Redo för ungdomsläger i England?

dfgggg


Nu är det ännu färre dagar kvar än vad det var igår. Om jag börjar bli nervös? ... JA! Igår framför allt, men jag tror det hade att göra med att det var sent och jag var trött. Då blir man mer känslig. Idag ska jag signera massa foton på mig. XD Haha! Nja, jag ska skriva under mina student tack-kort. Sen kommer min lillasyster hem från ett tyskt läger som hon varit på i två veckor nu, och det ska bli så gött att träffa henne igen. Har saknat henne. Och sen nu på måndag kommer vi båda att åka till England för att vara på ett läger som min baldate har tipsat oss om och också kommer delta i.


Jag kommer vara med som ledare... Hmm... Vilket kommer att bli mycket intressant. Under de senaste lägren jag varit ledare på har jag:


  • Fått kommentaren redan innan lägret börjar: "Alltså jag, *killnamn* och *killnamn* i samma grupp? Fattar inte du att det kommer att bli synd om dig? (Och det inte för att de inte trivs ihop, utan för att de GÖR det!)
  • Blivit upplyft och buren uppför en stor brant trappa, bara för att jag inte ville det.
  • Fick höra följande mening från en (kaxig) talesman från min grupp: "Vi har röstat och kommit fram till ett majoritetsbeslut; Att du får ta och diska själv!"
  • Blivit kallad Stahlin, då jag slog ner detta lilla uppror med straffarbete som att torka upp fiskrester någon slängt på golvet.
  • Blivit nerbrottad. Det är sannerligen inte lätt att vara liten alla gånger... I alla fall inte mindre än lägerdeltagarna.
  • Fått en trupp paparazis efter mig efter att jag yttrat de magiska orden: "Nu får ni blunda för jag ska byta om nu." Lite missförstått?
  • Fått tandkräm applicerat på min kind då jag tog mig en välförtjänt vila i tältet, eftersom jag var både sjuk och hade sömnbrist.
  • Fått kommentaren "Ska inte du gifta dig snart?". Och efter mitt svar "Nej. Varför skulle jag?" fått svaret: "För att du borde passa på medan du är ung och vacker!"
  • Fått vatten skvätt på sig så fort man närmat sig sjön, i syfte att få mig att doppa mig snabbare.

Vad ville jag komma fram till med detta? Jo, att det blir väldigt spännande att se hur dessa engelska ungdomar kommer att reagera när lilla blonda jag ska vara ledare. Kommer det bli lättare att vara ledare för dem, eftersom de inte har fått prata med någon av de som haft mig som ledare förut? Eller kommer det bli svårare på grund av eventuella fördomar mot blonda och blåögda?


Det återstår att se... Kul ska det bli i alla fall. Och till er som blev helt skräckslagna av att läsa det här, var inte det. Att vara ledare är det roligaste som finns. Man vet aldrig vad som kommer hända! Jag har varit med om allting från kidnappning till att få massage av 12 scouter samtidigt och att få en tidning som de själva har gjort som handlar om deras största idol. Dig. Jag skulle kunna rabbla upp en lista på det roligaste som hänt mig som ledare under den senaste tiden också, men sparar den till nästa inlägg, eftersom det här börjar bli för långt.


Ha det bättre! Because you're worth it!

Vart tog veckan vägen?

esdf

Hej! Jag fattar inte.. Det är alltså fredag idag? Trodde att det var onsdag igår, men uppenbarligen hade jag fel. Vart tog veckan vägen?

Jaja, igår var jag och min väninna Bella i stan och shoppade. Det behövdes verkligen och efteråt kände jag mig sådär nöjd, ni vet, så nöjd som man bara blir av att ha uträttat de ärenden som du vet att du skulle göra plus lite till. Jag shoppade bland annat en ny kalener, vilken jag flitigt kommer att använda i USA.

sdfsdf

...och min fråga är. När är man för gammal för att köpa kalendrar som är tillverkade för barn?

Sen är det idag som sagt bara 24 dagar kvar! Och att jag igår fick ett brev ifrån CC gjorde det bara kändes ännu mer verkligt. Jag menar. Nu kan jag märka mina väskor!! *svimmar*

fsdfsdf

Ha det bättre! Because you're worth it!

Har de chokladbollar i USA?

sdfsdf

26 dagar kvar är det nu. Det låter så lite på något sätt. Antar att det blir ännu värre när man kommer nedanför 20. Idag har jag lagat mat. Köttfärspaj. Och när jag skulle börja upptäckte jag till min fasa att det ju inte fanns något recept i vår stora kokbok! Hittade i alla fall ett pajskalsrecept som jag använde men resten improviserade jag ihop själv och den gick faktiskt hem! Min lillasyster och hennes kompis gillade den till och med! Det tog en omgång till! Så nog känner jag mig duktig alltid. Kanske inte kommer bli så svårt att laga mat i USA trots allt... Tror det som blir svårt är att komma på olika rätter att laga som barnen kan tänka sig att smaka.


"Hey kids! This is surströmming! Yes it stinks but it's really good! Trust me." Jag ser hur min värdmamma rynkar på näsan och hur barnen ser helt förskräckta ut. Nog för att exemplet var ganska orealistiskt, jag äter nämligen inte ens surströmming själv.


Har man chokladbollar i USA förresten? Bara undrade.

Till alla eventuella paparazis!

Kolla in den här bilden. Den lade en av mina scoutknattar ut på facebook. Snällt va? Först blev jag tokig och höll på att dö av skam. Fruktansvärt när folk lägger ut bilder på en som man inte anser borde få finnas. Men när jag tittade på den för tredje eller fjärde gången så började jag av någon märklig anledning att le. Förstod inte varför men för varje gång jag såg den så gillade jag den mer och mer. Nu SKRATTAR jag när jag ser den och tycker att det är det ultimata fotot på mig. Jag menar, titta bara vilken MIN jag har? Ser ut som en tjurig 4åring med... ehe, rufs! Älskar håret! Blicken! Den fula elevstödjartröjan som jag bara har när jag verkligen inte bryr mig om hur jag ser ut, och en brun ful tältduk i bakgrunden. Jag finns bara med i hörnet, vilket också är ganska kul. Bilden är inte bara ful utan även dåligt tagen! Om någon tror att den kan klå den här underbara bilden i fulhet, KOM AN bara! ...

tihi

Vill ni ha bakgrundsfakta till hur jag kunde låta detta ske? Jo, jag var som sagt på scoutläger för inte så länge sedan. En kväll när vi skulle gå och lägga oss skulle jag gå iväg och borsta tänderna. Men innan jag gjorde det kom jag på att jag borde byta om först. Jag är en sån person som börjar med flera projekt och gör dem alla på en och samma gång, så med tandborsten i munnen (händerna var upptagna) sa jag åt alla killar i tältet att blunda för att jag skulle byta om. Då tog de små kräken (Bara något jag säger just nu. Jag älskar de små änglarna egentligen) upp sina kameror och började fotografera mig! Det var blixtar överallt och jag kände mig som en kändis infångad av paparazis (säkert felstavat... hur stavas det?). Ungefär så gick det till.


Ville bara att hela världen skulle få se hur illa jag kan se ut, delvis för att främja tonårstjejers ideal om att alltid vara perfekta, för att bjuda på mig själv och på en rolig bild som i alla fall får mig att skratta, och för det tredje, OM jag någon gång i framtiden skulle bli känd så vet ju alla från början att jag är människa. Annars försöker ju alltid tidningar bevisa att kändisar är det, genom att attackera dem med blixtar när de kommer upp ur badet, ur sängen, är stupfulla på en fest eller har en dålig hårdag. Illa!


Bu för papparazis (vet fortfarande inte hur det stavas)

Och tummen upp för tjusningen i att vara människa.


Nedräkningen börjar!

erwr

Hej allihopa! Nu har jag precis kommit hem ifrån Öland!... Okej, jag ljög! Jag kom hem igår, men då var jag galet mycket för trött för att skriva något över huvudtaget. Nu är det 27 dagar kvar tills jag åker till USA. Jepp, har börjat räkna in nu, och det skrämmer mig lite samtidigt som det pirrar så mycket att jag skulle kunna åka till månen med den energin som bubblar i min lilla mage (inte gaser alltså, men pirr). Har en lång lista på allt jag måste hinna med innan och här ligger jag och latar mig i min säng... Eh, ingen bra start. Nu har jag nämligen sammanlagt bara 2 veckor på mig att förbereda mig. Denna och veckan innan avresan. Tiden mellan detta kommer jag nämligen att åka till England och vara på läger där i 10 dagar. Ojojoj... Hur ska jag hinna allt?


Jag var inne och surfade på andra Au Pairers bloggar och kom fram till att jag bara MÅSTE göra en superrensning i SAMTLIGA förvaringsutrymmen i mitt rum! Jag har tagit ett beslut, men SNACKA om att det tar emot. Jag är en "spara"-person. Inte "släng"-person. Jag vill spara ALLA minnen av olika slag bara för att. Och gosedjur sen! Jag har nog aldrig lyckats slänga ett gosedjur så alla mina gamla ligger kvar i garderoben. Har lyckats ge bort någon till systrarna mina, men aldrig slängt. Har en riktigt bamsing till björn i min klädgarderob som är riktigt skrymmande. Men hur skulle jag kunna slänga en nalle som en gång i tiden var större än mig? En gammal vän? Åh, nej! Näver!

Ha det bättre! Because you're worth it!

Upp eller ner i vikt?

Har jag stavat rätt? Om jag har FÖRSTÅTT det rätt så går det i alla fall ut på att låta bli att äta socker. Socker avgiftning. På min långa lista med saker jag måste hinna med innan jag åker till USA finns detta med. Tänk om jag anländer till New York och det första jag har i huvudet är socker?! Då kommer jag inte kunna flyga hem för att inget flyg kommer kunna lyfta med mig i! Därför, ska jag sluta med socker... igen. Men denna gången har jag ingen klänning som jag måste passa i! Förra gången blev det ju så att jag var tvungen att avbryta min ytterst enkla "vägra äta sötsaker" diet för att jag gick ner för mycket och var tvungen att sy in balklänningen. För att jag inte skulle tappa den på själva balen FICK jag inte gå ner mer i vikt.


Intressant att jag över huvud taget tar upp detta ämnet på en blogg, speciellt eftersom det nyss (okej, det var ett tag sen nu, men ändå) var bloggkrig just för att Blogg Bella klagade på två stora bloggare för att de skrev för mycket om just detta ämne. Hoppas ingen attackerar mig nu... Kanske borde man försvara att jag pratar om att inte äta socker? Jo, jag tror att jag gör det.


Anledningen till att jag ens tänker på saker är att jag inte ÄTER godis. Jag FROSSAR godis. Jag är så icke svensk man bli, just för att jag aldrig riktigt förstått mig på ordet "LAGOM". I alla fall inte lagom mycket godis. Det jag tänker på är att om jag anländer till USA mitt i en supersockerperiod kommer jag inte må bra!... inte kunna komma i några av mina gamla kläder heller för den delen men... Har hört många varningar om att man går upp i vikt när man kommer till USA och när jag var i England i tre veckor gick jag upp 5 kilo, så jag tänker passa mig.


Sjukt kul video jag hittat på youtube som eventuellt skulle kunna föreställa mig efter USA.

För skojs skull bifogar jag här en lista på för och motargument för om jag kommer gå upp i vikt i USA.


FÖR:

  • Jag älskar mat.
  • Jag älskar godis
  • Jag älskar Mc Donalds
  • Jag älskar att småäta
  • Jag tycker INTE om att springa (springer enbart om jag blir jagad, vilket jag hoppas inte kommer hända på någon otäck gata i NY.
  • Jag kommer åka till USA! Snabbmatens och Jerry and Berrys.... Ben and Jerrys? Vad sjutton heter den där glassen alla hjärtekrossade äter i amerikanska filmer? ...land.

Mot:

  • Jag kommer vara Au Pair för två stycken 3or som INTE gillar att titta på tv.
  • Dessa 3or tycker om att spela kickball. Vilket är typ brännboll fast med fotboll.
  • Jag kommer bo bara något kvarter från Central Park. Där det finns många möjligheter att idrotta.
  • ... haha! Vet inte om jag vill säga den här anledningen... Men familjens nuvarande Au Pair och jag snackade på skype häromdagen och hon berättade att framåt vårkanten är det många american football spelare ute och springer i Central Park. Och då vill man ju inte direkt ha för dålig kondis för att INTE kunna hänga på. Skratt!
  • Min familj äter inte rött kött. Så det kommer troligtvis inte bli många feta stekar för min del.
  • Dessutom gillar familjen HÄLSOSAM MAT. Vad detta innebär kan man ju fråga sig, men troligtvis inte Mc Donalds varje dag i alla fall.
  • Jag funderar på att ta lektioner i något knasigt. Självförsvar, salsa, balett, hiphop.
  • Jag ska lära barnen att simma när jag kommer dit. Simma ger bra träning.
  • Jag VILL inte gå upp i vikt utan är just nu i min idealvikt.

Vad tror ni? Kommer jag eller kommer jag inte gå upp i vikt? Kommentera gärna!


Nu ska jag städa färdigt rummet och packa för att åka till Öland på semester!

Adjö!

Hemma igen!

sdfsdf
Tjoho! Nu har kommit hem ifrån scoutlägret (Royal Rangers scouter för er som undrar) och är helt slut! Har sovit dåligt på grund av knott, värme och förkylning. Det var en dålig kombination med stekhett väder och förkylning. Nu undrar ni säkert varför. Man kan ju tänka att ett kallt läger bara skulle göra min förkylning värre, men jag vet inte om jag håller med. För om jag hade haft kallt väder hade jag åtminstone kunnat klä mig därefter. Men nu var det varmt och jag var TVUNGEN ATT BADA för att inte förgås (eller ta kål på mina tältkamrater genom att stinka svett). Och eftersom de svala doppen PLUS att jag sov dåligt/inte alls på grund av de massiva knottsvärmarna, gjorde mig värre och värre fick jag tillslut åka hem i förtid så here I am! Sitter i sängen och snörvlar. Skönt att få skriva av sig nu när jag på grund av att ha tappat rösten varit tvungen att tiga i flera dagar i sträck. Hemskt! Speciellt för en så babblig person som jag!

RSS 2.0