Bad day...

Antar att alla går igenom dagar som denna. Eller jag inte bara antar. Jag VET att alla Au Pairer förr eller senare går igenom en dag som inte känns precis ”jippie! Här vill jag stanna för alltid!”

 

Idag hade jag (hör och häpna) otur med lite allt möjligt kan man säga. Dagen började med att jag vaknade för tidigt. Jag vaknade för att göra i ordning mig i tid till att jag skulle vara med sonen i familjen och mamman med dottern. Detta har mamman kommit på för att barnen ska få mer kvallitets tid med henne själva. Smart.

 

Så jag gjorde i ordning mig, och väntade… Och så plötsligt, fick inte informationen dagen innan som vanligt, utan plötsligt skulle jag komma ihåg att jag visst skulle ta med honom till tandläkaren också. Jahapp, tänkte jag och vi lämnade huset i ösregn. Bussen tog ett ÅR på sig att ta oss till barnens museum och min väska var tung som ett hus. Och som packåsna känner man inte alltid för att springa runt och leka! Men jag gjorde det ändå. Hängde till och med på när han av någon anledning ville ta TRAPPAN (4 våningar. Hans favoriter är på översta och understa våningen… weeey!) Och då det var dags att ta sig till tandläkaren gick vi i god tid ut i regnet. Klagade inte. Smile! Bussen var naturligtvis försenad. Smile! Tillslut kommer bussen och vi hoppar på. Jag inser 20 gator senare att vi är på bussen som går åt motsatta hållet. Upps! Så vi hoppar ur och väntar på att gubben ska bli grön så att vi kan korsa gatan. Tror ni inte att bussen som går till rätt ställe passar på att stanna…. Och åka iväg igen innan det blir grönt så att vi kan komma över? Vi går hur som helst över gatan och jag ser på tidstabellen. Nästa buss går 10 minuter EFTER att pojkens tandläkartid börjar. Bajs! Jag tar pojken i handen och börjar gå. Så fort det bara går med en pojke som inte riktigt har så långa ben som jag, som inte verkar ha särskilt bråttom och tycker förbipasserande bilar är mycket intressanta!

 

Jag ser på klockan. 10 minuter kvar. Inte en suck att vi hinner GÅ 25 blocks på 10 minuter. Vad skulle min värdmamma gjort? JO, hon skulle tagit Subway’n. Så vi går ner. Stämplar. Väntar… Väntar… väntar.. Inget tåg. Skit! Så vi går upp igen, och GÅÅÅÅÅR så fort vi bara kan. Nu ringer mamman och säger med icke mysig röst ”VAART ÄÄR NII??!!” Jag förklarar lite snabbt att jag lyckats ta bussen åt fel håll, och hon verkar inte för glad. ”Hur kunde du göra det?” Sa hon som om det vore omöjligt. Vilket det uppenbarligen inte var för mig. Hon uppmanar oss i alla fall till att skynda oss. BAHA! Som om inte JAAAAG skyndade mig! Jag lyckades tillslut övertala pojken att skynda sig och vi kommer äntligen (svettiga och blöta) fram till tandläkaren där värdmamman möter oss. Snabbt hejdå och jag är fri för dagen. Klockan är då kvart i 2, började vid 10. Jag är redan helt slut, men jag håller modet uppe och formar ett leende med läpparna. Japp! Det här klarar jag!

 

Hemma lagar jag till en hälsosam lunch. Så hälsosam och nyttig jag bara kunde. Och eftersom jag inte har någon aning om vad som finns i alla läskiga amerikanska snabbmatsförpackningar (socker, socker, fett, fett, kemikalier) så valde jag de naturligaste råvarorna jag kunde hitta. Brockoli och morötter. Och det var faktiskt gott. Med modet uppe nu efter lunchen går jag in på mitt rum och… inser att jag måste vika ungarnas tvätt också… Meeen.. Det går att göra med datorn på. Tack och lov är min älskade familj där hemma inne och pratar en bra stund med mig (ÄLSKAR ER!) och sedan bestämmer jag mig för att ringa min Koreanska vän för att träffas. Hon svarar inte. Jag viker lite till av tvätten. Ensam vid datorn. Ringer igen. Hon är med en kompis men säger att hon ska ringa mig om en och en halv timma. Jag passar på att köpa de efterlängtade inlinesen, som lyckdades SPRÄNGA MIN BUDGET! BUÄÄÄH! Och alla hjälmar var fula! Så just nu har jag bara inlines jag inte kan åka med (utan hjälm) och skydd.

 

Jag kom hem ringde kompisen och hon var redan med någon (Någon som tydligen kände min familjs perfekta ex Au Pair). Jag kunde vara med om jag ville, men de var i andra delen av stan, och jag kände inte för att tappa bort mig i New York mitt i natten, ensam… IGEN, så jag valde att stanna hemma.

 

Vid maten pratade mamman om att hon tänkte börja med en ny kvällsprocedur. Istället för att barnen är färdigbadade när hon kommer hem vill hon börja med att barnen badas efter middagen. Eftermiddagen?! Då jag får ledigt?! ”… så du kan låta barnen leka lite längre…” Jo, för leka med två 7 åringar är ju så mycket mindre krävande än att förbereda maten medan de ÄR i badet.

 

GIVE ME A REST!

Jag är trött. Jag är inte nöjd med helgen. Mamman har dessutom nämnt idag, efter att Koreanskan sökte mig på hemtelefonen att hon tycker att mina vänner ska ringa mig på mobilen istället. Vadå?! Är det inte MIN hemtelefon också i och med att jag faktiskt BOR här? Och om det är jobbigt för henne när folk ringer och frågar efter mig, vad tror hon då det är för mig som måste svara den där hemtelefonen även om det garanterat inte är någon jag känner! Kanske det är en överdrift att reagera såhär. Men det är som en liten hint att jag inte riktigt helt är en del av hushållet. Bara när det passar. Som när mammans kläder bara råkar komma med i ungarnas tvättkorgar.

 

Sökte efter en salsa/tango skola idag och blev bara mer och mer tjurig ju mer jag försökte. Penga mig hit, och penga mig dit. BLIR TOKIG! Om det ens finns någon som har både tango och salsa. Grr…

 

Det är så hemskt. För plötsligt kan jag inte minnas min senaste kram. Jag tror jag fick den när jag lämnade Au Pair skolan för mer än 2 veckor sedan. Jag behöver någon. Och det fort!

 

Idag har varit den värsta dagen hittills. ’

 

Hoppas det blir bättre imorgon då jag ska på bio med mig själv. Kanske besöka kyrkan igen… men vet inte… känner inte för att sjunga gospel just nu direkt….

 

Ha det bättre! Because you’re VERKLIGEN worth it!

Kommentarer
Postat av: Maria

Stor kram från oss. Tuff dag! Kämpa på. Det kan bara bli bättre.

2009-08-30 @ 18:03:01
Postat av: Hanna

Jobbigt att höra! stackare... hoppas att det blir bättre snart! jag skickar en kram och hoppas du får en bättre vecka!:)

2009-08-30 @ 20:19:46
URL: http://honeycrunchy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0