med morbror på svenska eftersom någon annan i bandet tilltalade MissC… Jag var helt förvirrad i mitt lilla huvud! Antar att det var därför som jag idag under första lektionen viskade på svenska till en av eleverna i min klass. Jag förstod först ingenting, för hon var riktigt bra på engelska, och jag pratade långsamt och övertydligt, men sen insåg jag att det ju var svenska jag pratade. Uppsi!

Ha det bäst! Because you're worth it!


I'm a model!

Klockan är sent… väldigt sent. Hon är lite över två och jag borde ta mig samman och få lite ordning och reda på mig själv. Imorgon åker jag in till City för att gå på en konsert där min morbror (jag är jättestolt!) spelar elbas! Så jag ska åka in på förmiddagen för att äta lunch/middag med den tyska Au Pairen som jag brukade umgås med. Remember? Här är en bild på oss tillsammans på Broadway:

 
(Jag och Miss Tyskland. MissC, var det inte så? :D Behöver jag säga att vi flummade något förskräckligt framför kameran i detta ögonblick?)

På måndag ska jag börjar på ett äkta amerikanskt College, och jag tror att det är hög tid att jag läser igenom all information som skolan har skickat. Jag har i alla fall förberett med mappar, penna, suddigum, block och en almanacka. Men det skadar inte att läsa igenom allt och tänka igenom det. Just nu är jag osäker på VILKET av de två ämnena jag läser som är på måndag och om de ska ha någon form av upprop innan själva lektionerna sätter igång. Fy Julia!

 

Dagen som var gick underbart bra! Det regnade hela dagen, vilket vi blivit förvarnade för, men G-Girl (kanske är det bäst ändå om jag bara behåller hennes första kodnamn… Det blir allt för förvirrande annars.) messade mig precis när jag var på väg till pedikyren och frågade om jag hade något emot att ta fotograferingen ”straight away”, så att vi säkert skulle hinna fånga solljuset innan det försvann. Självklart! Hon fixade till både hår och smink och hittade på olika pooser, och bakgrunder som vi kunde använda… Och visst är det så att man måste ta 100 bilder för att få en som är bra…. Vi tog bara 107 men jag är väldigt nöjd. Fler än EN blev bra och jag tackar G-Girl för det! Och HON TACKAR MIG! Helt otroligt! Det är JAG som ska tacka! Eller hur? Hur bra är det inte för ens självförtroende att bli fotograferad? Jag borde betala henne… Jag gav igen genom att ge henne en ordentlig nackmassage när vi åkte över till en av våra nanny kompisar och såg på en urusel film (som en kille som uppenbarligen alltid väljer dåliga filmer valt ut… Varför är det ingen som protesterar?). Jaja, sällskapet var bra i alla fall. Och vi tjejer satt och gjorde narr av filmen och hade oss. Det var kul. Jag och G-Girl hade dessutom tid att prata lite i bilen på en parkeringsplats när vi väntade på att vi skulle kunna åka till vännen vår. Det börjar kännas så naturligt att prata engelska, och HEJ va det går ibland när jag pratar! Förvånar mig själv med hur FORT jag pratar!

 

Glömde att jag faktiskt hann med en pedikyr också. De tog inte så mycket på hälarna som jag hade behövt och jag är besviken… Nästa gång ska jag göra det själv, men jag fick i alla fall skön massage.

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

Spännande dag idag.

Idag ska jag göra något som mina fötter länge har bett mig om. Pedikyr. När jag frågade Joy, min värdmamma om hon visste något bra ställe där man kunde köpa en sådan, sken hon upp i hela ansiktet och nickade lyckligt. Hon berättade att hon är stammis på ett ställe, och det är dit jag ska åka idag och skämma bort mig själv.

 

Efter detta ska jag och Amber ha våran första fotografering tillsammans. Jag ska komma över till henne och hon ska hjälpa mig med kläder och smink. GISSA om jag är taggad?! Jag ska vara modell! Så ljuvligt roligt! Jag fick ju testa på det en gång då jag och mina vänner åkte till Göteborg. Det finns nämligen en firma dit man kan komma och bli uppstajlad, sminkad och få håret fixat och sedan bli fotograferad av en riktig fotograf. Bilderna kostar men allt annat är helt gratis. Så vill man bara gå dit och njuta av att se sig själv se ut som en modell på alla bilder som de sedan visar upp på en, så kan man göra det.

 

Hur som helst så njöt jag verkligen av att vara framför kameran den gången. Vad fotografen än gav för märkliga poser så var jag bara tvungen att testa dem. Så att stå modell… fy va kul! Antar att det roligaste är, att om man tar så många bilder som man tar när man står modell, så är det ju alltid åtminstone ett av dessa 100 bilder man tar som blir bra. Och vem vill inte ha bra bilder på sig själv?


(SAKNAR ER! Ursäkta att jag lägger ut er på bloggen utan att fråga om lov! Tog i alla fall inte den värsta jag kunde hitta på er vilket jag vet att en annan tänkte göra i ett bildspel i en redovisning en gång... hm... känner du dig träffad gumman lilla? Haha! Du vet att jag älskar dig ändå!)
 

I morse valde jag att gå upp hyfsat tidigt så att jag skulle hinna till nagelsalongen i god tid så att jag och Amber får bra med tid till fotograferingen. Och gissa vad Joy har gjort iordning för frukost? Hemlagade våfflor! Inte svenska. Amerikanska som vi åt med syrup till. Det var en upplevelse kan man säga!

 

Men nu ska jag borsta tänderna och sticka iväg. Ha en underbar kväll allesammans!

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

Världens sötaste unge?

Idag var lillen sjuk. Stackarn. Så jag stannade hemma med honom idag. Jag hade blivit tillsagd att försöka få honom att ta en liten tupplur eftersom han på grund av febern sov så dåligt inatt… men tror ni han tyckte det var KUL att försöka sova? Nej.  Lydig som han är gick han och lade sig, men kom ner efter 2 minuter och sa stolt ”Jag har sovit nu Julia. Visst sov jag länge?” Jag förklarade för honom hur lite tid det var och att han omöjligt hunnit somna på 2 minuter. Bosse gick lydigt men lite små sorgsen tillbaka till sängen igen. Jag kom på att jag kunde sätta på cd-spelaren med vaggvisor, då protesterade han förskräckt:

”Nooo! Not the lullabies!”

Jag gapade förvånat. ”Why not?”

”Cause then I might fall asleep!”

Haha, det skulle han inte sagt. Jag satte på vaggvisorna och sa god natt en andra gång. Denna gången kom han ner efter EN minut och sa att han hade sovit. Då jag utan ett ord följde med honom upp till sängen igen, försvarade han sig. ”Jag BRUKAR sova med öppna ögon! Måste jag sova med stängda?” Frågade han sedan sorgset. Tredje gången gilt och nu sover han så sött i rummet bredvid. Fy va gullig han är!

sfsfs

Jag är så glad att jag är här!

Hej alla därhemma!

 

Jag är rubbish på att skriva inlägg för tillfället. Ursäkta! Men det händer så otroligt mycket här hela tiden! Och ännu mer är på gång.

 

Igår fick jag ett sms från en av G-Girls tjej kompisar som artigt frågade om jag kunde göra henne en tjänst. Jag blev nästan orolig först och tänkte ”har det hänt något?” men sen frågade hon hur mycket jag tog för en helkroppsmassage! Fatta! Hon skulle kunnat betala mig för en massage! Och hon har aldrig ens känt min massage! Jag kände mig så hedrad. Det plus att jag saknar att massera så mycket att jag utan förvarning började massera Lucy en kväll då vi var hemma hos henne. Haha! Nu har vi bokat tid imorgon efter jobbet. Jag ser sjukt mycket fram emot detta ska ni veta!

 

Vet ni. G-Girl är ett ganska konstigt kodnamn. Kan vi inte kalla henne Amber istället? Det är åtminstone ett namn, och det förtjänar hon! Tjejen jag ska massera imorgon kan vi kalla… hmnm… låt se… Ann-Louise? Det var det första som dök upp i mitt huvud. Det är inte ens amerikanskt, men Lucy är inte svenskt (inte amerikanskt heller egentligen men…) så det jämnar ut sig!

 

Jag har nu köpt min Halloween kostym, efter att ha ändrat mig ett antal gånger fram och tillbaka.

 

Imorgon under dagen kommer jag träffa Lucy och Mary (haha! Alla svenska tjejer får Brittiska namn! Kul va?) Mary är en tjej som är Au Pair hon med, men från en annan agency. Vi har bestämt oss för att göra ett mini lucia tåg så att vi kan lussa för våra värdfamiljer. Imorgon har vi övning hemma hos Mary som tydligen har LUSSEBULLAR hemma! (Fråga mig inte varför hon har det i oktober. Jag ifråga satte det inte. Jag tappade andan av förtjusning!)

 

Till alla er som funderar på att vara Au Pair har jag lite att dela med mig av. Jag har kommit på varför jag gjorde ett bra val att åka iväg. När jag inte trivdes ifrågasatte jag vad jag egentligen gjorde här när jag skulle kunna varit hemma och gjort något vettigt. Som mina jämnåriga kompisar. Skaffa en utbildning, ett jobb eller kanske till och med familj. Men såhär i efterhand har jag insett att visst, jag har en vardag här, precis som mina jämnåriga kamrater. Ibland tittar man på klockan och önskar att tiden ska gå snabbare för att man är så trött på att leka och vara hurtig. Men när jag väl är ledig, så är jag trots allt i USA. Och jag behöver inte ens vara ledig för att njuta av att jag är här! Idag fick jag som uppgift att åka till LittleB’s skola och… näe! Nu kallar jag honom Bosse istället så att han också får bli lite mer personifierad! Hur som helst.. skolan var det ja. Jag skulle lämna några papper till deras ”main office”. Parkeringen var överfull och jag hamnade såklart långt ifrån skolan… men väldigt nära High School. Jag stannade till en stund och tittade ut över byggnaden och på människorna som gick omkring där. High School film, LIVE! Det var magiskt på något sätt att se en riktigt High School med egna ögon.

Likaså igår, då  Bosse var sjuk, kom jag på mig med att upptäcka saker man bara sett i filmer. Mamman/Joy var tvungen att hämta några papper på sitt kontor (hon stannade också hemma för att ta hand om Bosse nämligen) och vi fick följa med. Tänk er en riktigt pampig lobby, där du måste skriva in dig om du är besökare. Jag och Bosse fick en klisterlapp att sätta på kläderna. Sedan den klassiska hissen! Den amerikanska hissen där alla buisnessklädda människor står och ser allmänt alvarliga ut. Men om någon börjar prata är alla deltagande i samtalet. (Vilket hände på tillbakavägen då Bosse förklarade att han var sjuk och därför var tvungen att täcka munnen hela tiden med sin luva… vilket naturligtvis var en liten överdrift, men en otroligt söt sådan.) För att sedan komma upp på själva kontoret som är ett enda stort JÄTTE RUM med massa skrivbord med små avskärmningar runt om, just så att man precis kan se över när man sitter ner. Och runt omkring det stora rummet finns dörrar som leder till de finare kontoren. Woow… och detta var en helt vanlig dag. Min vardag.

Min vardag är att köra en GIGANTISK BIL lite hit och dit på en väg med amerikanska vägmärken. Min vardag är att gå försiktigt ner för trappan för att inte väcka Halloween dekorationerna som sjunger, skrattar, dansar, pratar och har massa konstigt för sig om Bosse råkat lämna dem påslagna. Samma dag de satt upp dekorationerna var det lördag och familjen hade precis lämnat huset, så jag passade på att gå ner i mysdräckt för att äta frukost. Där gick jag. Det var knäpptyst i huset… Jag såg de vackra dekorationerna som prydde HELA HUSET och var helt i min egen lilla värd då plötsligt ett skelett började flirta med mig! Men först ett rysligt skrik förstås ”Haaaaa! Do you wanna hang out? Haha!”. Jag flög all världens väg, och skrattade sönder efteråt.

Detta är min vardag. Det är min vardag att prata engelska varje dag. Jag har en nära kontakt med Amerikas historia. Joys morbror deltog i Vietnamkriget och Bosse har just ärvt ett par jättegamla stridsflygplansleksaker från sin gammelmorfar. De föreställer 3 engelska plan och ett japanskt. Coolt eller vad? Och detta är det jag upplever när jag jobbar. Den tråkiga delen om man säger så. Helgerna behöver jag inte ens gå in på! Det säger väl sig själv att man är i USA, en timma från NYC och har tillgång till bil? Jag är fri som en fågel och bara min fantasi sätter gränser!

Verkligen på tiden…

Nu är det precis som rubriken säger VERKLIGEN på tiden att jag uppdaterar. Här har det hänt mycket.
Men ni fattar inte hur "busy" jag har varit! Hela tiden har jag haft fullt upp på ett eller annat sätt, och även helgerna har varit full rulle. Detta är inte nödvändigtvis negativt. :D Haha, jag har haft underbara helger. Denna helgen tillexempel började med att jag och min svenska Au Pair kompis här flummade runt i snabbköpet när jag storhandlade. Alla tittade upp på de märkliga varelserna med det konstiga, främmande språket. Åh, vad jag älskar svenska. Därefter stack jag och Lucy (remember att jag bestämt mig för att kalla henne det sen innan?) till en pizzeria på kvällen och åt en BAOTA PIZZA!



Självklart åt jag inte hela själv! Åt inte ens halva! Så amerikansk så att det fanns inte. Ni vet som den alltid är i filmer så att osten liksom strängar sig när man drar bort en pizzabit. Yum! Men mätt blev man... Men när vi väl ansåg oss vara mätta, så ville vi ändå inte skiljas åt och åka hem, utan ville hitta någon annan stans att hänga istället. Då stack vi till Friendly's, en glassbar och satt där och fnissade istället.



Mumsigt värre! Jag kunde gjort min glass otroligt mycket mer komplicerad, men allt jag ville just då var något fräsht. Så mitt val var mint chokolate chip, och vattenmelonsorbét. SÅÅ ljuvligt gott.. Som om detta räckte för oss? Åh nej! Vi åkte därefter iväg i bilen bara för att sitta på en parkering att prata. Prata är underskattat!

På lördagen pratade jag med ett antal personer på skype. Bland annat en englelsman. Och detta mina damer och herrar var första gången jag HÖRT någon brittisk engelska prata med mig sen lägret... JAG FICK EN CHOCK och förstod knappt vad han sa! Men oj va glad jag var att höra hans röst! Hans accent! Åh! Saknar england! Men nu skär sig min dialekt konstigt igen. För nu blandar jag brittiska med amerikanska hej vilt!

Jag åkte hem till Lucy, åt svenska pankakor och kladdkaka. Vi såg en film och jag fick massera henne, vilket också var en såndär nostalgi grej. Anade inte att man kunde sakna att massera så otroligt mycket!

Igår vad jag där igen. Men då var jag bjuden på middag. Kort sagt, jag och Lucy har hängt rätt mycket nu i helgen. Haha, inget jag lider av direkt!

Idag är en häftig dag med mycket som händer också. Lucy kommer över (är ni förvånade?) och vi ska baka chokladbollar ihop till Au Pair mötet ikväll där vi ska skära i pumpor. Livet leker. Jag är lycklig och förkyldningen börjar bli bättre nu.


Snö i oktober!

Det snöar. Fatta att det snöar i mitten av oktober! Igår var det första dagen det gjorde det, och det var riktigt rysligt att gå upp på morgonen och frysa, för att sedan gå ut till bilen i snöblandat regn på väg till mina ärenden. Jag fryser och har på mig massa varma kläder på mig just nu. Dock inte halsduken som jag faktiskt hade på mig igår av ren desperation.

 

Idag är en tung dag för lilla Julia. Jag är trött. Fryser. OCH MÅSTE STÄDA MITT RUM! Detta är förståss inget som värdfamiljen har bestämt men eftersom jag är min egna nanny här i USA så har jag bestämt det. Och JAG tänker minnsan inte låta mig själv komma undan! Rummet ser ut som… jag vet inte vad!

 

Planerna för helgen? Eh.. well…  Inget är spikat. Eller jo. Ska skypa med en vän klockan 10 på lördagmorgonen. (Om denne personen läser min blogg kan han känna sig väldigt träffad.) Annars funderar jag på att gå på den lokala brandstationens välgörenhetsmiddag på lördagkvällen. Jag och G-Girl funderar på att fråga dem om vi kan få göra en fotografering där… för hoppningsvis kan man få tillfälle att göra det på lördag. Man kan ju inte få mer än ett nej.

 

Min lille är så söt! Jag är en märklig person som måste börja sjunga så fort något jag eller någon annan säger påminner om en låt. Så varje gång jag klär LittleB så börjar jag sjunga ”Hands up, baby hands up! Give me your heart give me. Give me your heart, give me give me…” Och nu sjunger littleB den också! Så söt är han, så jag bara måste skriva ut låten på en cd så att jag kan spela den för honom! Han har inte ens hört orginalversionen.

 

En annan sak om LittleB som jag är helt fashinerad över, är att även om familjen inte verkar visa något som helst intresse för musik, så har LittleB ett musiköra! Helt otroligt! Igår när vi lekte med några leksaksinstrument i lekrummet, så började jag trumma för att liksom testa honom. Skulle han göra något i takt till musiken eller inte? Han började rappa! Hur coolt är inte det när man bara är 5 år att rappa i takt till en rytm? Speciellt när hans föräldrar inte introducerat honom för musik ens.

 

Ursäkta att jag skrivit så sällan den senaste tiden. Men jag har varit så upptagen och trött! Det samma gäller om jag inte svarat på mail. Jag jobbar och sliter men ändå får jag inget gjort. Antar att det är såhär det är att vara vuxen? För jag har hört samma ord komma från många vuxna jag känner. Jahapp. Är man vuxen då alltså?


Och till alla singlar där ute. Jag hörde den här låten på radion en väldigt kall och trött morgon då jag inte ville gå upp ur sängen, på min klockradio. Älskar den! 

Det snöar. Fatta att det snöar i mitten av oktober! Igår var det första dagen det gjorde det, och det var riktigt rysligt att gå upp på morgonen och frysa, för att sedan gå ut till bilen i snöblandat regn på väg till mina ärenden. Jag fryser och har på mig massa varma kläder på mig just nu. Dock inte halsduken som jag faktiskt hade på mig igår av ren desperation.

 

Idag är en tung dag för lilla Julia. Jag är trött. Fryser. OCH MÅSTE STÄDA MITT RUM! Detta är förståss inget som värdfamiljen har bestämt men eftersom jag är min egna nanny här i USA så har jag bestämt det. Och JAG tänker minnsan inte låta mig själv komma undan! Rummet ser ut som… jag vet inte vad!

 

Planerna för helgen? Eh.. well…  Inget är spikat. Eller jo. Ska skypa med en vän klockan 10 på lördagmorgonen. (Om denne personen läser min blogg kan han känna sig väldigt träffad.) Annars funderar jag på att gå på den lokala brandstationens välgörenhetsmiddag på lördagkvällen. Jag och G-Girl funderar på att fråga dem om vi kan få göra en fotografering där… för hoppningsvis kan man få tillfälle att göra det på lördag. Man kan ju inte få mer än ett nej.

 

Min lille är så söt! Jag är en märklig person som måste börja sjunga så fort något jag eller någon annan säger påminner om en låt. Så varje gång jag klär LittleB så börjar jag sjunga ”Hands up, baby hands up! Give me your heart give me. Give me your heart, give me give me…” Och nu sjunger littleB den också! Så söt är han, så jag bara måste skriva ut låten på en cd så att jag kan spela den för honom! Han har inte ens hört orginalversionen.

 

En annan sak om LittleB som jag är helt fashinerad över, är att även om familjen inte verkar visa något som helst intresse för musik, så har LittleB ett musiköra! Helt otroligt! Igår när vi lekte med några leksaksinstrument i lekrummet, så började jag trumma för att liksom testa honom. Skulle han göra något i takt till musiken eller inte? Han började rappa! Hur coolt är inte det när man bara är 5 år att rappa i takt till en rytm? Speciellt när hans föräldrar inte introducerat honom för musik ens.

 

Ursäkta att jag skrivit så sällan den senaste tiden. Men jag har varit så upptagen och trött! Det samma gäller om jag inte svarat på mail. Jag jobbar och sliter men ändå får jag inget gjort. Antar att det är såhär det är att vara vuxen? För jag har hört samma ord komma från många vuxna jag känner. Jahapp. Är man vuxen då alltså?


Och till alla singlar där ute! En morgon när jag vaknade och frös, och inte ville gå upp i sängen så kom den här låten på klockradion och räddade min dag! Jag älskar den!
http://www.youtube.com/watch?v=bf5RePiYBDs

sfsfs


Bella

Det är så gött.. för personen som jag tänker tillägna detta inlägg är en person som jag inte behöver hitta något kodnamn åt. För namnet jag kallar henne är redan ett kodnamn. Eller det är ett smeknamn men har inget som helst med hennes riktiga namn att göra. Bella.

 

Denna tjejen är en väldigt go tjej. Hon är en sån tjej som man ringer när allt går åt skogen och som då tar med en till sitt favoritcafe för att äta kladdkaka och dricka varm choklad och prata ut. Egentligen borde jag inte skriva för mycket om henne, för då är jag rädd att mina ärade läsare kommer ha ockuperat henne när jag kommer hem. Och jag vill ha henne för mig själv. Mahaha! (Skrattar med elak disney röst). Okej. Älskar du någonting så måste du låta personen gå, så jag antar att jag får dela med mig lite ändå…

 

Hon är personen som man kan bjuda hem när rummet aldrig ha varit stökigare (eller snuskigare heller för den delen) och som man kan ha 7 helt olika diskussioner med på samma gång, förstår att man får ut mer av en kram om man upprepar den 3-4-5 gånger, skriker i falsett och studsar på stället samtidigt. Tjejen som hänger med om man plötsligt tar en andrastämma när man sjunger med henne. Tjejen som man kan sjunga falskt för av misstag och sedan skratta åt det tillsammans. Tjejen som alltid klär sig snyggt även när hon inte gör det. (Fråga inte mig hur det är möjligt. Hon kan!) Och nu ska jag försöka något som jag i vanliga fall är emot eftersom det är svårt och i vissa fall orättvist efter som vissa har längre namn än andra, but here we go:

 

Bella:

Beundransvärda

Enastående

Lovely

Livliga

Amazing person!

 

Se, jag är ingen höjdare på det. Men jag gjorde mitt bästa i alla fall. Det är tanken som räknas..

 

Igår köpte jag en liten träask i form av en liten reseväska. Köpte den i en hobbybutik ock kommer måla den med rosa metallic färg någon dag. Nu undrar ni säkert vad jag ska ha den till? Jo det är så att jag har kommit på att jag borde uppfylla en av mina barndrömmar medan jag är här. Disneyland. Så min kära 15åriga lillasyster... (Faller ner på knä) Vill du åka till Disneyland med mig? Det är det jag sparar till nu. Och mina besparingar lägger jag i den lilla asken. Kommer lägga ut bilder… någon gång… tror jag.. om jag orkar.

 

Det var en toppendag igår för övrigt. Tacon var god och vi såg både ”Mirrors” och ”Strangers”, båda skräckfilmer som var OTÄCKA! Den första var mer spökligt otäck och den andra verklighetstrogen och otäck av den anledningen. Tror nästan Strangers var värst eftersom den handlade om ett par som fick besök mitt i natten av 3 mördare. Hoj hoj… Otäckt! Jag vände mig om ett antal gånger och skrek ”NEEEJ!!” Men så fick jag rätta mig, eftersom jag trots allt var i USA. ”I mean, NOOOO!!!”

 

Haha, tre tjejer i en hemma bio (min kompis kompis ”K-Girl”s familj har ett väldigt lyxigt hus!) tittande på skräckfilm. Ni kan ju tänka er vilken stämning! Underbart.

 

Farmor! Så underbart att du också läser min blogg nu! Hoppas du gillar den!

 

Massa kramar hem till Sverige (och några i-lands kramar samt några till England förstås)

sfsfs


Crazy me!



Ikväll är jag CRAZY! Jag följde med G-Girl för att träffa hennes vänner (ett gäng på drygt 20 pers, två tredjedelar hade jag träffat innan) på en restaurang… långt bort. Vet inte vart vi var faktiskt, G-Girl körde.. Hur som helst. Efteråt åkte vi till 7-eleven för att köpa något sött att äta, för att underlätta matsmältningen. (Tror jag läst någonstans att dessert ska vara hälsosamt.) När vi väl lyckats bestämma oss för vad vi ville köpa (att jag aldrig kan vara normal? Jag köpte en chocklad, hostmedicin och en flaska BARNOLJA? G-Girl har lovat att jag ska få massera henne vilket gör mig jätteglad. Jag saknar att ge massage, hör och häpna. Varje gång någon engelsman skriver till mig att komma över och ge dem massage, så önskar jag helt seriöst att jag kunde. Ni anar inte hur avslappnade det är när man väl lärt sig hur man ska göra för att utnyttja sin kroppstyngd för att använda så lite muskelstyrka som möjligt. Kreativt… Nästan som att sjunga i duschen. Och det ger bra träning också! Men VART var vi? Jo, jag var crazy! Vi gick ut i bilen. Och just när vi satte oss fick G-Girl syn på en kille som gick ur sin bil och in i affären. ”HAN var attraktiv” Förklarade hon för mig för att kolla om jag hade samma smak. Killen kom efter ett tag ut igen. Och här börjar det crazy. En vanlig, normal tjej hade tittat åt ett annat håll och låtsats som om hon inte alls spanande in honom. Vilket var just precis vad G-Girl gjorde. Jag vet inte vad som flög i mig. Men jag tittade rakt på honom och log charmigt. Han stirrade på mig. Jag nickade coolt och långsamt som en hälsning och HAN bröt blicken. G-Girl var paff. ”I would never dare to do that!” Sa hon till mig vilket fick mig att tänka till.. Har jag gjort sådär förut? Sen när blev jag så övermodig? Är detta enbart på grund av min sömnbrist? Min förkylning? Eller är det så att jag har förändrats? Att mitt ego höjts så mycket sen jag kom hit att jag vågar flirta som en kille? Hm… Känner mig så cool just nu, den saken är säker. Och det tänker jag leva på ett tag.

 

Imorgon var det först tänkt att vi skulle fotografera MEN det kommer regna imorgon och både jag och G-Girl behöver en rejäl SOVMORGON så vi beslutade att använda morgondagen till förberredelser:

 
Shema för imorgon:

 00:12-11:00                        SOVA!

11:00-13:00                         Slöa mig!

13:00-14:00 (?)                      Palla på mig kläder om jag orkar

14:00 – dinner time                       Leta accessoarer, kläder, smink och platser för fotograferingen.

Dinner time- ????                       Hem till Cindy (hon har jätte vackert blont hår, tänkte kalla henne Barbie men det kändes lite negativt laddat.) Hon är vän till G-Girl och har bjudit hem oss för taco och film!



That’s pretty much it. Och nu till de senaste Freddie News. Haha! Jag är som sagt inte head over heals. Tycker bara det är så sjukt kul att äntligen kunna ge ett exempel på hur mitt liv är utan att alla kan ta reda på vem HAN är. Välkomna in i Julias liv. Jag hade faktiskt gjort i ordning mig för att handla idag. MEN jag är ju smart. Vill ju inte låta det se ut som att jag gjort i ordning mig, så jag satte på mig joggingbyxor. Då ser det genast så mycket mer ledigt ut. Jag kommer och går självsäkert in i affären. Sträcker på ryggen, jag vet vart jag ska. Jag ska bara hämta en kundvagn och en scanner och sen gå och handla. Och så fick jag syn på honom. Han stod vid kassorna och såg väldigt uttråkad ut. Jag låssades inte se honom och gick fram mot kundvagnarna och spelade cool… SKIIIIT! Alla kundvagnarna var slut! Alla utom en med inbyggd röd babystol. Weey! Coola Julia… INTE! Här har jag förberett mig för värsta entren och så slutar det såhär:

 sdfds

Men men. Jag hämtade det jag skulle och när jag väl skulle betala var jag CRAZY igen. Vart kommer denna nya CRAZY människan ifrån? Ingen aning! Jag gick hur som helst till kassan där han stod och när jag väl kom fram fick jag generat förklara att två varor skulle köpas med kontanter och resten på kort. ”Just to make it as complicated as possible”  Sa jag och han log glatt. När man kommer fram till en kassa i USA säger alltid expediten ”Hi, how are you?” Av ren rutin. Och svaret är lika rutinmässigt: ”I’m good. How are you?” Svaret till detta blir “Good.” Och sen betalar man. MEN jag var inte färdig där. Crazy Julia ställde frågan lite senare, IGEN medan han väntade på kvittot jag skulle skriva på. ”So how are you today?” Frågade jag och han berättade att han var jättehungrig. Stackarn. Så jag frågade honom om han slutade snart så att han fick äta, men han slutade tydligen inte förrens 5, och då skulle han direkt till sitt jobb som pizzabud. Busy guy… Jag tyckte så synd om honom. Han sa att han itne direkt såg fram emot att sitta i en bil som osade mat. Såhär efteråt har jag tänkt till lite dock… När tänkte han äta egentligen? Hur länge klarar man sig utan mat? Hade han ingen lunchrast? Stackars människa!

 

Borde sova… ska bara äta en chokladkaka först. Tihi! Mums!

 
gsgsg
Ps. Barbie for Halloween? Vad tror ni? Bara en ide jag fick när jag tittade in i en secounhandbutik... KOMMENTERA!!!

sfsfs


Stolt fnissig kvinna!

Heeeej!

 

Idag hade jag en bra dag. Jag letade utklädningskläder till ett speciellt tema som jag och G-Girl kommer att fotografera på lördag troligtvis. Tänker inte säga vad temat är för jag vill att det ska bli en överraskning när jag väl lägger ut bilderna på internet sen.

 

Hur som helst så gick det bra och jag hittade inte bara kläder som passade till syftet utan råkade stöta på (obs, när jag använder ordet ”stöta” i såna här sammanhang, så handlar det inte om att flirta) en tröja/klänning som satt perfekt och kan användas både till vardags och till finare tillfällen. Mamma, kan jag få en guldstjärna i shopping? Tycker personligen att jag är värd det i alla fall. Är jättestolt. Jag är stolt över mycket idag. Jag tog mig själv i kragen och gick och köpte nässpray. Så nu kan jag i alla fall andas bättre, även om andningen pausas lite titt som helst av hostningar. Får ta en kopp varm mjölk innan jag ska sova så att jag slipper det inatt. Alla här tycker jättesynd om mig, och familjen erbjuder mediciner och frågar om det är något de kan göra för mig. Men med tanke på hur lång tid det tog mig att skaffa nässpray så kan ni ju tänka er hur mycket jag drar mig för att svälja medicin. Näe. Jag är ung, frisk och hälsosam (host host! Jaja, VAR i alla fall det i Sverige!). Mediciner kan jag börja använda när mitt LIV hänger på dem….eller när jag har fruktansvärd huvudvärk eller ”en-gång-i-månaden-värk”- som resulterar i fara och obehag för min omgivning om den inte botas…

 

Just det. Vi pratade ju om varför jag var stolt. Här kommer dagens avsnitt av *trumvirvel* TJEJSNACK! Okej, jag valde att kalla det för tjejsnack för vanligtvis så är det sånt här vi tjejer pratar om. Faktiskt så var det just exakt sånt här som gjorde mig till en väldigt populär scoutledare bland alla flickor för 5 år sedan (TJENARE, VA LÄNGE SEN!). En gång erbjöd samtliga massage mot att jag berättade för dem om killar jag träffat på i mitt liv. Jag vet inte om det är mitt sätt att berätta alla knasigheter på, eller om det är min enorma tur/otur… Let’s börja!

 

När jag köpte min nässpray var jag tvungen att gå till apoteket. Och apoteket är en del av… just det. Snabbköpet. Och vem jobbar där? Freddie. Men inget hände som tur var. För jag hade rättat till håret i backspegeln innan jag gick in. Såklart! Efter detta gjorde jag min klädshopping bara för att komma på att jag borde köpa hem lite mjölk för att göra familjen glad. Den var slut därhemma nämligen och Joy kommer inte igång på morgonen utan sitt te med MJÖLK i. Jag kommer bort ifrån ämnet! Skit samma i teet! Jag gick in i snabbköpet igen. DENNA gången inte en tanke på Freddie. Jag hade precis provat ett tusen miljarder klänningar som man var tvungen att dra över huvudet, GISSA hur mitt hår såg ut? Utan en tanke på detta hämtade jag mjölken, passade på att köpa yoghurt och bla bla… ointressant och orelevant, men så skulle jag gå UT. Och DÅ får jag syn på honom. Komma åt mitt håll. Han ser på mig. Jag ser på honom. Jag tittar förvånat ett annat håll. Hade INTE väntat mig att han skulle komma utifrån. Han brukar ju alltid stå vid kassorna eller vid någon av hyllorna i butiken! Och jag som trodde jag var säker för att jag hade passerat samtliga hinder! Men så passerar han mig och jag honom… Och här får jag ett idiotryck. Jag VÄNDER mig om. Vänder mig om och inser att han har gjort precis likadant. Våra blickar möts igen. Sen går jag snabbt ut i butiken och känner mig jättebusig. Har kommit på att mitt liv är som en film. Det var verkligen en sån där filmscen… Om jag är intresserad av honom? Haha! Jag känner honom inte! Jag kan omöjligt ha några känslor för honom. Det enda jag vet att jag i alla fall gillar det jag SER. Haha! Ni behöver inte oroa er. Jag är inte seriös någon stans. Jag kommer inte stanna här. Var lugna. Men det vore lite småroligt att ha en liten ”semesterflirt” var jag nära på att säga, men det är det ju inte riktigt heller.

 

Oh oh! Jag köpte sims idag! Originalet. Första sims alltså. Inte sims två. Är jag nostalgisk eller vad? Jag blir lycklig bara av att titta på fodralet. Så många minnen. Tänk så BEROENDE man var. Och hur coolt det var ända tills Sims2 kom… och sen Sims3. Länge leve orginalet (haha, obesevera att det garanterat är lättare att säga detta nu innan jag testspelar det. Jag lär ju störa mig på att man måste välja hela huvuden, inte kan ändra hårfärg, inte växer upp, inte kan se gravid ut… allt. Men just nu kan man ju alltid minnas hur mycket glädje man brukade få av det.)

 

Hade Tai Kwon Do lektion idag igen; och precis som i onsdags hade jag en tjej som lärare istället för min vanliga lärare (master/tränade, vad heter det?). Gissa om vi hade roligt ihop. Vi skojjade och skämten var låga. Riktigt tjejig stämning var det trots att vi tränade sparkar, blockeringar och slag. Hur gör man kampsport tjejigt, kan man undra? Man tillåter Julia att ställa dumma frågor. Bland annat så var det en blockering då man skulle blockera med ena handen och den andra skulle vara precis framför brösten. Med andra ord om man svänger runt armen för fort skulle man rent teoretiskt sätt kunna slå sig själv på brösten av misstag. Aj. Fatta att vi skrattade åt detta idiotiska, icke roliga samtal. Att hon lovade mig att det gjorde ondare om man inte blockerade och fick ett slag där istället, gjorde oss inte direkt seriösare.

 

Hon lärde mig en kombination av blockeringar som man ska kunna för att få vitt bälte (och få gå från privatlektioner in i en grupp) och i slutet på denna skulle man slå med knytnäven framför sig och ropa… något. Vad som helst. Det var väldigt tyst när vi tränade så HON vågade inte göra ifrån sig något stridsljud. Tror du inte att det fick oss att fantisera ihop roliga saker att skrika. Vägg i vägg fanns en stor vuxengrupp som tränade. Skulle vi valt att ropa något högt ”Ja! Ha! Tja! Hao! Aj!” Så skulle de höra det. Lockande såhär i efterhand, men just då fnittrade vi bara som de kvinnor vi var. Åh vad jag älskar att vara tjej!

 

Imorgon är det fredag! Åh va underbart att det äntligen är helg!

sfsfs

Sanningen och inget annat!

Nu är min näsa fullständigt igenkorkad… Önskar att det fanns rörmockare som var i ett antal storlekar mindre som bara kunde lösa problemet. Jag VET att jag borde köpa nässpray, men jag är så gräsligt lat. Så jag sitter där jag sitter och snörvlar. Eller… Tja, snörvla är som sagt rätt svårt eftersom det som sagt är helt stopp i näsan… Varför jag delar med mig av denna märkliga information som med största sannolikhet inte intresserar någon, såvida jag plötsligt inte blir världsberömd någon dag. OM jag vore känd däremot så skulle någon säkert göra en stor rubrik av det ”Jeb York, på smällen!” Och detta skulle man kunna vinkla på olika sätt. OM de ville skulle de säkert kunna tolka min förkylning till att jag vore gravid (ni vet hur tidningarna är) eller att någon slagit mig så hårt på näsan att den vuxit igen eller något. ELLER så skulle de skriva om hur jag talar ut om min stora sorg… förkylningen alltså…

Journalism är ganska så intressant.

Jag däremot kära vänner, erbjuder bara rå, sann och brutal FAKTA. Jag kan garantera att även om jag har kodat namn, nummer och adresser ibland, så skriver jag sanningen! Så OM jag någongång blir kändis och det står i skvallerpressen att jag är gravid, så vet ni vart ni ska vända er för att få reda på om det stämmer eller inte, eller hur?

 

Just nu så jobbar ja. Eh… Jag gjorde så att jag redan på morgonen gjorde det jag egentligen skulle göra nu. Städa lekrummet, men eftersom det är gjort så softar jag lite nu istället. Gött. Jag ser ut som en jordbävning i håret och all chocklad jag ätit under den senaste veckan har satt sig i ansiktet… i form av finnar. Jag har en märklig teori om att jag ser bättre ut när jag är olycklig. Det är märkligt. Men när jag var hos den förra familjen kände jag mig så döläcker varenda dag. Behövde knappt göra något för att vara nöjd. Men nu… Eh.. jag visar mig inte utan smink. Och jag vet inte vad mitt hår håller på med. Jag tror det strejkar mot något… men vet inte vad.

 

Jaja. Idag har jag i alla fall registrerat mig för 2 klasser på ett närliggande college. Jag kommer att läsa ”English for international Tourism” och ”Business English” Förhoppningsvis som sagt kommer jag ha användning för detta i min framtid på något sätt. Har ju som ni vet inte den blekaste aning om vad jag vill med mitt liv.

Ps. ska till stop and shop och handla idag. Önska mig lyckat till med detta håret!

sfsfs


På toppen av behovstrappan

Japp, här sitter jag och myser. På toppen av behovsskalan. Trappsteget som för övrigt kallas ”Självförverkligande”. Jag har för länge sedan passerat stegen som trygghet, mat, kärlek o.s.v. och sitter nu på toppen och njuter (är hälsan med i skalan, min kära vän som är bra på psykologi, läser min blogg och har gott i samma klass som mig hela gymnasiet ut?)

 

Hur som helst. Idag har varit bekvämligheternas och komplimangernas dag. Idag skulle min duty-eftermiddag (den tiden innan pojken kommer hem från skolan) gå åt till att tvätta ungens kläder och diska några Halloween tallrikar. Det jag gjorde var att jag bestämde mig för att blanda min fritid med arbetet till min fördel! För eftersom jag lade in tvätten i tvättmaskinen redan på morgonen kunde jag vika den till en trevlig film lite senare. Jag NJÖT igenom för middagen. Och när lillen kom hem så tog jag med honom till snabbköpet (där Freddie jobbar) för att skaffa grädda till Carbonaran som jag och Joy bestämt att vi skulle ha till ”dinner” på morgonen. Det var jag som kom med förslaget och hon sa inte nej direkt. Jag kommer återkomma till detta, men först snabbköpet.

 

LittleB tog i vanlig ordning scannern (en liten apparat som man läser av de varor man vill köpa med) och då ingen av oss visste vart grädden fanns förvandlades scannern till ett rymdskepp som letade sig fram till vårt mål. Vi PASSERADE kassan där Freddie jobbar men jag kände att jag inte hade utseende till att gå till hans kassa (eller turen på min sida… verkar ju som om jag automatiskt gör bort mig så fort han är i närheten!) så vi tog en annan. Sedan stack vi hem och hade en härlig eftermiddag.

 

Jag tror det var första gången jag någonsin lagat spagetti carbonara, och det är alltid lika nervöst när man lägger upp mat som man lagat till LittleB, som man vet att han inte prövat förut. Men innan jag visste ordet av så höll han upp sin tallrik och bad om mer. Joy tog en tugga och såg helt salig ut. ”This is good!” Sa hon långsamt och med eftertryck. Sedan kom det fram att ända sen i morse när jag drog upp förslaget om carbonara och vi beslutade det, hade hon sett fram emot middagen. Great! Sen fick jag höra att jag var en väldigt bra kock. Att jag var en väldigt bra Au Pair, och att det kändes som om jag varit där en månad redan. Fast att detta är min andra vecka. Helt otroligt! För mig känns det lika dant. Tiden hos den andra familjen däremot känns kort nu på något sätt. Där var jag ju inte hemma. Här känner jag mig verkligen fri, trygg och hemma. Inte så hemma som hemma-hemma förståss. Går inte direkt omkring i underkläder på nedervåningen… Vadå? Går ni aldrig i underkläder hemma hos er eller? Från sängen till duschen? Kom igen?

Badrocken används flitigt i alla fall

 

Just nu sitter jag och chattar med en engelsman som jag faktiskt inte har chattat så mycket med förut. Faktiskt inget alls. Vi pratade inte mycket på lägret men nu pratar vi för fullt. Så gött. På tal om England så vill jag dit. Jag känner ett starkt SUG mot England. Jag har slagit fast att jag 2011 ska åka på det där sommarlägret igen och 2010 så funderar jag på att åka på deras nyårsläger. Om jag som sagt inte tar det där erbjudandet om att hyra ett rum hos en av mina vänner där som är HUSÄGARE!

 

Vi får se. Jag har hela framtiden på mig! Till dess ska jag bara njuta av att vara jag. Tycker riktigt mycket om att vara jag faktiskt. Med risk för att verka egoistisk. Jag har inget att klaga på.. förutom förkyldningen förstås, men den ska kureras!

 sfsfs


HOST HOST!

JAG ÄR SJUUUUUK! BLÄÄ!!

Ne, att var sjuk är inte alltid särskilt roligt.. Tack och lov så lider min kära värdfamilj med mig, och i fredags gjorde det vad de kunde för att hjälpa mig.

Helgen har varit intressant och jag har fått känna på den ultimata friheten. I Lördags skulle jag ha träffat en svensk Au Pair inne i City men eftersom jag hostade och snörvlade och var så yr att jag gick in i saker under fredagen så ställde jag in detta. (Kunde föreställa mig hur snörvel-Julia tappar bort både sig själv och en nybliven Au Pair i någon ghetto del av staden.. ingen bra syn!) Istället låg jag i sängen hela morgonen och hostade, snörvlade och tillsist bestämde jag mig för att åtminstone ta mig till biblioteket för att låna mig några filmer som jag kunde trösta mig med under min sjukvistelse... i mitt rum. Väl där får jag ett sms ifrån G-Girl om jag ville äta dinner tillsammans med henne... Och äta, det måste jag ju ändå, tänkte jag. Vi ringde och det visade sig att hela hennes tjej-kompis-gäng skulle träffas på en LYXIG kina-restaurang i Conneticut!!! Eh! Och där sitter jag i min bil och hör detta. Vuxna Julia måste härmed ta ett beslut. Ingen mamma i närheten som kan hjälpa henne. Hon håller ratten till den stora, mäktiga bilen i sina händer och ser ut genom rutan. Det börjar mörkna. Ska hon? Hon slår på GPS'en. Det är över en timma dit. En och en halv timma till och med. Hon tar ett beslut och låter bilen rulla iväg från parkeringsplatsen ut på motorvägen. Julia är på väg ut på ett stort äventyr. En lång bilfärd på den största motorvägen hon någonsin åkt på. Men detta vet hon självfallet inte om förrens hon väl är där. (Och lyssnar på "Dora upptäckar"-sånger på högsta volym, eftersom hon inte lyckades förstå sig på cd-spelaren i bilen.

Det kanske låter som galenskaper alltihop. Eller så kommer en del av er att reagera "Och? Var det inget SPÄNNANDE som hände?" Men för mig betydde den här resan mycket. Det var mitt ultimata bevis på min ultimata frihet. Jag körde vart jag ville för att jag ville det. Jag var helt och hållet beroende av mig själv och min egen körning. Det var snäppet vildare än de äventyren jag brukar ge mig iväg på, och jag skulle nog inte gjort samma sak hemma i sverige. Nu åkte jag till en helt annan stat klockan 8 på kvällen!

Hela min natt var magisk. Och jag kan inte riktigt beskriva varför. Jag har gjort farligare saker än det! Och ni som känner mig vet att jag gör saker som brukar förvåna människor. Till exempel ställa sig på scen i rosa kläder, spela Grynet för 200pers och sjunga "åh bäbis bäbis" (Grynets översättning på "oh baby baby" med Brithney Spears). Så egentligen så borde det jag gjorde igår inte vara så jätte märkligt. Men det var det. Vägarna... de var så stora! Trafiken gick fort och det var 5 filig väg titt som tätt, med utfarter och infarter så gott som hela tiden. Kvällsdimman som skogen runt omkring badade i. Solnedgången. Mystiken när solen väl gått ner. Och jag var helt ensam. Det var magiskt. Ensam i USA. Men ändå med koll på något vis. Kontrollen låg i mina händer. Jag kunde välja att bli orolig om jag ville. Då jag svängde av på fel utfarter skulle jag kunna börjat gråta och bett GPS'en att ta mig hem. Men det gjorde jag inte. Utan fortsatte säkert emot mitt mål, ännu längre bort från mitt hem. Igår bestämde jag mig för att vara stark, och jag var det. Igår natt var mäktig....

Sen när jag väl kom dit träffade jag runt 8 andra tjejer som var välklädda med vackra örhängen, freasha parfymer och smink... Där kommer jag och snörvlar med en skjorta som jag spillt chokladtårta på för två dagar sedan. Ni kan tänka er att jag inte kände mig lika fin? Vi åt en helt fantastisk middag som tillagades av en kläm käck kock mitt framför ögonen på oss på ett stort stekbord. Därefter vankades det karaoke. Först vägrade jag sjunga. Min röst är sönderhostad och min näsa igentäppt. Hur bra kan man sjunga då? För att spara flickornas öron så tittade jag bara på... Men sen så kunde jag trots det inte hålla fingrarna borta ifrån karaoke-låts-boken och vipps hade jag skrivit upp mig på "Soulmate" med Natasha Bedingfield. Låten innan hade varit en svängig låt som alla tjejer sjungit med och dansat till. Och här kommer partyförstöraren. När min låt sattes igång tittade tjejerna förvånat på varandra. "Vems sång är det här?" G-Girl försedde mig med en microfon och när jag tog de första tonerna så hörde jag hur tjejerna omkring flämtade till och satte sig häpnade för att lyssna. Hela rummet stog stilla. Haha! Sån party förstörare var jag, men mitt ego fick en RÄTT REJÄL kick av det!

Efter det åkte vi hem till deras killkompisar och där lyckades jag sno åt mig showen även om jag egentligen bara hade velat dölja min röda, söndersnytna näsa under en stor brun papperspåse, med två hål i för ögonen. "Where are you from?" Frågade en av killarna, och jag såg att även de andra tittade upp nyfiket. "Sweden" Svarade jag blygt. "SWEDEN?! I LOVE SWEDEN!" Utbrast killen som frågat och jag log glatt. "Have you been there?" Frågade jag hoppfullt. Kanske skulle jag kunna starta upp en konversation om mitt älskade sverige? "No." Svarade han och jag kunde inte låta bli att dra på munnen. Vet inte hur många svenska tjejer som läser den här bloggen som har träffat många utländska killar, men såhär är det. Utländska killar gillar sverige. Även om de inte vet vart det ligger. Även om de tror att det är så kallt att det bor isbjörnar där. Även om vissa av dem tror att Sverige är det samma som Schweitz. (Japp, fick den här frågan en gång "Kan du joddla?") Även om de inte vet ett knyst om vad som är svenskt så gillar utländka killar sverige.... Hm... märkligt va? (Sarkastisk)

Vi såg en film och jag åkte hem igen när klockan var 2 på natten. Var hemma vid 3 tiden. Resan hem var betydligt lugnare. Jag behövde bara följa G-Girls bil då hon åkte. På något vis kändes det skönare att följa henne än att helt åka själva. På så vis kunde vi stanna vid en mack och ta något att äta om vi blev för trötta. Jag var orolig för att inte kunna hålla mig vaken, men det var inga problem. Det jag gjorde för att hålla mig vaken var at jag stängde av bilsterion och berättade en låång berättelse för Gud. Och när berättelsen var slut så var jag framme.

Imorgon ska jag jobba igen, och någonting säger mig att det kommer bli en tuff vecka. Tuff tisdag i alla fall. Ska jobba 10 timmar då. Tufft. Men jag behöver i alla fall inte göra lunch den dagen.

sfsfs

 


VAR DET INTE PRECIS DET JAG SA??!?!!??!!

Idag när jag vaknade var jag sjukare än dagen innan. Min förkylning tycks bara bli värre så idag under min lediga stund sov jag hela tiden! Inte riktigt likt mig, jag vet. Men efter det skulle det storhandlas. Jag vet inte om jag berättat hur frustrerande det är att storhandla massa varor som man inte känner igen eller har hört om förut i ett nytt och stort köpcenter? Just som jag gett upp hoppet om att hitta en viss sorts korv och tog upp mobilen för att ringa Joy såg jag att jag precis fått ett meddelande från just henne om att hon tyvärr skulle vara onåbar mellan två tider… självklart innefattade just den tiden som det var då, dessa onåbara tider.. (Vilken märklig mening det blev) Men hon sa att jag fick försöka lösa det så bra det gick. Jag höjde ögonbrynen precis som jag brukar göra när jag hamnar i trubbel och sa högt ”OOOKEEJ!” Här gjorde jag ett antal brutala fel. För det första. Jag var osminkad. För det andra. Jag var rudolf med röda mulen på grund av förkyldningen. För det tredje, jag gjorde en ful grimage och det tredje jag sa ”oookeej” högt vilket kan dra uppmärksamhet. Ni kan kanske gissa vad som hände? Jo, ögonblicket efter ser jag någon gå förbi, och när jag tittar efter så är det självklart Freddie. Jag dör… Men först går jag där ifrån och låssas som om inget har hänt. Låssas vara SÅ upptagen med min lista.

 

Lite senare vid en annan korvdisk, ungefär i slutet av min inhandling (observera att jag inte hittade korvarna i början utan väntade med dem till slutet) fick jag äntligen syn på dem. Hela mitt ansikte lyste upp i en ful grimage… OCH Freddie dök upp igen för att fylla på varor i hyllan bredvid!

 

Nu är jag TRÖTT på det här! Oj! Men jag har inte nämnt det värsta! Igår hade jag min 2a Tai Kwon Do lektion. Minns ni hur jag till och med kommenterade i mitt förra inlägg hur ”o-cool” man är i gråa mjukisbyxor och ”sista-natten-med-gänget”-t-shirt? Ja, såklart att han var där med!

 

Jag fattar inte det här! Inte så att jag är intresserad seriöst eller så. Det är bara så pinsamt att killen som jag alltid gör bort mig inför hela tiden dyker upp och ger mig en ny chans att rodna!… och det hjälper ju inte direkt att han ser ut som en Hollywoodstjärna heller.

 sfsfs


(Går-)dagens klant!

Idag njöt jag riktigt av att äta frukost tillsammans med LittleB. Det kändes som han pratade mer än vanligt och vi diskuterade vårat nya gemensamma intresse. Tai Kwon Do. Han är så söt! Igår så bad jag honom speciellt innan jag satte på vattnet i badkaret att han INTE fick skvätta ner mig eftersom jag hade bytt om till de kläderna jag skulle ha på min Tai Kwon Do (fy va jobbigt det är att skriva det varända gång! Kan vi inte bara skriva… TKD istället?) och kan ni tänka er. Han skvätte inte ner mig som han brukar! Min lilla 5åring respekterade att jag inte hade lust att ”bada” med honom just denna dag, och detta smälte mitt hjärta (igen!).

 

TKD’n för övrigt var sjukt kul! Jag hade som sagt en privat lektion med min ”Master”. Så coolt! Kände mig RÄTT COOL när jag övade sparkar, slag och blockeringar. När jag såg mig i spegeln kände jag mig inte lika cool förståss, men för mitt självförtroendes skull skyller jag på att tränaren hade en karatedräckt, det hade inte jag! Och hur cool kan man se ut i gråa mjukisbyxor och svart ”sista natten med gänget” T-shirt? Exakt!

 

(Går-)Dagens klant går till MIG. Igår under min fria förmiddag åkte jag till en pysselaffär, tittade runt, njöt av insperationskicken, och köpte scrapbook papper (när skjutton ska jag använda dem?). På vägen hem insåg jag att jag inte skulle ha så mycket tid att äta lunch innan mitt pass började. Men smart som jag är hade jag förutspått detta och tagit med mig lunch! Två mackor och en jättesmidig yoghurt på tub. Som man pressar ut. Nästan som Calippo. Ni vet glassen? Hur som helst så tänkte jag äta det här under tiden att jag åt. Och det gick ju jättebra… tills jag lyckades klämma ut halva tuben rakt ner i knät! PLUFS! SKIT! Nu hade jag ljusrosa klägg på min vita T-shirt, på mina mörkblåa jeans och på BÄLTET I BILEN. Plus att jag befann mig på en högtrafikerad väg. Oj.

 

Så vad gör man? Jo, man väntar till det blir rött ljus (de har rödljus precis överallt här! Och är det inte rödljus så är det stopskyltar. Och direkt när jag stannat bilen KASTADE jag mig över väskan och tack och lov hade jag kommit ihåg att ta med våtservetterna. Desperat försökte jag ta bort det värsta med bara ett drag. Men självfallet hade den tjocka rosa-vita yoghurten sjunkit in i både jeansen och tröjan. Grönt ljus. Koncentrerade mig på körningen till nästa stopljus. Och så höll jag på. Och allt detta pinsamt nog med Freddie i huvudet. Det var nämligen till den affären jag skulle för att handla. Illa! Inte nog med att jag redan gjort bort mig inför honom 2 gånger. Att komma dit en tredje gång med en mystisk vit substans på mina byxor… NEJ TACK! När jag stannat bilen på parkeringsplatsen kämpade jag som en dåre och TILLSLUT så var den ”vita” (väldigt ljusrosa) färgen borta. Men det var fortfarande en blöt fläck från våtservetterna som jag täckte med hjälp av väskan. Tack och lov att jag inte träffade på honom igen i affären. Antar att jag bara kommer att träffa honom när jag är som minst beredd.

 

Jag är förkyld. Riktigt förkyld. Så förkyld att jag funderade på att ta ett foto på mig med en näsduk i vardera näsborren men jag ångrade mig. Det finns gränser för knasigheter, och jag anser att det räckte med att jag utsedde mig själv till gårdagens klant. Jätte jobbigt! Jag dricker te som aldrig förr (min Engelska baldate har sagt att Te är det perfekta botemedlet för allting), hostar som en toka och idag är det fullkomligt STOP i mina näs-ledningar. Det där ville ni inte höra eller hur?

 

Vad som kommer att hända idag? Well. Nu under min lediga stund så vet jag inte riktigt. Jag står (halvligger bland alla kuddar på min säng) och väger mellan att gå till biblioteket och låna nya filmer eller åka till pysselbutiken igen. Vi får se vad jag hittar på. Först ska jag i alla fall sitta här en liten stund och gotta mig.

sfsfs

RSS 2.0