DET FINNS PERSONER SOM LÄSER MIN BLOGG!!

...och jag är så galet stolt över det!

Trodde aldrig att någon skulle bry sig om att LÄSA allt mitt babbel istället för att lyssna på det. Snarare passa på att vila hjärnan från allt babbel nu när jag ändå är på andra sidan jordklotet...typ. Men det är faktiskt folk som läser, och till mina älskade läsare (det kändes skönt att skriva det där) ska jag nu ge er något alldeles extra. Jag har ju som ni vet ingen kamera, men jag tänkte MÅLA en bild i paint som ni kan få titta på om ni vill (flumm jag vet!).


sdfdf
(Flickan i berättelsen nedanför. Jag alltså.)

Dessutom tänker jag bifoga en berättelse som jag skrev samma dag som det som berättelsen handlade om, inträffade. Om ni vill kan ni alltid skriva ut den och använda den som god natt saga för era barn (eller någon gång i framtiden kommande barn). Men jag skulle inte rekommendera det.







Sagan om flickan som tappade bort sig i New York


Det var en gång en flicka som åkte in till New York city med en stor buss, fylld av Au Pairer för en dags sightsing. De blev avsläppta mitt i centrala Manhattan med order om att vara tillbaka på samma plats 50minuter senare. Alla flickor rusade gladelingen ut ur bussen för de alla älskade ju shopping. Utom flickan. Men flickan följde ändå med sin shoppingglade och nyfunna väninna till ett stort varuhus. De såg bland accessoarer men när de kom in bland kläderna fick flickan nog. "Går det bra om jag går och tittar på babykläder istället?" Frågade flickan. Hennes vän sa att det gick jättebra, och de bestämde att medan flickan tittade på babykläder skulle väninnan titta på smink. Innan tiden gick ut skulle de återsamlas vid utgången.


Tiden gick och flickan ställde sig vid utgången och väntade...och väntade... och väntade... Men hennes vän dök inte upp! Vart kunde hon vara? Flickan blev orolig och gick tillslut ner och gav säkerhetspersonalen hennes namn för uppropning i högtalarna. Därefter gick hon åter igen upp till utgången för att vänta... och vänta... Men fortfarande syntes inte vännen till. Flickan tog då mod till sig, och lämnade byggnaden för att snabbt kolla om vännen möjligen stod och väntade på henne vid bussen. Men det gjorde hon inte. Och ingen buss fanns där heller.


Det tog ett bra tag innan flickan äntligen insåg att det var HON och inte hennes väninna som var bortsprungen. Hon plockade snabbt upp mobiltelefon och informationsblad ur väskan och började ringa samtliga av numren till Au Pair skolans personal som fanns på listan. Men ingen svarade. Tillslut, då hon ringde den sista personen på listan fick hon svar, men då började plötsligt tjuta i luren. Pengarna till det svenska kontantkortet hade tagit slut! Åh nej! Tänkte flickan, men löste snabbt problemet genom att köpa ett telefonkort. Hon ställde sig vid en telefonautomat och följde noggrant kortförsäljarens instruktioner. "Slå först in kortnumret 1-800-311-4577, därefter kortets pinkod 8472-613-7046. Först NU kan du slå numret till den destinationen du vill ringa till". Detta gjorde hon, och många gånger slog hon fel nummer någonstans och blev tvungen att skriva om alla nummer en gång till. Hon ringde samtliga av Au Pair-personal-numren, men denna gången svarade ingen.


Dagen innan hade hon pratat med en polis som kommit och hållt föreläsning på skolan om säkerhet i USA. Hon hade gått fram till honom efteråt och frågat om han hade några tips till en småstadstjej som ska bo i Harlem ett år. Han hade först räckt fram sin pistol på skoj. Men ändå menat lite alvar och gett henne sitt nummer.


Numret hade hon som tur var kvar i plånboken, och tog nu upp den, och slog numret. Han svarade, hon berättade problemet och vem hon var, och han bad henne ringa honom igen om 5 minuter då han säkert skulle hunnit kolla upp vad hon skulle göra. 5 minuter senare, då flickan hunnit mätta sig med en happy meal på mc donalds ringde hon igen. Han gav henne gatuadressen till Empire State Building, och förklarade hur hon skulle ta sig dit via tunnelbanan.


Flickan tackade för hjälpen och gick ner i tunnelbanan. Tittade på kartan över New Yorks tunnelbana och tog sig tid att begrunda hur mycket värre situationen skulle kunna bli om hon skulle hoppa på fel tåg, åka åt fel håll eller hoppa av för sent eller för tidigt. För att undvika ytterligare komplikationer tog hon därför upp sin plånbok. Räknade alla de dollar hon hade kvar och bestämde sig för att ta en taxi. Men hur gör man det? Tänkte flickan och gick in i närmaste suchi restaurang. "Det kostar runt 10dollar. Men jag föreslår bussen istället.

"Den kostar bara 2.40 dollar", Sa mannen i affären. Flickan tackade för svaret och gick ut. Men på väg mot stationen begrundade hon igen om det verkligen var en smart ide att ta bussen. Med den skulle hon ju kunna komma lika vilse, som med tunnelbana. Nej, flickan bestämde sig för att helt enkelt fråga en annan person.


Flickan frågade denna gången portvakten till affären där hennes väninna försvunnit och portvakten pekade i en riktning och förklarade: "Om du går i den riktningen kommer du att komma till Broadway. Där finns det taxibilar överallt och du behöver bara lyfta armen såhär, för att få tag i dem." Och efter att ha önskat flickan lycka till spatserade hon iväg för att göra precis som portvakten sagt till henne att göra.


Men ju längre hon kom in på gatan desto smalare och tommare blev den. Inte alls mer folkfull och upplyst som hon hade förväntat sig att Broadway skulle vara. I samma stund fick flickan syn på två poliser, som stod på trottoaren utanför ingången till ett hotell. Flickan som började bli riktigt trött rusade fram och såg olycklig ut.

"Har du haft en trevlig kväll, miss?" Frågade de artigt, men flickan skakade nekande på huvudet och började berätta om sin hemska kväll, vad som hade hänt, vem hon var och vart hon kom ifrån. Poliserna tyckte mycket synd om henne och hjälpte henne att stanna en taxibil. De sa till och med till taxichauffören att det var bäst för honom om han såg till att hon kom fram säkert. Annars skulle han få med poliserna att göra.


Nu var flickan glad. Hon var nu äntligen på väg till stället där bussarna tillbaka till skolan skulle stå och vänta på henne, och det gjorde dem. Snart var hon hemma på skolan igen.


Hennes äventyr hade visserligen kostat16 dollar allt som allt, men visst hade hon fått sig både ett äventyr och en väldigt ordinär sightsing. Hon hade ju trots allt fått åka genom Broadway och alla andra vackra och kända New York gator i en gul taxibil.


Snipp snapp snut. Så var sagan slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0