Hej allihopa!

Har kommit på att när jag skriver så skjuter mina läsarsiffror i höjden någon otroligt. Motsatsen händer om jag låter bli att skriva. Detta är förståss fullt förståligt, men min poäng är att jag borde skriva bara för att se hur många som faktiskt skulle följa min blogg om jag verkligen, seriöst ansträngde mig att inte bara vara en bloggare utan en flitig sådan. Sen kommer frågan: "Vad 17 ska man skriva om då?" Ämnena måste ju förr eller senare ta slut, samt, hur kul är det att höra alla detaljer. Jag vet själv att man någon gång hamnat i att lyssna på en ÅRATALS lång berättelse med bara massa ointressante detaljer, vars plot inte har någon direkt poäng ens.

"I torsdags gick jag upp klockan 7 på morgonen, satte på mig morgonrocken och gick till dushen... vad gjorde jag sen? JO! Jag åt en smörgås med skinka och lite smör på. INte för mycket smör, bara lite lagom sådär... Sen tittade jag ut igenom fönstret och såg att det regnade."

Om jag skulle skriva enbart sådanna historier kan jag lova att inte ens min FAMILJ skulle läsa min blogg! Därför ska jag för eran skull (eller heter det "era skullar" när det är i plural?) Så kära läsare. Jag vet att ni igår var 21 stycken! (minst för jag fattar inte riktigt hur man ska läsa av statistiken.) skriv vad det är ni vill höra mer om. Är det vad som händer mig. Reflektioner. Allmänt knasiga saker eller seriösa tankeställare? Kommentera (och snälla kommentera för om man ber folk kommentera bloggen och ingen gör det ser det så mobbat ut!)

Idag har varit en mycket lärorik dag för lilla Jeb. På morgonen trodde jag inte mina öron när föräldrarna bad mig att ta med LittleB på bio och LITTLEB VÄGRADE! Säg mig NÄR mamma och pappa, NÄR HAR JAG NÅGONSIN tackat nej till bio som barn? Efter mycket krongel och lirkande, accepterade han i alla fall sitt öde och satte på sig kläder för dagen. Bilen jag brukar ha, lånade Mrs Joy till att hjälpa sin syster (och min kära väninna) att flytta, så vad skulle vi ta oss till? JO jag fick ta PAPPANS FIRMA BIL! GISSA om jag var nervös?!

Jag kör en bit och inser att det känns som att köra en blanding mellan go-cart och pulka. Detta är en helt vanlig passagerarbil vi pratar om, men efter att under ett halvårs enbart kört en bil stor som en husbil (kanske en överdrift då.. men internt kallar vi den BÅTEN i familjen, så ni kan ju tänka er att den är stor!) så kändes det väldigt ovant. Gött dock, för plötsligt kändes det som om jag kunde få plats i vilken parkerings ruta som helst (jag var väl troligtvis minst en halvmeter smalare än vanligt).

På bion lär jag mig ytterligare en sak. Hur jobbigt "roliga saker" kan vara för föräldrar. Jag beundrar föräldrar! De gör saker som kostar, är fysiskt krävande, psykiskt krävande.... allmänt krävande, för sina barns skull. Föräldrar! Jag älskar er! Barn! Tacka era föräldrar! Bara att beställa popcorn. "Ska du inte köpa några reese cups?" "Det kommer i paketet" "Ska du inte?!" "Titta, det ligger en där" "Något mer?" "Ja, vatten tack." "Men jag vill ha sprite" "Men vattnet är till mig." "Så jag får ingen dricka?!" "Jo, den är på väg."

Efter detta, gåendes med massa popcorn, sugrör, biljetter och muggar fulla med dryck SAMT kontroll på en 5åring, visar jag kontrollanten biljetterna och inser: "Jag MÅSTE på toa!" Vad gör man? Var tar man sig till?! Fullt med saker i famnen plus en 5åring som jag ju inte bara kan lämna hur som helst.

Jag gick in i biosalongen och tackade Gud att damtoaletten var precis utanför vår biosal, men problemet kvarstod. Jag vägrade lämna mitt barn under uppsikt. Det jag tillslut gjorde var att jag spanade runt ordentligt innan jag bestämde mig för en mamma som satt precis framför, litade på henne, och bad henne att hålla ett öga på lillen. Inte för att jag tror att han skulle sticka någon vart. Men det är ju USA, och här är man mer försiktig än andra ställen. Speciellt med ANDRAS barn! Jag var inte borta längre än 2 minuter och pojken satt så sött och snällt och tittade på reklamen. Älskade barn.

Då kom det plötsligt in massa barnfamiljer med färglada plastkuddar i händerna och jag inser att som "mamma" borde jag ju kommit ihåg detta! Så jag tittar utanför dörren på salen och där ligger en stor hög med kuddar. Hämtar åt mig, OCH åt grannen som såg ut att behöva hon med till sina små. Se! Vi mammor bör hålla ihop! Vi är i samma båt! Det var häftigt att se vilket sammarbete det var mellan vuxna i salen. Folk hämtade saker åt varandra. Såg efter platser och barn åt varandra. Jag kände mig så delaktig. Ännu en gång kan jag lugnt säga att LittleB kändes som mitt eget barn.

Vad har mer hänt idag? Inte mycket. Tai Kwon Do som alla tisdagar och sedan tvätt och bad. Bad stunden gillar jag mest faktiskt. Då läser jag ur en bok medan pojken leker. När han badat klart har vi som tradition att busa och sjunga. Idag minns jag inte vad jag sjöng för sång... jag tror det var något om att jag varit klantig nog att skvätta ner MIG SJÄLV med vatten. Något LittleB såklart skrattade av hjärtats lust av.

Nu borde jag verkligen gå och lägga mig. Kommer vara sjukt trött imorgon annars. Nyår snart hörrni! Är det inte underbart?!

Ha det bättre! Because you're worth it!

Kommentarer
Postat av: Lilla mamma

Chockande att du blev kissnödig! Du som har en blåsa stor som en basketboll! Jag gillar när du skriver om vardagliga saker som fungerar på annat vis än i Sverige. Då får jag se en glimt av en annan värld. Och så gillar jag när du beundrar föräldrar så klart!

2009-12-30 @ 12:32:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0