Klantigheter och nyårstragedier!

Jag kände mig ensam. Kände mig utomordentligt ensam om att vara den klantigaste människan som någonsin vandrat på jorden (okej, min SO lärare på högstadiet nämnde något om att den lilla grupp av människor som planerat att döda Frans Ferdinand, och sätta igång ett världskrig, var väldigt klantiga de också. En av dem sköt på ett av DÄCKEN på bilen som körde denne stackars man. Kulan studsade då tillbaka och tog kol på personen som skjutit. DET är klantigt. Men förutom det. Na. Bara jag.)

Idag bestämde jag mig för att en gång för alla faktiskt ta mig tid att städa mitt rum. Den vidriga sanningen är att jag inte damsugit sen jag kom hit i september. Förlåt mamma! Nu är det kliniskt rent överallt.... Vägen dit dock, var lång. Och när jag damsugit hela golvet insåg jag att den lilla lila mattan ju hade ett lika tjockt lager med damm och bös som golvet under sängen tidigare haft, innan damsugningen. Vad gör man? Skjuts in i tvättmaskinen tillsammans med en av mina täcken som fallit ner på golvet några gånger medan det fortfarande var smutsigare än utanför vårat hus. Och så självklart görs allt detta efter arbetstid, det vill säga att själva tvätten startades när LittleB redan gått och lagt sig och föräldrarna gått till sitt rum redo att sova de med. TUR att jag var klar med all damsugning eller hur?

Efter ett tag tassar jag försiktigt ner för trappan, ner till tvättrummet för att lägga in tvätten i torktumlaren så att den inte skulle surna under natten. Fortfarande. Det är på gränsen till att jag vågar, för jag vill verkligen inte störa min stackars familjs skönsömn. Speciellt inte dan innan nyårsafton! Men så öppnar jag dörren till tvättmaskinen och får mig en HEMSK överraskning. Ludd. Lila LUDD över HELA MASKINEN! Lila ludd över hela täcket med! För att inte tala om mattan. Med skräck i ögonen läser jag på mattans tvättinstruktioner och ser den tydliga skriften: "drycleaning only". S-K-I-T. Vad blir det?

Jeb1: Okej, Jeb. Nu gäller det att vara klartänkt. Lös det här på bästa sätt.
Jeb2: Tja.... Jag måste ju torka täcket, och mattan kan väl inte gå mer sönder än den redan har gjort?
Jeb1: Oh, va bra! Men vad ska du göra av allt luddet då?
Jeb2: Well... Det... (tar en bit papper och torkar lätt ur maskinen och inser att det mesta sitter i hörnen och är svårt att få ur.)... det... DET tar jag imorgonbitti innan städerskan kommer!
Jeb1: Jasså?
Jeb2: Japp! Det blir jättebra. För nu är det på tok för sent för att göra något. Om jag går upp riktigt tidigt så hinner familjen inte vakna, och jag behöver inte förklara varför det ser ut som någon har dödat en lila höna genom att köra honom i tvättmaskinen i högvarv.

Jag intalade mig att allt skulle lösa sig, och gick tillbaka till mitt rum för att vänta på att mattan och täcket skulle torka. När tiden var ute tassade jag ner, nu om inte ännu försiktigare, och öppnade dörren till torktummlaren. Ett MOLN av död, noppad, lila kyckling FLÖG emot mig. Luddet som innan varit fastklistrat på täcket och mattan, hade med torktumlarens hjälp till råga på allt, inte bara torkat, utan blivit STATISKT! Luddet flög överallt och jag tog i min desperation tag i damsugaren och damsög vad som låg på ytan, sen stod jag och stirrade maniskt på min lilla krissituation, och liksom hoppades att en lösning skulle komma flygande, lika snabbt som luddet flugit ut ur torktumlaren då jag öppnat dörren. Ingen lösning kom. Ingen mamma kom och hjälpte mig, (Tro mig mamma. Jag saknade din förmåga att ställa alla mina oredor till rätta! Hur gör du?) så jag vek upp pyjamasärmarna och vässade den sladdlösa damsugaren och såg min lila kyckling rakt i ögonen. Slet ut odjuret och lade det på det redan lila golvet. Så kaoset i själva tvättstugan blev oförändrat av det. Trots den sena tiden damsög jag mattans båda sidor... då jag plötsligt inser.... "Bröööm bröömmmbzzzzz...." Batterierna är låga i damsugaren! Naturligtvis! Jag hade ju grunddammsugit hela rummet precis! ÅH NEJ!

Som i en film hämtade jag en stor plastsäck som jag slängde både kycklingmattan och täcket i. Sedan såg hon för första gången hur tortumlaren verkligen ser ut. Och det var ingen positiv syn jag såg! Jag fick knappt UT filtret för allt ludd, och när jag fick det, insåg jag att massa ludd fastnat i hålet där filtret är. Luddet är ju menat att fastna i filtret ju! Filtret i sig har ett tjockt LAGER med ludd. Man skulle kunnat fylla en KUDDE. Okej, det kanske var en överdrift, men garanterat tova ett sittunderlag i alla fall! Så ni kan ju tänka er! Och utan damsugare! Hushållspapper. I mängder. Jag blötte ner dem och torkade upp det värsta.  Det låter enkelt när jag skriver det, men det var det verkligen inte. VERKLIGEN inte. Det var jobbigt. JOBBIGT!

Efter alla dessa strapatser lutar jag mig tillbaka i sängen (efter att ha bytt pyjamas från den som just FÄRGATS lila av ludd, till en ren en) och ser "The confessions of a Shopaholic" och ler tacksamt. Det är bara EN sak. I denna film, har huvudpersonen minst sagt otur, javisst. Men räknas det som otur om det kommer tur ut av det? Eller om man åtminstone får åskådarnas förståelse, sympati eller åtminstone skratt? Hm.. OCH så naturligtvis killen i slutet, bra jobb, bla bla.. tjejer, ni vet hur romantiska komedier funkar!

Jaja, imorgon funderar jag på om jag ska åka in till New York eller inte. Jag vill inte vara ensam på nyårsafton. Det är ju faktiskt deceniumskifte! Jag är i USA! Jag BORDE fira, ta massa kort, som jag sedan kan visa till alla där hemma. Att jag gjorde det man SKA göra om man får chansen vilket jag har. Guldläge. Det är bara det att jag inte VILL åka någonstans! Min idealkväll är träffa några kompisar, laga mat tillsammans, se en film, prata, kanske spela något spel... Varmt mysigt lugnt. I NYC, staden som aldrig sover kommer det vara trångt, stressigt, kallt och UTDRAGET! Man måste åka dit tidigt på morgonen och vänta i stort sätt hela dagen om man ska få en plats på Times Square... VILL jag detta? Åka in tidigt för att stå och vänta i timmar på att bli ihopträngd till en sadinburk och antastad av läskiga, fulla New Yorkers som tar sina chanser när man ändå måste stå så nära...

Gah! Morgondagen kommer. In fact, den är redan här! Jag vill inte! Det kommer kanske sluta med att jag går ensam till Chilis på Nyårsaftonen också. Det känns sorjligt. Det sorliga är att sist jag gick dit insåg jag att de som jobbar där är programerade att vara extra trevliga. Och att jag går dit för att suga åt mig av denna omtanke och trevlighet ÄR SORLIGT! Är jag sorjlig? Ne, snart kommer alla tillbaka efter jullovet och då kommer allt bli bra...

Gott nytt år allihopa!
Ha det bättre! (I mean it!) Because you're worth it!

Hej allihopa!

Har kommit på att när jag skriver så skjuter mina läsarsiffror i höjden någon otroligt. Motsatsen händer om jag låter bli att skriva. Detta är förståss fullt förståligt, men min poäng är att jag borde skriva bara för att se hur många som faktiskt skulle följa min blogg om jag verkligen, seriöst ansträngde mig att inte bara vara en bloggare utan en flitig sådan. Sen kommer frågan: "Vad 17 ska man skriva om då?" Ämnena måste ju förr eller senare ta slut, samt, hur kul är det att höra alla detaljer. Jag vet själv att man någon gång hamnat i att lyssna på en ÅRATALS lång berättelse med bara massa ointressante detaljer, vars plot inte har någon direkt poäng ens.

"I torsdags gick jag upp klockan 7 på morgonen, satte på mig morgonrocken och gick till dushen... vad gjorde jag sen? JO! Jag åt en smörgås med skinka och lite smör på. INte för mycket smör, bara lite lagom sådär... Sen tittade jag ut igenom fönstret och såg att det regnade."

Om jag skulle skriva enbart sådanna historier kan jag lova att inte ens min FAMILJ skulle läsa min blogg! Därför ska jag för eran skull (eller heter det "era skullar" när det är i plural?) Så kära läsare. Jag vet att ni igår var 21 stycken! (minst för jag fattar inte riktigt hur man ska läsa av statistiken.) skriv vad det är ni vill höra mer om. Är det vad som händer mig. Reflektioner. Allmänt knasiga saker eller seriösa tankeställare? Kommentera (och snälla kommentera för om man ber folk kommentera bloggen och ingen gör det ser det så mobbat ut!)

Idag har varit en mycket lärorik dag för lilla Jeb. På morgonen trodde jag inte mina öron när föräldrarna bad mig att ta med LittleB på bio och LITTLEB VÄGRADE! Säg mig NÄR mamma och pappa, NÄR HAR JAG NÅGONSIN tackat nej till bio som barn? Efter mycket krongel och lirkande, accepterade han i alla fall sitt öde och satte på sig kläder för dagen. Bilen jag brukar ha, lånade Mrs Joy till att hjälpa sin syster (och min kära väninna) att flytta, så vad skulle vi ta oss till? JO jag fick ta PAPPANS FIRMA BIL! GISSA om jag var nervös?!

Jag kör en bit och inser att det känns som att köra en blanding mellan go-cart och pulka. Detta är en helt vanlig passagerarbil vi pratar om, men efter att under ett halvårs enbart kört en bil stor som en husbil (kanske en överdrift då.. men internt kallar vi den BÅTEN i familjen, så ni kan ju tänka er att den är stor!) så kändes det väldigt ovant. Gött dock, för plötsligt kändes det som om jag kunde få plats i vilken parkerings ruta som helst (jag var väl troligtvis minst en halvmeter smalare än vanligt).

På bion lär jag mig ytterligare en sak. Hur jobbigt "roliga saker" kan vara för föräldrar. Jag beundrar föräldrar! De gör saker som kostar, är fysiskt krävande, psykiskt krävande.... allmänt krävande, för sina barns skull. Föräldrar! Jag älskar er! Barn! Tacka era föräldrar! Bara att beställa popcorn. "Ska du inte köpa några reese cups?" "Det kommer i paketet" "Ska du inte?!" "Titta, det ligger en där" "Något mer?" "Ja, vatten tack." "Men jag vill ha sprite" "Men vattnet är till mig." "Så jag får ingen dricka?!" "Jo, den är på väg."

Efter detta, gåendes med massa popcorn, sugrör, biljetter och muggar fulla med dryck SAMT kontroll på en 5åring, visar jag kontrollanten biljetterna och inser: "Jag MÅSTE på toa!" Vad gör man? Var tar man sig till?! Fullt med saker i famnen plus en 5åring som jag ju inte bara kan lämna hur som helst.

Jag gick in i biosalongen och tackade Gud att damtoaletten var precis utanför vår biosal, men problemet kvarstod. Jag vägrade lämna mitt barn under uppsikt. Det jag tillslut gjorde var att jag spanade runt ordentligt innan jag bestämde mig för en mamma som satt precis framför, litade på henne, och bad henne att hålla ett öga på lillen. Inte för att jag tror att han skulle sticka någon vart. Men det är ju USA, och här är man mer försiktig än andra ställen. Speciellt med ANDRAS barn! Jag var inte borta längre än 2 minuter och pojken satt så sött och snällt och tittade på reklamen. Älskade barn.

Då kom det plötsligt in massa barnfamiljer med färglada plastkuddar i händerna och jag inser att som "mamma" borde jag ju kommit ihåg detta! Så jag tittar utanför dörren på salen och där ligger en stor hög med kuddar. Hämtar åt mig, OCH åt grannen som såg ut att behöva hon med till sina små. Se! Vi mammor bör hålla ihop! Vi är i samma båt! Det var häftigt att se vilket sammarbete det var mellan vuxna i salen. Folk hämtade saker åt varandra. Såg efter platser och barn åt varandra. Jag kände mig så delaktig. Ännu en gång kan jag lugnt säga att LittleB kändes som mitt eget barn.

Vad har mer hänt idag? Inte mycket. Tai Kwon Do som alla tisdagar och sedan tvätt och bad. Bad stunden gillar jag mest faktiskt. Då läser jag ur en bok medan pojken leker. När han badat klart har vi som tradition att busa och sjunga. Idag minns jag inte vad jag sjöng för sång... jag tror det var något om att jag varit klantig nog att skvätta ner MIG SJÄLV med vatten. Något LittleB såklart skrattade av hjärtats lust av.

Nu borde jag verkligen gå och lägga mig. Kommer vara sjukt trött imorgon annars. Nyår snart hörrni! Är det inte underbart?!

Ha det bättre! Because you're worth it!

I'm gonna hug you down and steal your heart!

Idag är jag djup. Så jag ska fatta mig kort innan jag hamnar i min ”marianergravs-trans” och börjar babbla om saker som kanske egentligen bara beror på att jag är trött eller helt enkelt har för mycket österstoron i omlopp. Ibland suger det att vara tjej… älskar att vara det, men att vara nere ENBART för att generna vill det? Naa!

 

Hade en toppen dag idag. Skulle kunna beskriva dagen som en stor glass, med grädde och körsbär på toppen. Glassen var att jag började vid 9 och slutade vid 6 SAMT att båda föräldrarna var lediga och att detta innebar att jag blir mindre Nanny och mer syster. Grädden var att vi åkte till New York City, jag, LittleB och Mrs Joy, vilket gav mig tillfälle att se staden från andra ögon.

 

Vi började dagen med att luncha på en fin restaurang i en park jag inte kommer ihåg namnet på… Bryan? Bryans park? De har en isrink där och det är mitt i centrum? Inte den stora kända isrinken, där var vi med men tittade bara. Hur som helst. Stället byggs upp enbart under jullovet, som ett stort 2 våningars glashus. Hela stället skrek ”Sex and the City” (såg några avsnitt innan jag åkte till USA) och var allmänt WOW! Vi gick till ovanvåningen och åt en DYR lunch med utsikt över skridskoåkarna. Sedan bestämde vi oss för att åka skridskor. LittleB skulle testa för första gången. Det var gratis att åka, men kön var lång… Vi köpte VIP pass! De släppte in oss och jag kände mig som en kunglighet… eh… eller som kungligheternas barnflicka som egentligen inte borde gå före alla människor som tjänar bra mycket mer än vad jag själv gör.. MEN så var det i alla fall! Jag hade VIP PASS SOM KOSTADE SKJORTAN! En upplevelse! Vi åkte några varv. Det är svårt att lära någon att åka skridskor och jag kan inte minnas hur eller när jag lärde mig. Har en bild på när jag var liten och mamma håller i mig när vi åker… men tvivlar på att jag kunde åka själv då. Måste lärt mig ganska sent…

 

Vart var jag nu? JO! Efter VIP åkningen (som varade ungefär i 10 minuter för man blir som sagt ganska trött av att i princip bära någon statiskt, så länge.” gick vi till Rockafellacenter (som jag naturligtvis inte ens kan stava till!) där vi såg granen. Tog kort på den. Såg skridskoåkarna, tog kort på dem. Därefter tog vi TAXI tillbaka till stationen, åt en glass och åkte hem igen. För mig var det en häftig upplevelse! Jaja, nu borde jag nanna. Innan jag börjar tänka för mycket igen…

 

Men ha det bättre! Because you’re worth it!

Tokiga flicka!

Här sitter jag. Klockan är tjugo över 11 på natten. Tiden jag vaknade idag var 4pm. Vilket innebär en KRAFTIG tidsomställning! Men saken är den att vissa nätter vill man helt enkelt inte gå och lägga sig! Och tänk, vid den här tiden går vissa människor upp i sverige! (5 på morgonen!...kanske inte på en söndag förståss.)

Jag valde att fortsätta med mitt mål att se så många skräckfilmer som möjligt under den tiden att jag är här, och nu håller jag på att bocka av scream filmerna. Har sett "jag vet vad du gjorde förra sommaren" men funderar fortfarande om jag vill se 2an eller inte.. Så fantastisk bra var den faktiskt inte. Scream däremot. Grymt bra handling!

Igår firade jag jul tillsammans med hela familjen Joy plus Mrs Joys familj. Jag vaknade upp och lyssnade noga med örat mot dörren innan jag smet ut till badrummet för att göra iordning mig. Haha! Sorry killar, men så är det att vara tjej! Morgonen gick bra. Och vid granen... hm... Över hela vardagsrummet låg det presenter. Mestadels till Little B, men även några för Stan och mig. Jag fick presentkort på Barnes and Nobles (en bokaffär! Älskar böcker!) en ny pyjamas, mössa, vantar halsduk, en jättegosig filt, en gosig tröja, tofflor och ett presentkort på bio. Jag KAN ha missat något. Ja, just det ja! Hela min julstrumpa som familjen köpt några veckor tidigare, med mitt namn insytt på, var ÖVERFYLLD med små presenter! Alla fick inte ens plats! Jag var MINST SAGT överraskad.

Hos mormor och morfar fortsatte paketöppningen. Mostern och morföräldrarna hade alla köpt presenter till mig med! Detta hade jag INTE räknat med alls! Men det kändes så bra att vara en del av familjen. Mostern och jag är skitbra vänner! Vet inte om jag berättade om den gången då hon kom över för att passa LittleB med mig då han blivit väldigt sjuk? Vi hade då ruskigt roligt ihop i alla fall. (Roligare än LittleB, for sure!) Och även nu på kalaset så kröp vi runt och försökte så gott vi kunde att rädda princess Leyla från Darth Vador (som spelades av LittleB). Vi blev köttfärs flera gånger om, och blev tvugna att starta om leken för att över huvud taget ha några gubbar att spela med! LittleB's Jaba och Darth Vador var oss övermäktiga! Men OJOJ så vi skattade! Jag fågade faktiskt Stan om han ville vara med, men jag tror dels att han var lite blyg, för det syntes på honom att han blev road av vår lek i alla fall, och sen så var vi mestadels i LittleB's nya "Starwars"-tält, där det inte fanns så mycket rum. Han har för övrigt också åkt hem nu. Vi får se om vi träffas igen... Killen på Chilis planerar jag i alla fall att besöka igen. Haha!

Och som svar på Erik's kommentar på mitt förra inlägg. Du har nog rätt. Men för att vara helt ärlig. Jag gillade INTE när folk flirtade med mig innan. Kanske är det så att jag på något sätt vuxit in i det? Vant mig vid det. Efter en månad i Harlem och konstant uppmärksamhet, kanske man blir mer neutal till flirtar. Eller så kanske det är lättare att komma undan folk som man inte vill ska flirta med en här i USA? Eller så är det en annan flirtkultur? Jag tror det beror på olika saker faktiskt.

Mor min. Det ÄR dags för mig att städa rummet och jag KANSKE kommer göra det imorgon... om jag känner fört. Tihi!


Ha det bättre! Because you're worth it!

It was the day before Christmas... (My own romantic comedy)

Wow… I mean WOW! It was the night before Christmas… jag hade précis avslutat det sista skypesamtalet för dagen med en av mina kära väninnor då jag insåg (genom ett sms från G-Girl som sa att jag BORDE äta eftersom jag ju inte hade ätit varken frukost, lunch eller dinner, bara massa svenskt godis inne på mitt rum) att jag verkligen borde äta. Jag hade dessutom en oerhörd stark lust att gå till ”Chilis” just denna dag. Kände mig kanske lite ensam; vilket jag ju delvis valt själv eftersom jag satt ensam på mitt rum hela dagen. Och då jag freashade upp mig bäst jag kunde för att kunna lämna rummet, funderade jag över vad de som jobbade på Chilis skulle tänka! Där sitter Miss-misslyckad ensam på en restaurang på Julafton!

 

Nu kanske det här låter som ett väldigt sorligt drama. Right? Men ni borde veta vid det här laget att mitt liv inte är ett drama! Jag gillar inte drama-filmer! Mitt liv är en romantisk komedi! I alla fall komedi… Addera musikal på det!

 

Bara när jag kom ut ur rummet hörde jag en främmande mansröst. Och när jag kom ner i hallen stod där en SNYGG KILLE! AH! Vad gör man?! Jo! Man hälsar! Vi tog i hand och Mrs Joy presenterade honom som LittleB’s kusin. Killen är äldre än mig. Och nu när jag tänker på saken tror jag att Mrs Joy nämnde honom nu i veckan då hon slog in presenter. Hon skojjade och sa att det kanske kunde bli något mellan oss. Eh… blandade reaktioner! Han är ursnygg, och trevlig, och jag kommer garanterat ha en väldigt trevlig dag imorgon på julkalaset… MEN MÅSTE HAN SOVA I VÅRT HUS?! Och i gästrummet!? Det är ju mitt emot mitt?! Jag har en liten KRISSITUATION HÄR! Jag bara VÄNTAR på att jag ska gå ut i badrock vid minst lägliga tillfälle!… Samtidigt, som jag sa förut… han är snygg.

 

Jag spelade cool och stannade inte kvar och dregglade utan gick faktiskt obekymmrat vidare till min bauta bil och körde iväg till min favoritrestaurang (MATrestaurang. Friendly’s ta inte åt dig! Du är fortfarande min favorit-glass-restaurang!). På restaurangen behövde jag inte mer än sätta mig innan jag inser att servitören är snygg. (Hur många gånger har jag nu sagt ordet snygg? Jag har tappat räkningen!) Vad jag mer inser är att han är min servitör och att han spanar in mig! I didn’t mind! När jag beställt maten så började vi prata. Han frågade vad jag gjorde på Chilis, ensam på julafton och jag svarade och ställde motfrågan: Vad gjorde HAN, arbetandes på Chilis på julafton? Det blev så att han satte sig ner och vi satt och snackade en bra stund. Vi blev avbrutna av att hans KOLLEGA kom med min mat! Haha! Ni skulle sett vilken blick kollegan gav ”Chad”! (…som vi kan kalla honom. Denna gången vet jag faktiskt hans namn, men tänker vara lika anonym som vanligt.) Jag bara log. Chad var tuvärr tvungen att serva andra bord också, men efter ett tag så kom han tillbaka igen för att prata mer. Detta upprepades några gånger… Han hoppas på att jag kommer tillbaka igen. Gah! Varför frågade han inte om mitt nummer?! Och varför var jag inte fräck nog att skriva det på kvittot?! Blä!

 

Jaja, jag antar att det på sätt och vis var bra. För det första för att jag faktiskt bara lite tidigare idag lovade min morfar och hela släkten att inte hitta någon här. Sen för att det inte skadar att träffa honom några gånger till innan jag ger honom mitt nummer. Tihi!

 

Har kommit på att mitt liv är som en romantisk komedi. Det var precis som i en amerikansk film. Där sitter hon. En ensam tjej på julafton. Killen kommer och pratar. Haha! Enda skillnaden är att eftersom det är MITT LIV vi pratar om, så vet man inte hur det ska sluta. Jag menar i filmer så kan man lista ut slutet redan från början genom att se bara den scenen. I mitt liv… Hahaha! Så händer det mer knasigheter än i Birget Jones dagbok, så det blir verkligen intressant vart livet för mig. Bara imorgon kommer bli en väldigt intressant dag! Fira jul med en helt annan familj. En AMERIKANSK jul… med en snygging i samma hus! Undra hur länge han kommer stanna? Betyder detta att jag borde…oh skit! Jag tror jag har mina grejjer över hela badrummet!!! Mina väldigt FEMININA GREJJER!! Måste kila och kolla!

 

Från mig alla, till er alla! En riktigt God Jul!

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

En försenad svensk lucia i USA

Det är försent för mig att skriva nu EGENLTIGEN för jag borde verkligen sova nu. Har haft fullt upp hela helgen och en av sakerna som jag har gjort är att bringa ljus till New York. Lucian kom lite försent till USA. Inte i tid till den 14 men 19 fick gå ändå. Jag Lucy och.. vad var det jag valde att kalla henne? Mary var det ja! (Mary du vet om det är du ifall det var dig vi sov över hos och du som tog andrastämman när vi sjöng! Ps. Vilket du gjorde galant!) Så, Mary, Lucy och jag träffades för att sjunga på Lucy's värdfamiljs julfest. Hennes familj hade förstått att vi skulle sjunga, och deras väldigt talangfulla barn hade haft lite konsert innan oss, och spelat både fiol och piano (skulle ALDRIG kunna spela så bra som dem!!!) och så var det dags för oss. Snabbt drog vi på oss luciadräckterna vi lånat av svenska kyrkan inne i NYC... (TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR LÅNET!!!) ...tryckte ner alla de levande ljusen jag köpt på CVS... (naturligtvis så fanns det ju bara hade 4 ljus kvar när jag behövde 5. Tack och lov hade Lucy exakt lika dana ljus hemma hos sig så det var ingen katastrof) ...virade fast lite ris runt min krona av plast som egentligen är gjord för elljus... (eller Mary gjorde det. Medans jag om vartannat skuttade runt som en hottentott i rummet av iver och om vartannat oroade mig för att mitt luciaband inte var struket och såg ut som om jag med vilje lockat det med locktång)... tände ljusen i min krona... (såg noga till att INTE göra det under en brandvarnare!)... och gick ner. Resten finns på film på youtube och jag kommer placera länken
HÄR:
http://www.youtube.com/watch?v=oyhoRK04XjQ

Därefter åkte jag och flickorna för att hyra film. Det slutade med att vi hyrde första och andra Harry Potterfilmen. Lucy somnade redan under första. SAMTLIGA somnade under den andra filmen. Vilket är synd och skam egentligen. Harry Potter filmerna är ju bra! Det är bara det att när det är sent, så... blir man trött.. och... då SOMNAR MAN! Vi sov över hos Mary den natten. Jag skulle inte vågat köra hem, för de hade utlovat snöstorm under natten.

Snöade gjorde det visserligen, men inte på långa vägar så mycket som de hade beräknat och det var minsann ingen snöstorm! Jaja. Nästa gång kanske?

Ha det bättre! Because you're worth it!

Ps. Min svarta handväska har gått sönder! BuhuuU! Vad ska jag ta mig till??? Jag som inte gillar att shoppa?! Hur ska jag klara mig ur denna livskris?! (Älskar att överdramatisera i-landsproblem.)


Allo! (Fotocollage)

Hej alla glada! Och alla er som är ledsna, upprörda, uppretade, besvikna eller helt enkelt bara inte är på topphumör just idag. Här är alla välkomna!

Livet i usa lunkar på. G-Girl ska flytta dock... Faktum är att hon flyttar tillbaka till Utah IDAG! Hon trivdes inte i familjen och sade upp sig för drygt en vecka sedan. Vi har bestämt att jag ska komma och hälsa på henne på min semester (inte den där min egna familj kommer över för att hälsa på mig utan den andra). Vi ska göra en Roadtrip för att bocka av allt på min "det jag måste göra i USA"-lista.

Jag och LittleB har bakat pepparkakor igen. Han älskar pepparkakor. Hans föräldrar Mrs och Mr Joy älskar pepparkakor. De som var över på playdate och hjälpte oss att baka andra gången, ÄLSKAR pepparkakor. (Även mammans man som vanligtvis inte gillar pepparkakor, gillade dessa pepparkakorna!) Kortfattat. Svenska pepparkakor är BÄST!


Och Sara. Jag såg din kommentar om fotokollaget och här kommer mitt (väldigt sena) svar!

Det jag gjorde var att gå till närmaste bokaffär (tror det var akademibokhandeln eller bokia)  och köpa massa klistermärken, färgade papper, limmstift och glitterlim. Jag lånade mina småsystrars bokmärkssamlingar och kollade efter allt jag möjligen kunde använda av det jag redan hade. (Sidenband tex.) Sen gick jag in på datorn och letade efter de busigaste fotona på mig jag kunde hitta. Tror jag hade en bild på mig som såg bra ut, som i "normal". Resten var bilder där jag hade lillasyster på ryggen, jag och en scout jag varit ledare för poosade framför kameran, jag och mina småsyskon i världens stormvind, en där vi försöker oss på att göra en pyramid... Dessutom lade jag faktiskt in en bild på mina föräldrar och en på min vovve. Bara för att liksom visa på familjen jag kommer ifrån. Jag framkallade bilderna och bestämde mig för att försöka undvika att ha bilderna i vanlig form. Dvs, jag klippte i samtliga foton på ett eller annat vis. Ett foto hade formen av en svamp. Ett foto var en cirkel, en var helt vanlig förutom att jag hade klippt lågor upptil (kantat med röd och guld glitterlim!). Jag hade köpt lite scrap book papper som jag använde som bakgrund (förutom de lika pappersarken som jag hade som bas i det lilla albumet). När alla arken var pyntade på båda sidorna, lade jag in dem i plastfickor (sånna man har i pärmar du vet) och fäste ihop plastfickorna med ett vitt sidenband.

En sak som jag tänkte på när jag gjorde mitt collage var att göra både för killar och för tjejer. Jag har en förmåga att göra pyssel väldigt feminint. Jag hade lätt kunnat göra hela collaget rosa med barbie och disney-princess-tema. Så jag ansträngde mig för att få in lite som skulle kunna vara lite pojkaktigt också. Tillexempel hade jag en bild där jag hoppade över en snöhög.. Tror jag biforgar den bilden här så du får se själv.
Sådär ja. Jag gick och köpte superman klistermärken och klistrade dem lite överralt på bilden.

Här är tre av bladen i mitt collage. Det svarta och det ljuslila i hörnen är som jag lagt dit för att skydda min identitet. Men annars är det som jag hade det. Med lite kommentarer om vad bilderna föreställer.

Lycka till Sara. Jag är säker på att det kommer gå jättebra. Låt fantasin flöda fritt och lägg in DIG på papper. Jag måste erkänna att jag tog hjälp av mitt designgeni till syster. Om du behöver hjälp tveka inte att skriva igen. Fy va kul att du är på gång och ska åka till USA! Minns själv hur pirrigt det var!

Ha det bättre! Because you're worth it!

En evighet sen...

Ja, nu har jag verkligen varit urusel på att skriva! Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Först var jag bara så väldigt upptagen med att lämna in alla college uppsatser i tid, och sen så visste jag inte vart jag skulle börja eftersom det är så mycket som har hänt sen sist.

Igår var jag på julfest. Det var församlingen som mina vänner är med i (mormonförsamlingen med BARA ungdomar) som hade fått låna en lada av en medlem i en annan församling. Lada. No. Det var en GIGANTISK LYXBYGGNAD! Det var inte huset som själva familjen bodde i. Men det hade kök, basketball plan, en egen teater, biosalong, dansrum, lekrum, bowlingbana, vardagsrum med öppen spis, jag vet inte HUR många toaletter! Och allt detta på 3 våningar, och jag hann inte se den tredje innan de spärrade av den. WOOOW!

På denna festen efter att ha ätit en riktig brak-dinner, blev jag och några andra personer som hade erfarenhet av andra länders jular, att berätta om hur vi firar jul i sverige. Gissa vad jag gjorde? Jo, jag tvingade upp alla att ställa sig i en ring, hålla varandras händer och dansa "räven raskar över isen" runt en stol! Tihi! Det var ROLIGT! Därefter fick vi underhålla oss på nedervåningen (våningen med bowlingbana, biljard, ishockey, biosalong och bar samt soffor.) Och jag spelade ishockeyspelet tillsammans med tre killar. Vi spelade i lag och förlorade först 2 omgångar... sen vann vi TRE ÖVERLÄGSET!! Vi var ganska kaxiga efter det kan man lugnt säga!

Jag måste gå nu tyvärr och öva inför konserten som är idag! Tjenare, visste inte att klockan var så mycket!

Jaja, ha det bättre än bäst allihopa! Because you're worth it!

Sjuk

Hela min kropp känns som förkokad spagetti/ söndertuggad orm (jag såg en sådan en gång i en dokumentärfilm på tv om krokodiler. Där var det en krockodil som åt en orm. Drog ner den under vattnet och tuggade sönder den!)

Jag är så trött. Så nu ska jag följa min värdmammas befallning och sova. Jag ska skippa skolan och storhandlandet idag. MEN pojken tar hem en kompis från skolan. :/ Jaja, man kan inte ha allt här i världen. Undra hur det kommer gå. Hoppas kompisen är väluppfostrad.

Ha det bättre! Because you're worth it!

De efterlängtade bilderna!


Young Mr Gulleplutt and Mrs Old Woman

Gissa vem som är vem?

Denna morgon när LittleB borstade tänderna flummade vi tillsammans som vanligt. Och så plötsligt så kallar han mig "Mrs Old Woman". Haha! Inte nog med att han använder "Mrs" Vilket betyder gift kvinna, utan även "Old Woman". Jag är 19! Haha! Jag tyckte det var hur kul som helst. Det är en underbar vana han har att kalla mig för Mrs. Jag känner mig så väldigt... mogen på något sätt. Så respekterad. Samtidigt som det är galet gulligt att bli kallad det av honom. Min artiga älskling.

Jag tycker så mycket om honom, och jag känner det mer och mer för varje dag. Igår vägrade han lägga sig innan han hade sagt godnatt till mig och när jag öppnade dörren till mitt rum rusade han in i min famn och gav mig en bamsekram och en puss. Hur kan man INTE tycka om honom?


(Jag och Cindy när vi är och julhandlar... Eh... tja... det blev en hel del oseriösa foton också. Haha!)

Ha det bättre! Because you're worth it!

RSS 2.0