Bad day...

Antar att alla går igenom dagar som denna. Eller jag inte bara antar. Jag VET att alla Au Pairer förr eller senare går igenom en dag som inte känns precis ”jippie! Här vill jag stanna för alltid!”

 

Idag hade jag (hör och häpna) otur med lite allt möjligt kan man säga. Dagen började med att jag vaknade för tidigt. Jag vaknade för att göra i ordning mig i tid till att jag skulle vara med sonen i familjen och mamman med dottern. Detta har mamman kommit på för att barnen ska få mer kvallitets tid med henne själva. Smart.

 

Så jag gjorde i ordning mig, och väntade… Och så plötsligt, fick inte informationen dagen innan som vanligt, utan plötsligt skulle jag komma ihåg att jag visst skulle ta med honom till tandläkaren också. Jahapp, tänkte jag och vi lämnade huset i ösregn. Bussen tog ett ÅR på sig att ta oss till barnens museum och min väska var tung som ett hus. Och som packåsna känner man inte alltid för att springa runt och leka! Men jag gjorde det ändå. Hängde till och med på när han av någon anledning ville ta TRAPPAN (4 våningar. Hans favoriter är på översta och understa våningen… weeey!) Och då det var dags att ta sig till tandläkaren gick vi i god tid ut i regnet. Klagade inte. Smile! Bussen var naturligtvis försenad. Smile! Tillslut kommer bussen och vi hoppar på. Jag inser 20 gator senare att vi är på bussen som går åt motsatta hållet. Upps! Så vi hoppar ur och väntar på att gubben ska bli grön så att vi kan korsa gatan. Tror ni inte att bussen som går till rätt ställe passar på att stanna…. Och åka iväg igen innan det blir grönt så att vi kan komma över? Vi går hur som helst över gatan och jag ser på tidstabellen. Nästa buss går 10 minuter EFTER att pojkens tandläkartid börjar. Bajs! Jag tar pojken i handen och börjar gå. Så fort det bara går med en pojke som inte riktigt har så långa ben som jag, som inte verkar ha särskilt bråttom och tycker förbipasserande bilar är mycket intressanta!

 

Jag ser på klockan. 10 minuter kvar. Inte en suck att vi hinner GÅ 25 blocks på 10 minuter. Vad skulle min värdmamma gjort? JO, hon skulle tagit Subway’n. Så vi går ner. Stämplar. Väntar… Väntar… väntar.. Inget tåg. Skit! Så vi går upp igen, och GÅÅÅÅÅR så fort vi bara kan. Nu ringer mamman och säger med icke mysig röst ”VAART ÄÄR NII??!!” Jag förklarar lite snabbt att jag lyckats ta bussen åt fel håll, och hon verkar inte för glad. ”Hur kunde du göra det?” Sa hon som om det vore omöjligt. Vilket det uppenbarligen inte var för mig. Hon uppmanar oss i alla fall till att skynda oss. BAHA! Som om inte JAAAAG skyndade mig! Jag lyckades tillslut övertala pojken att skynda sig och vi kommer äntligen (svettiga och blöta) fram till tandläkaren där värdmamman möter oss. Snabbt hejdå och jag är fri för dagen. Klockan är då kvart i 2, började vid 10. Jag är redan helt slut, men jag håller modet uppe och formar ett leende med läpparna. Japp! Det här klarar jag!

 

Hemma lagar jag till en hälsosam lunch. Så hälsosam och nyttig jag bara kunde. Och eftersom jag inte har någon aning om vad som finns i alla läskiga amerikanska snabbmatsförpackningar (socker, socker, fett, fett, kemikalier) så valde jag de naturligaste råvarorna jag kunde hitta. Brockoli och morötter. Och det var faktiskt gott. Med modet uppe nu efter lunchen går jag in på mitt rum och… inser att jag måste vika ungarnas tvätt också… Meeen.. Det går att göra med datorn på. Tack och lov är min älskade familj där hemma inne och pratar en bra stund med mig (ÄLSKAR ER!) och sedan bestämmer jag mig för att ringa min Koreanska vän för att träffas. Hon svarar inte. Jag viker lite till av tvätten. Ensam vid datorn. Ringer igen. Hon är med en kompis men säger att hon ska ringa mig om en och en halv timma. Jag passar på att köpa de efterlängtade inlinesen, som lyckdades SPRÄNGA MIN BUDGET! BUÄÄÄH! Och alla hjälmar var fula! Så just nu har jag bara inlines jag inte kan åka med (utan hjälm) och skydd.

 

Jag kom hem ringde kompisen och hon var redan med någon (Någon som tydligen kände min familjs perfekta ex Au Pair). Jag kunde vara med om jag ville, men de var i andra delen av stan, och jag kände inte för att tappa bort mig i New York mitt i natten, ensam… IGEN, så jag valde att stanna hemma.

 

Vid maten pratade mamman om att hon tänkte börja med en ny kvällsprocedur. Istället för att barnen är färdigbadade när hon kommer hem vill hon börja med att barnen badas efter middagen. Eftermiddagen?! Då jag får ledigt?! ”… så du kan låta barnen leka lite längre…” Jo, för leka med två 7 åringar är ju så mycket mindre krävande än att förbereda maten medan de ÄR i badet.

 

GIVE ME A REST!

Jag är trött. Jag är inte nöjd med helgen. Mamman har dessutom nämnt idag, efter att Koreanskan sökte mig på hemtelefonen att hon tycker att mina vänner ska ringa mig på mobilen istället. Vadå?! Är det inte MIN hemtelefon också i och med att jag faktiskt BOR här? Och om det är jobbigt för henne när folk ringer och frågar efter mig, vad tror hon då det är för mig som måste svara den där hemtelefonen även om det garanterat inte är någon jag känner! Kanske det är en överdrift att reagera såhär. Men det är som en liten hint att jag inte riktigt helt är en del av hushållet. Bara när det passar. Som när mammans kläder bara råkar komma med i ungarnas tvättkorgar.

 

Sökte efter en salsa/tango skola idag och blev bara mer och mer tjurig ju mer jag försökte. Penga mig hit, och penga mig dit. BLIR TOKIG! Om det ens finns någon som har både tango och salsa. Grr…

 

Det är så hemskt. För plötsligt kan jag inte minnas min senaste kram. Jag tror jag fick den när jag lämnade Au Pair skolan för mer än 2 veckor sedan. Jag behöver någon. Och det fort!

 

Idag har varit den värsta dagen hittills. ’

 

Hoppas det blir bättre imorgon då jag ska på bio med mig själv. Kanske besöka kyrkan igen… men vet inte… känner inte för att sjunga gospel just nu direkt….

 

Ha det bättre! Because you’re VERKLIGEN worth it!

NY HÄLSOSAM BUDGET!

IDAG ÄR DEN STORA DAGEN!


Och jag som beslutat att börja med en ny hälsosam livsstil! Och min budget är omräknad för att passa denna hälsosamma livstil. Detta innebär att jag kommer köpa mina efterlängtade inlines IDAG!

 

Min dag ser för övrigt ut såhär.

 

  •       Jag tar på mig kläder (sitter i morgonrocken, nydushad och pallar inte att rota fram dagens kläder ur högen med rena kläder som jag inte hunnit vika än, för att jag har varit upptagen med ungarnas tvätt)
  •       Jag gör lagar hemmagjord havregrynsgröt till frukost, för jag vet att detta är en väldigt mycket bättre start på morgonen än flingor som jag inte orkar läsa innehållsförteckningen till.
  •       Jag hittar på något kul med pojken (medan mamman spenderar tid med flickan). Om det inte regnar så blir det troligtvis amerikansk fotboll (som pojken lärde mig för någon dag sedan!)
  •       Jag viker resten av ungarnas tvätt (och min!)
  •       BLIR FRI för dagen och ringer MissJ, som är en Koreansk Au Pair som jag mailat med, pratat i telefon med och vill träffa över en starbucks smoothy eller tea.
  •       Köper mina efterlängtade inlines, skydd och hjälm (För mamma, självklart är dessa inräknade i min smarta budget)
  •       Träffar MissJ
  •     … och sen får vi se om jag hinner hitta på mycket mer.

 

För igår när jag var ute med MissC på.. ja ni borde känna mig vid det här laget! Precis! Broadway! Vi var ute till klockan 11 och någonting innan vi bestämde oss för att åka hem. Och fatta att detta var tiden då de stängde leksaksaffären inne i Broadway! Galet eller hur? Min poäng är att man aldrig får nog med saker att göra ibland. Igår underhöll vi oss med att fotografera varandra mitt bland alla turister. Men vi tog mer kort på oss själva än omgivningen. :P

 

Ha det bättre! Because you’re all worth it!

 


Salsakurser och SNYGGA TRUMMISAR!!!

Salsa lektioner för 90 dollar i månaden? Då får man gå på så många nybörjarletkioner som man vill, vilket kan bli upp till 7st per vecka om man är flitig. Men jag ska se lite hur mitt shema kommer att bli. Kolla med Amy. Om jag bara kan gå en gång i veckan så vet jag inte riktigt... Eller vad tror ni? 630kr i månaden? Vad brukar salsa lektioner kosta? Ska jag kolla vidare? Detta är på broadway, så de kanske har lite storhetsvansinne, vet inte.


Oh! Idag följde jag pojken till sin trumlektion. Vi hittade byggnaden, ringde på dörrklockan och just som jag står där och förväntar mig en sliskig gubbe komma ut dyker en SNYGG KILLE UPP I DÖRRÖPPNINGEN! Det var ett sånt där riktigt "wohooo" ögonblick. Me like. Trevlig var han också. Han är en av de första som gissade på att jag var från Sverige. (Om det nu är bra? Jag vill ju inte låta utländsk ju!)

En sak är säker. Jag kommer att se fram emot att hämta och lämna pojken på trumlektionen. Kommer vara min favorit dag i veckan. *Skrattar*

Okej, så galen är jag inte. Men han såg "High-School-film-snygg" ut. Det gjorde han!


Idag ska jag ut med MissC och äta middag. Det ser jag fram emot.

Har kommit på en sak om mig själv. Jag börjar bli väldigt ordningsam! Jag har vänner som får sin lön, köper kläder för hela beloppet på mindre än en helg, och sen lever sparsamt hela veckan... Men jag! Jag har gjort en preliminär terminsbudget! VAD är jag? Varför är jag inte som alla andra tonåringar? Och igår gjorde jag pankakor till ungarna och kom på mig själv med att vara otroligt lik min kära mamma. Inget negativt om mamma. Men det var läskigt att fröken "göra-tvärt-emot-mot-vad-mamma-säger" nu har blivit en yngre kopia av samma mamma. Och jag måste bara säga en sak. Mamma, jag beundrar dig! Mamma. Pappa. Jag beundrar er två så otroligt mycket, och ni är mina största föräldraföredömen ska ni veta! De bästa föräldrarna ett barn kan ha!


KRAMAR på er alla där hemma!



Nu har jag fattat ett beslut! (Men behöver hjälp med ett annat)

Jag har pengar på mitt konto som jag fått i present. Borde jag köpa en kamera för dem? Det är nämligen så att jag har fattat ett beslut. Vadå äntligen?! Sluta retas bara för att jag är skitdålig på att fatta livsavgörande beslut!

Det jag har bestämt mig för att göra är att trots allt ta engelskakursen. Det är inte troligt att jag kommer studera engelska i framtiden och jag vill passa på att fylla i alla de småhål som finns i min engelska innan mitt språk helt "stelnar" och vägrar ändra sig. Grammatik och annat tråkigt alltså. Men på sätt och vis vet jag att jag ändå kommer få ut något av det. Har nämligen fått höra att jag fortfarande har svensk dialekt i min engelska accent! ILLA! Jag som verkligen har ansträngt mig hela sommaren för att prata så brittiskt som möjligt! Och jag struntar i om de tycker det är "gulligt" med svensk dialekt. Mitt mål är att prata så att de inte har någon aning om vart jag kommer ifrån.


Så jag ska gå engelska kursen på Columbia University, som jag innan absolut totalvägrade, och istället hitta på knasiga och roliga saker på fritiden. Så. Det jag väljer mellan för denna terminen (för jag vill inte göra allt på samma gång och bli utbränd) är Salsa eller tårtdekoration. Såg en salsakurs nere på Broadway idag (ja, jag älskar den delen av stan! Om ni hade upplevt den skulle ni göra de samma!) som jag funderar på att kolla upp. Men jag tror i vilket fall jag ska höra med MrsA först om råd. Kanske vet hon om en salsaskola som är närmre, bättre och billigare? Men som sagt. Ska jag ha salsa nu eller sen? Om jag börjar salsa nu kommer jag kanske fortsätta med det, och bli riktigt bra för hoppningsvis. Salsa eller? Men tårtdekoration är lagom flummigt kul det med! Men jag funderar på att ta det på vårterminen istället. För då kanske jag har lyckats hitta någon college-dans-kurs, för hoppningsvis. Vi får se.


Tillbaka till där vi började. Frågan är alltså om jag först ska spara till att köpa inlines (vilket jag kommer göra i vilket fall) och sen spara till kamera. Men då tar det dels jättelång tid innan jag kan börja fotografera vad jag håller på med, och dels så tar det ännu längre tid innan jag har råd att börja någon rolig kurs. Då är det bättre att jag köper inlinesen (snart bara en vecka kvar!) och sedan sparar ihop till salsakursavgiften, och köper kameran för pengar som jag fått i sverige i present, så att jag kan ta kort härifrån och skicka till dem... Låter som en bra plan eller? Kommentera och säg vad ni tycker.


Giggle

Haha! Jag är så busig! Jag har en kompis som har gått på ett stylistgymnasium. (Jag vet! Hur coolt är inte det?!) Och hon kan tydligen det här med photoshop. Så jag skickade henne den värsta bilden som någonsin tagits på mig och utmanade henne. Tihi! Kul va? Tänk om hon skickar tillbaka den helt oigenkännlig? Skulle vara så kul att se! =D


Idag har varit en hyfsat slapp dag annars. Trots att jag tog hand om dem hela dagen. Från 8.30-19.30. Vi lekte i parken tillsammans med ungarnas kompisar. Sen gick ungarna hem till kompisarna. Jag hängde med. Och vi tittade på Tom och Jerry på tv'n resten av efter-"lunchen". (För middag är dinner på engelska eller?) Sen när vi kom hem stack jag och MrA (pojken i familjen) ut och spelade amerikansk fotboll! Coolt eller vad? Det var svettigt. Planen var extremt liten (och jag vann eftersom jag hade längre ben), men det var rätt kul. Skulle vilja spela det med några i min ålder dock. Åh, vad jag saknar England och alla lägrets våldsamma lekar! Varför jag gillar våldsamma lekar? Ingen aning. Antar att det är för spänningens skull. Eller vad säger du älskade, bloggföljande syster? För du gillade väl också lekarna på lägret som orsakade många skadade leder. Tack och lov inga brutna ben (även om jag hörde att det tydligen förekommit året innan. Inte konstigt)


Oh, angående i helgen. Vi hade ett litet problemas när jag besökte min Au Pair kompis MissC. Mins inte om jag berättade det eller inte. Men jag var i alla fall tvungen att ta mig hem så säkert som möjligt. Och detta trodde inte vi skulle kunna gå att utföra om jag bar denna klänningen:


hdhdfh

Så därför bestämde vi oss för att "av-attrahera" mig litegrann. Jag fick låna MissC's fotbollsdräckt och TADDA! Såhär blev det:


sdfs

Pepparspray, fotbollsdräckt, flipflop, och massa chokladkakor (som jag köpte innan jag steg på tunnelbanan.) Märklig kombination eller hur? När man av misstag missar stationen och hamnar på Broadway mitt i natten (snygga, upplysta filmstjärne Broadway. JAAA!!!) så känner man sig inte så anpassat klädd det kan jag lova er. Men som sagt. Jag tog mig så fint och säkert hem. (Fick en killes facebook och en annan killes nummer på samma kväll En tredje bad om att få fotograferas tillsammans med mig och mina vänner. Haha! Galet eller vad?)


Kommer nog INTE vara lika galen nästa helg. Har fått utskällning från åtskilda vänner (och HOT från några engelsmän) om att jag måste ta hand om mig.


Men men...

Ha det bättre! Because you're worth it!


På date med mig själv

sdgsfs
(Jag datanördar på Au Pair skolan)

New York är helt fantastisk när du är ledig! Plötsligt är hela veckan värt det! På fredagar är löningsdag och jag har kommit på att jag tjänar bra! Har räknat ut att inlines med full skydds utrustning (bara för dig mamma, puss!) kostar som mest 120 dollar. Och jag har räknat ut att genom att spara 50dollar per vecka kommer jag kunna köpa inlinesen med utrustningen om mindre än två veckor, eftersom jag redan lagt undan 50 av min veckopeng. Och då har jag ändå ca 150 dollar kvar att spendera. En biobiljett ligger på 11dollar för att ge er ett perspektiv på hur bra jag har det. En alkoholfri Pina colada (så kallad Pina Colada Virgin) kostar 5dollar (och är den lyxigaste "milkshake'n" som jag någonsin druckit. Fattar inte hur man kan förstöra den genom att hälla i illasmakande nervgift!) a cupcake kostar runt 3 dollar. Mig går det ingen nöd på direkt.


För tillfället är min budget följande. 50kr per veckodagsvecka (och inget godis på vardagarna!), 50kr per helg, 50kr spara till inlines (undra hur mycket jag har gått upp nu egentligen?) och resten spara till att köpa till en kamera. =D Borde skaffa mig en sparbössa...


Idag var jag och såg på den senaste Harry Potter filmen, med mig själv som sällskap. Man tror att man ska känna sig väldigt utsatt om man går själv och kollar på bio. Men det är faktiskt tvärt om. Kände mig så självsäker och indipendent. Och gött var det. Komma bort lite från allting och samtidigt skämma bort sig själv.


Jag tror att eftersom jag lever så nära inpå mitt jobb (i deras lägenhet närmare bestämt) och bor i en stad där det är FARLIGT att dra sig undan utanför hemmet så är det svårt att få den där kvalitetstiden med bara me, myself and I. Det bästa hade ju varit ifall det inte alls var farligt att gå i Central Park nattetid (vilket är precis vad alla har varnat mig för att göra. Don't worry. Jag tänker inte göra det). Älskade att gå i skogen nattetid hemma i Sverige. Här är det folk överallt!


Imorgon ska jag jobba igen. Det blir nog bra hoppas jag. Det jag är rädd för är att jag ska se arbetet som ett "åh när är arbetstiden slut så att jag får gå"-arbete. Det får inte hända. I sånna fall måste jag hitta på sätt att variera det på. Göra en film, skriva en sång (gjorde en med alla 3 numren som MrsA, mamman i familjen, vill att jag ska lära mig utantill. Flickan tyckte att 8 lät väldigt roligt på svenska och började sjunga med mig.) Jag hittar säkert på något. Hoppas jag. Har ju aldrig varit Au Pair förut. Fast någon gång måste väl bli den första?


IDAG ÄR JAG LEDIG!

Hellu!

Idag är det lördag och klockan är 11.33 am här i det VÄLDIGT STORA LANDET. Och idag, precis som rubriken säger, är jag ledig. Jag tror att jag ska ringa MissC och kolla om hon vill hitta på något, men grejen är att jag tror att jag skulle vilja ha ut min lön före det. Men just nu är mamman upptagen med ett av barnen... som verkar vara väldigt upprört. Så jag avvaktar lite. Vill inte direkt hoppa in mitt i ett bråk och bara "hey! Hit med stålarna, NU!" Då väntar jag hellre och filosoferar över vad pengarna måste räcka till och vad jag skulle vilja göra för dem. Det sistnämda är lätt. Jag vill köpa en kamera, ett par inlines och så vill jag gå på bio och äta på en restaurang.

Jag vill se den nya Harry Potter filmen, samtidigt som jag såg på en stor skylt på Columbus Circle att de tydligen ska visa Twilight inne i Central Park. Mysigt eller vad? Så jag ska försöka ta reda på vilket datum det var. Tror inte att det kostar något... Hoppas inte. Har redan sett filmen, men att se den i central park måste väl ändå vara något alldeles extra?

Imorgon är jag också ledig och jag har en stor utmaning framför mig. Jag ska hitta en kyrka. Och detta låter som ett hån, för i ärlighetens namn, det finns i princip en kyrka per "block" här uppe i Harlem. Men det som är kruxet är att hitta en kyrka, kyrka. Tänk om man av misstag hamnade i något som påstod sig vara en kyrka men i själva verket var en sekt! Vill inte ha någon sådan efter mig, nej. Så jag ska försöka hitta en kyrka som verkar trovärdig. I värsta fall får jag försöka hitta Svenska kyrkan i NY (jo, för jag vet att den faktiskt finns här!) och fråga dem om råd... Och kanske passa på att köpa lite svenskt godis när jag ändå är där. De har engelskt. Cadburry hittade jag i förrgår, och jag blev jätteglad. Just för tillfället känns england som mitt andra land, troligtvis på grund av lägret.

Men men... Nu ska jag nog borsta tänderna och kanske ringa MissC.

Ha det bättre! Because you're worth it!

DET FINNS PERSONER SOM LÄSER MIN BLOGG!!

...och jag är så galet stolt över det!

Trodde aldrig att någon skulle bry sig om att LÄSA allt mitt babbel istället för att lyssna på det. Snarare passa på att vila hjärnan från allt babbel nu när jag ändå är på andra sidan jordklotet...typ. Men det är faktiskt folk som läser, och till mina älskade läsare (det kändes skönt att skriva det där) ska jag nu ge er något alldeles extra. Jag har ju som ni vet ingen kamera, men jag tänkte MÅLA en bild i paint som ni kan få titta på om ni vill (flumm jag vet!).


sdfdf
(Flickan i berättelsen nedanför. Jag alltså.)

Dessutom tänker jag bifoga en berättelse som jag skrev samma dag som det som berättelsen handlade om, inträffade. Om ni vill kan ni alltid skriva ut den och använda den som god natt saga för era barn (eller någon gång i framtiden kommande barn). Men jag skulle inte rekommendera det.







Sagan om flickan som tappade bort sig i New York


Det var en gång en flicka som åkte in till New York city med en stor buss, fylld av Au Pairer för en dags sightsing. De blev avsläppta mitt i centrala Manhattan med order om att vara tillbaka på samma plats 50minuter senare. Alla flickor rusade gladelingen ut ur bussen för de alla älskade ju shopping. Utom flickan. Men flickan följde ändå med sin shoppingglade och nyfunna väninna till ett stort varuhus. De såg bland accessoarer men när de kom in bland kläderna fick flickan nog. "Går det bra om jag går och tittar på babykläder istället?" Frågade flickan. Hennes vän sa att det gick jättebra, och de bestämde att medan flickan tittade på babykläder skulle väninnan titta på smink. Innan tiden gick ut skulle de återsamlas vid utgången.


Tiden gick och flickan ställde sig vid utgången och väntade...och väntade... och väntade... Men hennes vän dök inte upp! Vart kunde hon vara? Flickan blev orolig och gick tillslut ner och gav säkerhetspersonalen hennes namn för uppropning i högtalarna. Därefter gick hon åter igen upp till utgången för att vänta... och vänta... Men fortfarande syntes inte vännen till. Flickan tog då mod till sig, och lämnade byggnaden för att snabbt kolla om vännen möjligen stod och väntade på henne vid bussen. Men det gjorde hon inte. Och ingen buss fanns där heller.


Det tog ett bra tag innan flickan äntligen insåg att det var HON och inte hennes väninna som var bortsprungen. Hon plockade snabbt upp mobiltelefon och informationsblad ur väskan och började ringa samtliga av numren till Au Pair skolans personal som fanns på listan. Men ingen svarade. Tillslut, då hon ringde den sista personen på listan fick hon svar, men då började plötsligt tjuta i luren. Pengarna till det svenska kontantkortet hade tagit slut! Åh nej! Tänkte flickan, men löste snabbt problemet genom att köpa ett telefonkort. Hon ställde sig vid en telefonautomat och följde noggrant kortförsäljarens instruktioner. "Slå först in kortnumret 1-800-311-4577, därefter kortets pinkod 8472-613-7046. Först NU kan du slå numret till den destinationen du vill ringa till". Detta gjorde hon, och många gånger slog hon fel nummer någonstans och blev tvungen att skriva om alla nummer en gång till. Hon ringde samtliga av Au Pair-personal-numren, men denna gången svarade ingen.


Dagen innan hade hon pratat med en polis som kommit och hållt föreläsning på skolan om säkerhet i USA. Hon hade gått fram till honom efteråt och frågat om han hade några tips till en småstadstjej som ska bo i Harlem ett år. Han hade först räckt fram sin pistol på skoj. Men ändå menat lite alvar och gett henne sitt nummer.


Numret hade hon som tur var kvar i plånboken, och tog nu upp den, och slog numret. Han svarade, hon berättade problemet och vem hon var, och han bad henne ringa honom igen om 5 minuter då han säkert skulle hunnit kolla upp vad hon skulle göra. 5 minuter senare, då flickan hunnit mätta sig med en happy meal på mc donalds ringde hon igen. Han gav henne gatuadressen till Empire State Building, och förklarade hur hon skulle ta sig dit via tunnelbanan.


Flickan tackade för hjälpen och gick ner i tunnelbanan. Tittade på kartan över New Yorks tunnelbana och tog sig tid att begrunda hur mycket värre situationen skulle kunna bli om hon skulle hoppa på fel tåg, åka åt fel håll eller hoppa av för sent eller för tidigt. För att undvika ytterligare komplikationer tog hon därför upp sin plånbok. Räknade alla de dollar hon hade kvar och bestämde sig för att ta en taxi. Men hur gör man det? Tänkte flickan och gick in i närmaste suchi restaurang. "Det kostar runt 10dollar. Men jag föreslår bussen istället.

"Den kostar bara 2.40 dollar", Sa mannen i affären. Flickan tackade för svaret och gick ut. Men på väg mot stationen begrundade hon igen om det verkligen var en smart ide att ta bussen. Med den skulle hon ju kunna komma lika vilse, som med tunnelbana. Nej, flickan bestämde sig för att helt enkelt fråga en annan person.


Flickan frågade denna gången portvakten till affären där hennes väninna försvunnit och portvakten pekade i en riktning och förklarade: "Om du går i den riktningen kommer du att komma till Broadway. Där finns det taxibilar överallt och du behöver bara lyfta armen såhär, för att få tag i dem." Och efter att ha önskat flickan lycka till spatserade hon iväg för att göra precis som portvakten sagt till henne att göra.


Men ju längre hon kom in på gatan desto smalare och tommare blev den. Inte alls mer folkfull och upplyst som hon hade förväntat sig att Broadway skulle vara. I samma stund fick flickan syn på två poliser, som stod på trottoaren utanför ingången till ett hotell. Flickan som började bli riktigt trött rusade fram och såg olycklig ut.

"Har du haft en trevlig kväll, miss?" Frågade de artigt, men flickan skakade nekande på huvudet och började berätta om sin hemska kväll, vad som hade hänt, vem hon var och vart hon kom ifrån. Poliserna tyckte mycket synd om henne och hjälpte henne att stanna en taxibil. De sa till och med till taxichauffören att det var bäst för honom om han såg till att hon kom fram säkert. Annars skulle han få med poliserna att göra.


Nu var flickan glad. Hon var nu äntligen på väg till stället där bussarna tillbaka till skolan skulle stå och vänta på henne, och det gjorde dem. Snart var hon hemma på skolan igen.


Hennes äventyr hade visserligen kostat16 dollar allt som allt, men visst hade hon fått sig både ett äventyr och en väldigt ordinär sightsing. Hon hade ju trots allt fått åka genom Broadway och alla andra vackra och kända New York gator i en gul taxibil.


Snipp snapp snut. Så var sagan slut.


Tre saker som jag vill dela med mig av.

Först vill jag meddela alla om att "Very thin sliced bread" är väldigt tunt skivade brödskivor. Knappt en halv centimeter!


En annan tanke jag vill dela med mig av är att jag sannerligen borde spara ihop till en kamera. Det här går verkligen inte an! Jag har visserligen videokameran som jag vunnit, men nu när jag har blogg och allt borde jag faktiskt börjat ta kort också. Och hur ska jag kunna ta egofoton utan kamera? Fniss!


En tredje sak som jag vill dela med allmänheten idag är gårdagens citat som kom från ett av barnen som jag tar hand om när de satt och spelade monopol med deras mormor. Jag var ute i köket och hörde bara delar av samtalet. Men citatet var följande:


"You scared the butthole out of me!"


Och detta kom alltså från en 7åring. Fatta att jag hade svårt att hålla mig för skratt?


Nu ska jag snart hämta ungarna på subway stationen. Men först ska jag ta ut tvätten ur torktumlaren, och lägga in en ny sats med nytvättat. Sedan måste jag borsta håret också. Har precis duschat och ser ut som ett litet troll.


Ha det bättre! Because you're worth it!

Okej. Det där kändes rätt häftigt ändå!

Idag FUNKADE men alla var helt slut efter allt badande. Barnen började bråka när de kom hem, men tack och lov hade mamman hunnit hem innan dess. Jag har slagit nytt rekord i att svettas och har nu köpt in ett stort förråd av pringles för att väga upp den stora NaCl bristen som måste råda i mitt system just nu. Jag har blivit vattenoholic på sistone (igen. Observera att detta är något som jag gör periodvis. Nu är en ny "vattensässong") så vattenbris behöver jag i alla fall inte oroa mig för...


Men hur som helst. Till det häftiga för denna dagen. Eftersom jag och familjens vänners Au Pair, vi kan kalla henne MissC, ändå träffades under dagen då vi tog med barnen till poolen ihop bestämde vi oss för att hitta på något på kvällen. Det vi gjorde var att åka ner till Columbus Circle och sedan vandra in på Broadway. Och Broadway by night... Oj oj! Det var mäktigt! Jag kommer trivas så fett här! Min familj betalar mitt buss/tågkort som gör det möjligt för mig att transportera mig hur mycket jag vill över hela Manhattan åtminstone. Tror det är hela New York city, men är inte säker. Funkar i alla fall i Brooklyn... Jaja. Broadway... JAG SKA SÅÅÅ DIT IGEN! Tänk att ha det som vana? Ta en liten tur till Broadway lite titt som tätt. Central Park är ju inte att klaga på heller direkt. =P Så fort jag får en ledig (och sval) dag kommer jag utforska det området också. Men hittils har jag bara varit lite i södra delen. Har hittat ponykarusellen och en av de många lekparkerna. Ett antal baseball planer och upptäckt "Gigant Sandwish" glassen. Precis som den svenska GB Sandwishen fast STÖRRE! Haha, rätt gött!


Nu ska jag gå och lägga mig för klockan är 00:42. Inte bra. Men jag behövde en kväll ute. Det gjorde jag äntligen. Först nu anar jag att jag faktiskt kommer att ha ett LIV utanför själva Au Pair arbetet också. Och livet på Manhattan. Vem vet vad det kan innehålla för godbitar?


Ha det bättre! Because you're worth it!


Dagens utmaningar

Hej,

Nu är klockan 7:54 amerikansk tid och jag ska vara iväg kl 9. Dagens uppgift kommer att bli att först gå "uptown" till ett ställe där jag i eftermiddag kommer möta min Au Pair kollega, kan man säga. Hennes familj är väldigt god vän med min familj, och barnen leker tillsammans. Vi mailade redan innan vi kom till usa...


Hur som helst, jag ska hitta en busstation som sagt. Inte den jag brukar ta, utan en annan. Sen efter det ska jag åka "downtown" för att hitta stället där pojken kommer att ta trumlektioner när skolan börjar. När jag kommer tillbaka har jag om jag har tur 30min rast för lunch innan jag tar över barnen från mormor som är här idag och passar dem. Från det att klockan blir 12.30 ska jag "make sure" att det blir undanröjt efter deras morgon lekar. Packa väskan med badkläder, vanliga kläder, handdukar, flipflop, böcker (måste se till att de läser 30min om de inte redan gjort det med mormor), ett lås som jag fick igår och måste kunna kombinationen till annars kommer alla mina pengar, mobiler, kläder och annat intressant förbli inlåst på badet vi ska till.


Jag ska försöka lära barnen simma. Och vi ska dra oss hemåt vid 3:45. Då vankas det dusch för dem båda och tvättning av badkläder för mig. Efter detta är det troligtvis dags för mig att förberedda "the dinner".


Japp, så nu måste jag sticka. Ju snabbare jag kommer iväg, ju större chans är det att jag slipper äta min lunch på en stadsbuss.


Så kram på er alla där hemma!


Ha det bättre! Because you're worth it!


BOMBNEDSLAG!!

NEJ, detta är inte början på ett tredje världskrig, ett så kallat kärnvapenkrig; NEJ, det har INTE skett något nytt terroristattentat i USA så vitt jag vet i alla fall. Mitt rum är städat så NEJ, jag talar inte om det heller. Så va sjutton rabblar jag om mån tro?!


JO, idag känner jag mig hur trött som helst, och bombnedslaget i fråga, är det jag kommer skriva här på bloggen. Jag vet ju att jag ligger efter så jag kommer att försöka skriva ikapp så gott det bara går, SAMT att ta ut all min trötthet och mina aggregationer på detta inlägg, så håll i er eller göm er i de underjordiska säkerhetsutrymmen om ni har några i erat hus.


Kl 7:30 denna morgon steg lilla Jeb upp ur sin säng. Mina mornar här i USA har hittills handlat om att jag ska lära känna min omgivning. (Och vilken omgivning sen! Manhattan är inte direkt litet om man säger så.) Därför får jag varje kväll instruktioner om vad nästa dag kommer att bestå av. Idag tog barnens mormor hand om barnen på morgonen, och mina uppgifter var följande:


1. Åk "downtown" med bussen och hitta barnens skola efter en bra nedskriven beskrivning.

2. Hitta därefter vart mormor bor så att du hittar dit när du sedan ska hämta barnen.

3. Hitta butiken som säljer tvätt-nät-påsar (Hade ingen och behöver en nästa gång jag ska tvätta ömtålig tvätt)

4. Hitta en annan butik ännu "further downtown" för att hitta en fläkt till mitt rum.


Sedan tillbaka hem igen för att äta lunch och hälsa på städerskan (Jag vet! Inte lite coolt?!)


5. Packa väskan med "snack" till barnen.

6. Kila iväg i HETTAN och stå och vänta i 15 minuter på en försenad buss. (Nej, detta stod inte på listan. Men det var vad som hände.)

7. Hämta ungarna hos mormor och se till att de fått med alla sina prylar.

8. Transportera ungarna till barnens museum med "kan jag få äta min klubba nu?" Som upprepande, envist och irriterande bakgrunds musik.

9. Se till att skaffa ett familjekort vilket innebär att jag ringer till min värdmamma och frågar henne om vad jag ska skriva i formuläret medan barnen upptäcker att grannungarna också är där vilket höjer ljudnivån brutalt, och plötsligt är det inte två gapiga barn just där jag sitter i telefon utan 4! Alla lika upphetsade och förklarar högljudt för mig att grannarna är här.... Som om jag inte redan...hrm... HÖRDE DET??

10. Se till att få hem ungarna där ifrån MED sina väskor. (Fick en utskällning av ungarna för att jag av misstag tvingade dem hoppa av en hållplats för tidigt. OH! Vi fick gå hela 30meter till dörren istället för 5!!! OH vilken katastrof!)

11. Får ont i magen, RIKTIGT ONT i magen och äter lite för att jag tror att det är på grund av hunger. Barnen påbörjar ett stort byggprojekt med dominobrickor medan jag lägger mig i soffan bredvid och lider ett tag.

12. Jag lyckas tillsist få barnen att bada, lagom till att mamman kommer in genom dörren. Riset hade jag inte satt på. Oj då.

13. Lagar mat för fullt med mamman då plötsligt barnen börjar bråka ute i vardagsrummet om vem som städar mest. Mamman skickar båda in på sina rum och förtydligar för mig att när hon kommer hem ska det vara städat, för det blir bråk varje gång de städar annars... Som om det inte skulle bli det om hon inte var hemma?

14. Håller humöret uppe även om jag fortfarande har ont i magen och håller ut hela måltiden. Sa jag att jag under dagen också har tittat till barnens tvätt? Hur som helst. Då jag har diskat allting får jag frågan om jag har sett till att fått tvätten torkad. Jag nickar stolt, ja det har jag! "Bra! Då kan du VIKA den ikväll också!" (Vad lär vi oss av detta? Jo, VAR ODUKTIGA!)

15. Går direkt från disken till tvättvikningen, och från mitt i tvätten till genomgång av dagen (utdelning av stjärnor till barnen för deras prestationer.. ni vet, supernanny-like) till tillbaka till tvätten igen. Blir klar 8.08pm (20.08 för er som är lata) och då har jag även lagt in tvätten i, förhoppningsvis rätt plats i deras byrå.


För att summera detta har jag varit igång sen 8:30 då jag först lämnade huset till nu. Och jag vet inte om man ska räkna det första som jobb eller inte, men jag var i alla fall helt slut redan när jag hämtade barnen. Räknas det som jobb? Alla "get-to-know"-sakerna? Jag vill ha mer skarpa linjer. Jobba här, vila där. Att vila enbart 20.00 i två timmar, eftersom jag måste upp tidigt nästa morgon håller inte!


Det enda jag vet är att jag SÅ kommer att ta lite av chokladglassen jag fick köpa igår, ur frysen. DEN FÖRTJÄNAR JAG!!!

Oh, Ps. Nicklas, du som skrev en kommentar till mig. Skriv en ny, med din e-mail så kommer jag svara dig via den.

Ha det bättre! Because you're worth it!

Nu är allt igång!

Stackars stackars er! Ni har knappt hört något om Au Pair skolan bara för att jag var konstant trött. Kommer however berätta för er någon dag... tror jag...

Nu mera är jag redan hos familjen. Älskar stället jag bor på. Och familjen är jättemysigt. Men jag antar att jag bara väntar på motstånd. Förr eller senare kommer ungarna sätta sig totalt på tvären bara för att testa mina nerver, mitt tålamod och min disiplin. Kommer jag att klara det? Det hoppas jag verkligen! Men jag klarade av att vara ledare för en dramagrupp med tonåringar, samt att vara ledare för ett tonårsgäng i trysil på sportlovsläger. Så vad kan egentligen vara en utmaning för mig?

Stark och orädd (okej, skojja bara, känner mig både liten och rädd då och då, men det är inget som jag visar utåt för tillfället) gör jag mig redo för andra arbetsdagen. Nu ska jag först upp kl 9 och göra iordning mig. (Pinsamt. Måste raka benen för flickan jag tar hand om klagade på mina stickiga ben igår =S ) ta ut ungarnas tvätt och stoppa in den i torktumlaren. Därefter åka downtown för att besöka några viktiga platser som jag ska memorisera under året, samt gå till Broadway och köpa mig en fläckt till mitt rum. Därefter ska jag plocka upp ungarna hos deras mormor och ta dem till "Barnens museum" för att skaffa familjekort. Det blir nog kul tror jag. Spännande men kul!

Men gårdagen gick galant så jag hoppas att idag går minst lika bra. :)

Ha det bäst!

Dag 1 (tidig morgon)

AhhH! Pallar inte med att skriva något nu! Jag anlände till USA igår kväll (/natt svensk tid) och är helt slut PLUS att det är varmt som en bastu i hela byggnaden. Klockan är runt 5 på morgonen amerikansk tid nu, och jag kommer ha lektion vid 8.15, så kanske struntar jag i att gå och lägga mig igen. Måste hur som helst ta en kall dusch och kyla ner mig.

Börjar kännas...

sdfsf

Såhär är det med mig, att när jag ska göra något som är för stort för min hjärna att förstå på en och samma gång, så förstår jag det i små steg. Och precis så är det med resan till USA. I morse när jag vaknade slog jag upp ögonen och tänkte "Hjälp! Jag åker i övermorgon!". Tre dagar, är fortfarande lite tid. Men övermorgon. Det är väldigt snart! Två nätter i min älskade säng, hos min älskade familj i mitt älskade Sverige, innan jag åker iväg ett helt ÅR! Oj oj oj! Antar att det är först nu som jag inser att jag ska säga hejdå till min familj för ett ÅR. Det avskedet ser jag inte direkt fram emot ska jag säga dig!


Men för själva resan i sig känner jag ingen oro däremot. Min värdfamiljsmamma gör verkligen allt för att jag ska känna mig bekväm och välkommen till mitt nya hem. Den första tiden kommer hon att vara hemma med mig och visa hur allting fungerar och vart allt finns. Sedan första arbetsveckan kommer hon att försöka fixa barnpassning så att jag får tid att upptäcka omgivningarna lite på egen hand. Kan redan nu se det framför mig, hur jag springer runt i Harlem med kompass och karta. Helt lost. Haha, nej, jag ska ta det försiktigt. Och om inget annat så kommer alla eventuella "bad guys" ångra sig om de ens försöker något. Ha! (Den självsäkra och kaxiga delen av mig har talat.)


Nu har jag slagit in alla värdfamiljspresenter och kommit fram till att det blev många fler än vad det kändes som från början. Nu ser det nästan ut som om jag hjälper tomten med paketutdelningen i New York, några månader för tidigt. Haha! Men det var ruskigt kul att slå in dem i all fall. :D


Ska prata med barnen för första gången imorgon, via skype. Önska mig lycka till. Är lite nervös om jag ska vara ärlig. Jobbigt om de direkt efter slänger sig pladask ner, gråter, skriker och slår med nävarna i golvet för att de kommer få mig som Au Pair... Inte för att jag alvarligt tror på det själv. Men antar att det är det värsta som jag skulle kunna fantisera ihop som skulle kunna hända.


Jaja, gotta go!


Ha det bättre! Because you're worth it!

Märkliga tevanor och polkagrisar

5555
Te. När jag var liten var detta något som enbart användes till att leka med. Man doppade tepåsen i det varma vattnet, kände sig vuxen eftersom alla andra vuxna gjorde likadant, såg hur vattnet magiskt ändrade färg, sen slängde man den äckliga drycken i slasken och drack juice istället.


Detta var innan min moster introducerade mig för jordgubbste, som jag inte bara kunde dricka, jag tyckte om det också. Efter det lärde jag mig att dricka andra söta bär-te-sorter som björnbärstee, vilda skogsbärs te, svartvinbärstee, men vanligt te smakade fortfarande illa. Mitt te drack jag med en liten tesked med honung i. Inget annat. ABSOLUT INGEN MJÖLK!


Men hur kommer det sig att denna konservativa flicka (jag använde ordet för att det lät bra just där) plötsligt sitter framför datorn med en kopp engelskt te med mjölk i? Det undrar jag också. Håller jag på att för-eng-ligas såhär före Amerika resan? En vän till mig från England som jag träffade på lägret påpekade att jag troligtvis kommer förlora min engelska dialekt under året. Sorgligt nog. Men att han minsann skulle få mig att träna bort den på nästa sommarläger jag kan komma på. Vilket inte blir förens år 2011.


Idag var jag och tre vänner i Gränna och shoppade loss. Jag köpte stora polkagris klubbor till mina barn, en burk med små polkakarameller till min värdmamma, en polkastång till deras nuvarande Au Pair som jag kommer träffa innan hon åker, och en lite älgnyckelring till en Au Pair som jag kommer spendera mycket av min arbetstid ihop med, eftersom hon är vänfamiljens Au Pair... Alltså, barnen hon passar är kompisar med mina barn och hennes mamma är vän med min mamma. Har redan skrivit en hel del med henne över mail. På tyska! :D Så gött!


Nu ska jag gå ut med vovven. Behöver verkligen sova nu! Var uppe och chattade med en söt kille från lägret till klockan 6 (!) på morgonen inatt. Så jag behöver verkligen ta igen mig. Måste dock säga att it was so worth it!

Tillbaka från lägret i England!

sdfsfsfsd


Har ni varit nyfikna på hur det gick, ni få som faktiskt följer min blogg? Det gick helt fantastiskt! På flera områden slog det ut de flesta av de lägren jag varit på förut. Framför allt i våldsamhet och pinsamhet! Vet inte vad jag ska berätta om, för jag vill inte få er att tro att mitt helhetsintryck var negativt. Absolut inte! Det var ett av de bästa, om inte det bästa lägret jag någonsin varit på! Och snacka om att det var för mitt engelska språk såhär inför USA. Synd bara att jag inte kommer att få behålla min brittiska dialekt.


Okej då. Efter moget övervägande ska jag dela med mig av det pinsammaste som någonsin hänt mig i hela mitt liv. Antar att det är bra att jag vågar öppna mig för er, så att jag vågar berätta allt knasigt som sedan händer mig i USA.


En dag åkte hela lägret till ett vattenland som bestod av i princip enbart en MASSA VATTENRUTSCHKANOR! Så många att de hade markerat dem efter otäckhetsgrad. Blå, röd och svart. Svart= otäckast.


Helt fantastiskt ställe! Jag och ett stort gäng som ville ha med mig (troligtvis för att jag var så rolig att "lyssna på" då jag skrek mig ner för alla rutschkanor vi prövade) ställde oss i en kö i en lång trappa. Jag filosoferade inte mycket över vad för sorts kö jag stod i utan stod och pratade med alla 8killarna och den enda tjejen som gjorde mig sällskap. Det var först då vi kom upp som jag insåg vad jag höll på att ge mig in på. Kanan var märkt med ett stort svart märke och hette till råga på allt "scream" vilket var precis exakt vad SAMTLIGA av de stöddiga, stora, rugbykillarna gjorde då de åkte ner en och en, efter att ha skrattat hysteriskt åt min vettskrämda reaktion. Nu var det bara tjejen och en kille kvar bakom mig och jag stod längst fram i kön. "I won't do it!" Flämtade jag skräcksslaget. Men tillslut lyckades de i alla fall övertala mig och jag åkte ner samtidigt som jag skrek i högan sky "IIIII AAAAAAM DYYYYIIIING!!!!" Vilket var precis vad jag önskade att jag kunde göra när jag väl kom ner. Banan slutade inte i en pool utan avtog bara i lutning tills man stannade. Där neranför stod hela killgänget och väntade på den skrikande, roliga svenska blondinen att komma skrikandes ner. Först då insåg jag att min bikinitopp hade åkt upp! AHHH! Panikslaget slog jag armarna för brösten och vrålade åt dem att vända sig om, samtidigt som jag utan att använda händerna (för då hade jag varit tvungen att flytta armarna som var det enda som skyddade mig) rätta till bhn. Killarna jublade men vände sig om... A, en del i alla fall. Vissa vände sig om då och då trots mina hot. När jag är mitt i att rätta till bhn hör jag ett skrik komma ifrån tunneln jag just kommit ut ifrån. Tjejen var på väg och jag var tvungen att hoppa undan. Tillslut lyckades jag rätta till allt, men det var inte lätt att se killarna i ögonen efteråt. Inte för dem heller verkade det som. För när jag några minuter senare frågade en av killarna vilken tid vi skulle samlas för avfärd till nästa ställe såg han först funderande på mina bröst, sedan i mina ögon då han svarade.


Vad är det egentligen med killar och bröst?


Men lägret var underbart som sagt, trots denna fruktansvärda incident... något som jag förhoppningsvis kan använda till att glädja andra och få dem att känna sig mindre klumpiga då de inser att de aldrig kommer att kunna mäta sig med mig?


Nu är det mindre än en vecka kvar. 6 dagar för att vara exakt och jag har ännu inte det där kramaktiga pirret som jag borde ha i magen. Antar att det är för att jag är seg. Jag har nog inte riktigt fattat att om mindre än en vecka, kommer jag att vara i New York!

Min kära värdmamma och jag planerar nu en tid då jag ska få se mina knattar live för första gången via Skype. DET är pirrigt! Hoppas de gillar mig och att det blir ett roligt samtal och inte en jobbig och pinsam historia där jag desperat hankar mig fram på engelska och ställer dumma och ointressanta frågor som får korta och idiotförklarande svar.


Nu ska jag gå ut med vovven.

Natti natti!



RSS 2.0