Hej. Egentligen har jag inte tid att skriva det här meddelandet. Men jag känner att jag bara måste.

I ett antal veckor har mitt internationella körkort varit försvunnit och trots att jag letade överallt kunde jag verkligen inte hitta den! Igår pratade jag med mamma och bad henne att beställa ett nytt så att jag skulle slippa få hjärtslag varje gång jag såg en polisbil. För hur skulle en amerikansk polis reagera om han frågade efter mitt körkort och jag räckte fram ett litet rosa kort med en tjej som inte ens ser ut som MIG (enligt vissa)? Mamma sa först att det nog skulle vara svårt för henne att beställa det eftersom det är så personligt. Men sen påminde hon om en sak som jag SÅ MÅNGA GÅNGER TJATAT OM när jag haft hand om andakten för mina konfirmander. Och självklart kastade jag sten i ett glashus och GLÖMDE ATT BE GUD OM HJÄLP!

Detta må låta väldigt flummigt i okristna öron. Det låter flummigt till och med i mina öron titt som tätt. MEN vad kan man göra? När gått och lagt mig såg jag upp i taket och suckade. "Gud. Jag MÅSTE hitta körkortet. Snälla! I jesu namn, låt mig hitta den!!!". Faktiskt tror jag att jag upprepade "i Jesu namn" flera gånger i förhoppning om ökad effekt. Ännu en gång, DETTA LÅTER FLUMMIGT!

EEEN, morgonen därpå när jag ställt mig upp ur sängen ser jag något i nattuksbordshyllan sticka ut ur en bok. Det internationella körkortet!!! Och kan ni GISSA vilken bok det var?! Bibeln var väldigt nära gissat. Men nej. Bokens titel var:

"THE POWER OF A PRAYING WOMAN"

Fortfarande flummigt? Jag tycker i alla fall it makes A WHOLE LOT OF SENCE!

So what can I say? Gud är cool!

Ha det bäst! Because you're worth it!

Idag vaknade jag med tanken ”ÅÅÅHHH NEEEEJ!” i huvudet. Varför? Jo för att jag startat ännu en arbetsvecka med sömnbrist! Not good!

 

Måndagen var dock toppen! G-Girl’s kompis Cindy som jag nämnt tidigare tog kontakt med mig på facebook och undrade om jag ville hänga med på en ungdomsträff som hennes kyrka arrangerade. Alltså kristna ungdomar i åldrarna 19-25 som samlas bara för att ha allmänt kul! Jag tackade ja, och det visade sig att G-Girl också skulle dit, så jag slapp åka vilse i jakten efter rätt kyrka. Jag åkte dock direkt efter arbetet… Så jag kände mig inte särskilt fräsh! Parfym och borsta tänderna vad det jag hann med innan jag stack. Jippie! Det hela blir inte mycket bättre av att jag sätter mig i bilen, vänder mig om för att hälsa på G-Girl, och hon ser ut som en model! Ah! Väl där ser alla tjejer ut som de faktiskt planerat att träffa folk. Jag såg ut som om jag legat hemma i soffan i en ungkarlslya (eller mitt rum) och somnat med huvudet i en pizzakartong MED en halvuppäten pizza i. Yes!

 

Anyhow så hade jag i alla fall en riktigt trevlig kväll med matsmakartävling, pajätartävling och sångövning i slutet. Det är nämligen så att G-Girl har frågat mig om jag vill sjunga solo på deras kyrkas julkonsert. Och det säger man ju inte nej till! Så jag ska sjunga ”o helga natt” först helt solo på svenska och sen tillsammans med kören på engelska. Coolt va? Jag är rätt taggad!!! Älskar den låten.

 

Som svar på en fråga jag fick som kommentar till mitt förra inlägg av en blivande Au Pair (för det första är jag så glad att du kommenterade så du får dagens ros för det!) Svaret är att jag har tagit med mig en dator. Fick pappas gamla arbets-laptop innan jag åkte. However jag har även tillgång till dator här om jag skulle vilja använda den. (Har faktiskt använt den någon gång när Explorer fick fnatt och bestämde sig för att inte funka). Så jag kan nog säga både och. Men 99 gånger av 100, så använder jag min egna för att det är enklast och för att jag har den på mitt rum. Kul att du ska åka som Au Pair! Du måste vara jättepirrig nu ju! =D Minns själv hur det var från det att man tagit beslutet till det att man äntligen kom iväg! Lycka till vännen!

 

Slutligen skulle jag vilja avrunda med att det faktiskt, trots trötthet och skola faktiskt blev en rättså bra dag tillsist i alla fall. Och nu ska jag bara slappa. Finns det något bättre?

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

Denna rubrik syftar på många olika saker.

Delvis att jag faktiskt inte skrivit på ett tag, delvis för att jag nu i helgen äntligen fick träffa Angel igen, och delvis för att jag äntligen har hittat något som faktiskt hjälper mot torra läppar och inte gör det hela värre. Har använt det EN gång idag, och torrheten är så gott som borta! Helt fantastiskt!

 

Jag har engelska läxa tills imorgon som jag borde göra. BLÄ! Palla med att göra läxor! Som om inte vi har tillräckligt med JOBB ändå?! Som om det inte räcker med både LEKTIONER och AU PAIR jobb, utan LÄXOR till på köpet?

 

Jag har i alla fall haft en underbar helg tillsammans med Angel som kom sent på fredagsnatten. Vi åt hamburgare på Mc Donalds (och de idioterna hade bestämt sig för att inte låta någon använda borden för att det var så sent så vi stack till stationen och åt där istället, på en trappa där man egentligen inte fick sitta. Men superärliga (överärliga ibland) som både jag och Angel är (uppenbarligen i Angels fall, namnet säger väl allt?) ville vi inte sitta där utan lov. Så jag gick faktiskt och frågade en polis om LOV! Och det roliga var att efter att jag lagt på mina bambiögon så GAV HAN OSS TILLÅTELSE!! Jag sken upp sa ”you’re the best!” och klappade honom tacksamt på armen. När jag gick tillbaka såg jag hur samtliga av poliserna där stirrade storögt på mig. Maha! Är man kvinna så är man! Jag var RÄTT kaxig efteråt!

 

Över huvudtaget har jag varit rätt kaxig nu i helgen. Förutom idag av någon anledning. Måste berott på att Angel stack tillbaka hem till sin värdfamilj i staten långt långt borta. Ursh.. önskar hon kunde stannat här forever! Eller i alla fall tills vi båda åker hem till Sverige igen. Märkligt nog kommer vi ha bättre tillfällen att träffas när vi kommer hem igen! För DÄR bor vi närmare varandra!

 

Julen närmar sig med stormsteg och jag börjar få julstresskänslor. Det blir mörkt tidigt nu! Och vissa dagar är det RIKTIGT kallt! Idag var det dock riktigt varmt då jag och Angel stack till city. Men jul… ojoj… Kan inte fatta att jag om en månad varit här en TREDJEDEL av året! Tänk va snabbt det gått! Men samtidigt långsamt? Att vara Au Pair är märkligt! Men jag gillar det!

 

Efter att jag sagt hejdå till min kära Angel åkte jag hem. Det var rätt tyst och jag tog för givet att alla gått och lagt sig ovanligt tidigt. Men så dyker värdpappan upp i köket just när jag häller upp en skål med flingor och frågar om jag vill hänga med och möta upp resten av familjen på Friendly’s. Och som ni vet tackar man ju aldrig nej till Friendly’s! Jag stack dit och efter en helg utan att se min lille pojk värmde det mitt lilla babysitter hjärta att han blev förtjust av att se mig! ”JULIA!!” Gullungen! Jag har kommit på mig själv med att verkligen gilla honom mer och mer. Inte bara tycka om utan… Ni vet. Nästan som moderskänslor när han hoppar av bussen. SÅÅ söt!

 

Måste sluta nu för jag har engelskaläxa att göra tills imorgon. BLÄ!

 

Angel! Tack så jättemycket för en underbar helg!

 

Mamma och Pappa! Tack för headsettet, scarfen, strumporna och tröjan! Det hade ni inte behövt! (Men jag är väldigt tacksam! Ni känner mig så väl! Kläderna kom väl till pass!)

Massa kramar till alla läsare!

Ha det bäst! Cause you’re worth it!

Hej.

Igår fattade jag mitt beslut. Jag skulle besöka en kyrka idag! Så redan sent på kvällen (eh, efter att ha sett världshistoriens otäckaste skräckfilm SJÄLV på bio. "Paranormal Activity") började jag att söka på google. Jag är missionare hemma i sverige. DVS. Medlem i missionskyrkan. Men hur sjutton översätter man det på engelska? Så det jag gjorde var att leta efter två som jag HOPPADES likande missionskyrkan eftersom de i sverige nyligen gått ihop. Babtistkyrkan och Metodistkyrkan. Jag hittade en Metodistkyrka i grannstaden och planerade så att jag skulle hitta dit i tid...

Morgonen kom och jag var redo att åka. Jag knappade efter "point of interest" på GPS'en inget resultat! Jag knappade in staden i alla fall och tänkte att GPS'en kanske skulle hitta det när jag väl kom dit. Jag åkte dit, fortfarande inget resultat. Då blev jag lite små sur, och lite smådesperat. Jag stängde symboliskt av GPS'en. Jag hade ALDRIG kört där jag var förut. Och jag bad "Gud? Om du vill att jag ska till kyrkan så får du se till att jag hamnar där också!" Och så körde jag på känsla. Bara några få meter. Så HOKUS POKUS såg jag en kyrka till höger om mig. Jag svängde och bilen bakom mig tutade (Amerikanare! Jag gav tecken!) När jag kom dit visade det sig att de hade bibelstudie på morgonen innan själva mötet. Och detta hade redan börjat. Att komma in helt själv då hade varit rätt pinsamt eller hur? Men Gud hade tänkt på det. Så det var av någon anledning 2 personer i hallen och mötte mig. Jag frågade om det var något möte där samma dag och de svarade att det var ett direkt efter bibelstudiet som jag så gärna fick delta i.

Det var en riktig tankeställare och jag behövde det verkligen efter 2 månader utan kyrka. Mötet var också riktigt intressant. Människorna var så trevliga och öppna och jag kommer definitivt gå dit igen! Sa jag att kyrkan hade varit en Babtistförsamling? Så mitt andrahands val. Lite småkul eller hur? Så jag har kommit på att Gud är en väldigt bra GPS...

Jag hörde en gång en liknelse som jämförde Gud med en GPS. Jag gillar den jättemycket, och tänker på den varje gång jag kör fel på motorvägarna...

Jag tror att en vän berättade den för mig (eller var det min ungdomsledare?) en gång då jag var orolig att jag skulle göra något som inte var enligt guds plan och på så vis sabba hela planeringen. Där gick drömjobbet. Där gick drömhuset. Där gick DRÖMPRINSEN! Men så berättade hon (för jag står fast vid att det var en kvinna som sa detta) att Gud är som en GPS. Om man missar en infart föreslår Gud en annan väg till samma mål. Och en till. Och en till. Man kanske kommer dit lite senare bara.

Haha! Känner mig jättedjup idag för övrigt. Spenderade ungefär en timma med en vän med att diskutera definitionen av en kvinna. Vad är kvinnligt? Hur ska en kvinna vara? Hur var det tänkt att en kvinna ska vara? Vilka är skilnaderna mellan förr-i-tiden-kvinnan och nutids-kvinnan, och vilken är bäst sällskap för en man? Gaah, riktigt förvirrande. Men sen när tänkte jag på saker som INTE är förvirrande? Saker som man INTE kan trassla in sig i och snubbla över?

Ha det bättre! Because you're worth it!

Hej! Ännu en gång har jag några bilder men få ord. Ska snart iväg och groceryshop, men har lite tid innan.


Detta målade jag och lillen tillsammans. Är det inte tjusigt? Vi tog ut en liten skolbuss ur hans bilförråd som fick plocka upp alla barnen i husen. Ni kanske inte ser det, men byggnaden (eh, målningen) längst bort är skolan.

Och på tal om skola. Här är MIN skola! Här går jag på College 4 dagar i veckan. Pjuh! Var där idag och var så tröt att jag hade svårt att koncentrera mig. Business english kan uppenbarligen vara tyngre och tråkigare än vad jag trodde. Vi har en fantastisk lärare dock. Och goa elever!

GLAAAAASS! På Friendly's. Älskar den restaurangen! Jag och Lucy stack dit igårkväll när jag slutat jobba för dagen bara för en glass. Den behövde vi! Men ni anar inte hur snabbt den slank ner! OTÄCKT! Jag skulle nästan kunnat äta en till för att den var så god! Vanlij glass med krossade Oreo's, chokladsås, vispad grädde och strössel. MUUUMS!!!

Lucy beställde något annat... jag tror att den hette något med "Forbidden Chocolate" vilket i sig säger allt. Galet gott enligt Lucy!

Kommer jag någonsin växa upp och bli mogen? Det kanske ni får veta i nästa avsnitt av Jeb i New York. Missa inte det!

Ha det bättre! Because you're worth it!

Hej alla glada!
Jag stanna hemma igen. I måndags hade lillkillen lov. Tisdags med. Båda dessa dagarna var han sjuk och idag (onsdag) är det inga undantag. Stackars liten.

Igår gjorde jag något som kändes väldigt kul! Jag hade "Hostmum-host...daughter-talk" med min värdmamma. Det var riktigt coolt! Över huvudtaget, så kände jag mig väldigt "hemma" igår. Inte bara på grund av tjejsnacket med värdmamman, utan även för att mammans släkt kom över och var allmänt varma och öppna! Kände mig som en del av familjen och älskade det! Det blir lätt att man saknar den där familje känslan annars. Igår var som att ha över sina egna släktingar på något sätt. De drev på skoj med varandra, pratade om den supersöta pojken, skrattade tillsammans...

Men på tal om familj så kommer faktiskt min över i Februari om allt går vägen!!!!! Har redan börjat planera vilka rum de ska sova i. CAN'T WAIT!

Det blev tyvärr inga bilder idag. Har inte haft något direkt att ta kort på...

Ha det bäst! Because you're worth it!

Hej! Ursäkta! Jag är KASS på att ta mig tid, och sätta mig ner och skriva nu för tiden! Galet! Försökte en gång, men då hängde sig datorn och jag blev så tjurig att jag VÄGRADE skriva igen på ett bra tag. Så nu kommer ett inlägg med många bilder och korta historier.

Först på tur i mitt lilla bildspel är ifrån när jag träffade min morbror inne i city. Vi passade på att se de delar som varken jag eller han utforskat förut. Chinatown bland annat.





Men även little Itally, och även Soho, och Noho, men inget av de senast nämnda tog jag kort på.




Halloween! Här är bildbevis på hur min värdfamilj skämmer bort mig. Längst bak är en "Trick and Treat"-bag. Denna plus den oranga fladdermusnallen och kortet låg på morgonen på min plats vid köksbordet. När jag skulle äta frågade jag försiktigt om det gick bra om jag flyttade på sakerna. Joy skrattade och sa att de var mina. Jag blev helchockad. Med på bilden finns även elefanten som för någon vecka sedan på en fredagsnatt låg på min säng när jag kom hem från en kompis. Och pumpan som är lite skymt i bakgrunden kom pojken in med till mig när jag satt och pratade med en vän på skype för ett tag sen.

Halloween! Nu till det ni alla väntat på. Vad jag klädde ut mig till! Låt mig presentera: The Roman Empress!


Halloweenparty!
Med oss hade vi Lady Gaga, en Romersk härskarinna, en tjej i tysk folkdräckt (men som jag ansåg lika gärna kunde varit Dorthy i Trollkarlen från OZ) en sumobrottare och längst fram, en varmkorv med bröd.

På nästa foto samma, fast med en clown med... vilket ni kanske ser...



Ha det bättre! Because you're worth it!

Okej. Det är inte alltid så lätt att vara mig. Nog för att jag älskar att vara mig, jag måste erkänna att mitt liv är väldigt spännande och händelsefullt, men det har ju sina virriga stunder också. Här kommer fakta från mitt klantighetsarkiv, som kommit in under den senaste tiden. Det är speciellt tre saker som är skrämmande återkommande. Den första är:

 

ALARM-PROBLEMET:

Att sätta på ett alarm och sedan öppna en mindre viktig dörr där det inte finns en alarm apparat innebär att det börjar tjuta högt i hela huset, och att larmcentralen ringer upp för att kolla så att allt är okej och ber om ett lösenord. Det kanske inte låter så illa, men när man väl är i situationen då det tjuter högt och hjärtat hoppar upp i halsgropen och man plötsligt fruktar att man kanske inte kommer ihåg lösenordet trots allt, så är det lite läskigt!

 

Detta har hänt 2 hela gånger! Första gången när jag var själv. Andra gången tidigt på morgonen när de andra ännu inte vaknat. Jippie.

 

TOALETTS-STOPP-PROBLEMET:

Om ni någon gång åker till USA var försiktiga med toaletter. De är som bebisar. Sätter allt i halsen… Det var en väldigt dålig jämförelse… Okej, var försiktig med vad du spolar ner. VÄLDIGT försiktig. Jag har orsakat stopp 2 gånger sammanlagt. Jajjemen. Pinsamt? OH JA! Så till er blivande Au Pairer. Tänk på hur mycket papper som krävs för att få stopp i en toalett i sverige och dividera det med 4.  ANVÄND INTE MYCKET PAPPER! 

 

SVENSKA-PROBLEMET:

Jag pratar svenska med alla möjliga personer vid märkliga tillfällen. Jag har ropat på LittleB, pratat med G-Girl, viskat till en tysk tjej på college och frågat min Tai Kwon Do tränare något på svenska. Vad är det som händer med mig? Är det inte ganska självklart att de INTE PRATAR SVENSKA?

 

Min teori om varför detta händer är för att jag helt enkelt är vana vid att de förstår mig så bra. Så jag tänker att det är ”enkelt” att prata med dem och det enklaste språket är ju svenska. Så min hjärna har programerat in ”de förstår dig” och därför kommer svenskan naturligt när jag minst anar det. Börjar helt enkelt bli så van vid engelska att svenskan tittar fram ibland omedvetet… Verkar det logiskt?

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

 

Här händer det mycket på samma gång!

 

Först hade jag en häftig och ”busy” weekend. Lördagen har ni hört om men på söndagen träffade jag min kära morbror och MissC. Jag och MissC träffades hemma hos henne först… Det är en ganska knasig och lång historia, är ni säkra att ni orkar läsa?

 

Okej, säger ni det så… Jag vaknade tidigt på morgonen för att göra i ordning mig i god tid eftersom jag inte ville komma för sent till tåget och bli tvungen att vänta på nästa. Dessutom ville jag spendera så mycket tid som möjligt med MissC eftersom det var så länge sedan jag såg henne sist. Men just när jag ska hoppa in i dushen så blir jag stoppad. Det är stopp i avloppet och vi kan inte använda något vatten innan det är fixat.  SKIT! Så jag tvättar mig med våtservetter bäst det går och fixar upp håret med hårnålar. Men toa kunde jag inte gå på förrens jag kom in till Manhattan. Då var klockan ungefär 12. Tack gode gud att jag har en dunderblåsa! När jag kom till MissC erbjöd hon mig att låna dusch och vad jag än behövde från hennes badrumsskåp. Gårdagens hjälte eller vad?

 

Vi åt på Mc Donalds tillsammans som på den gamla goda tiden. Flirtade lite med killen vid bordet bredvid, tog en glass på ”Ben and Jerrys” som tydligen inte bara är ett glassmärke utan även en glassbar på Broadway.

 

Hur som helst. Det blev tillslut dags att åka till Brocklyn för att hitta till konserten. Vi tog en buss och så fort vi kommit över Brocklyn bron blev vi båda väldigt O-kaxiga. Vi var utanför Manhattan och hoppade av då vi trodde att vi var ungefär på rätt avenue i alla fall. Där sprang vi runt med karta (och jag med kamera) och försökte hitta stället i tid. Klockan tickade. MissC letade och tänkte. Jag tog massa flum kort och tvingade MissC att vara med. Haha!

 

Konserten var great! Och efteråt följde vi med bandet till ett VIP rum på en restaurang och åt. Låter detta bra eller vad? Vi fick vår mat betald och jag fick träffa min Morbror som spelar i bandet. Vi pratade dock på engelska för att MissC skulle kunna vara med i diskussionen. Märkligt att prata med sin morbror på engelska. Och sen med MissC på tyska och ibland på engelska… Och sen ibland med morbror på svenska eftersom någon annan i bandet tilltalade MissC… Jag var helt förvirrad i mitt lilla huvud! Antar att det var därför som jag idag under första lektionen viskade på svenska till en av eleverna i min klass. Jag förstod först ingenting, för hon var riktigt bra på engelska, och jag pratade långsamt och övertydligt, men sen insåg jag att det ju var svenska jag pratade. Uppsi!

Ha det bäst! Because you're worth it!

Klockan är sent… väldigt sent. Hon är lite över två och jag borde ta mig samman och få lite ordning och reda på mig själv. Imorgon åker jag in till City för att gå på en konsert där min morbror (jag är jättestolt!) spelar elbas! Så jag ska åka in på förmiddagen för att äta lunch/middag med den tyska Au Pairen som jag brukade umgås med. Remember? Här är en bild på oss tillsammans på Broadway:

 
(Jag och Miss Tyskland. MissC, var det inte så? :D Behöver jag säga att vi flummade något förskräckligt framför kameran i detta ögonblick?)

På måndag ska jag börjar på ett äkta amerikanskt College, och jag tror att det är hög tid att jag läser igenom all information som skolan har skickat. Jag har i alla fall förberett med mappar, penna, suddigum, block och en almanacka. Men det skadar inte att läsa igenom allt och tänka igenom det. Just nu är jag osäker på VILKET av de två ämnena jag läser som är på måndag och om de ska ha någon form av upprop innan själva lektionerna sätter igång. Fy Julia!

 

Dagen som var gick underbart bra! Det regnade hela dagen, vilket vi blivit förvarnade för, men G-Girl (kanske är det bäst ändå om jag bara behåller hennes första kodnamn… Det blir allt för förvirrande annars.) messade mig precis när jag var på väg till pedikyren och frågade om jag hade något emot att ta fotograferingen ”straight away”, så att vi säkert skulle hinna fånga solljuset innan det försvann. Självklart! Hon fixade till både hår och smink och hittade på olika pooser, och bakgrunder som vi kunde använda… Och visst är det så att man måste ta 100 bilder för att få en som är bra…. Vi tog bara 107 men jag är väldigt nöjd. Fler än EN blev bra och jag tackar G-Girl för det! Och HON TACKAR MIG! Helt otroligt! Det är JAG som ska tacka! Eller hur? Hur bra är det inte för ens självförtroende att bli fotograferad? Jag borde betala henne… Jag gav igen genom att ge henne en ordentlig nackmassage när vi åkte över till en av våra nanny kompisar och såg på en urusel film (som en kille som uppenbarligen alltid väljer dåliga filmer valt ut… Varför är det ingen som protesterar?). Jaja, sällskapet var bra i alla fall. Och vi tjejer satt och gjorde narr av filmen och hade oss. Det var kul. Jag och G-Girl hade dessutom tid att prata lite i bilen på en parkeringsplats när vi väntade på att vi skulle kunna åka till vännen vår. Det börjar kännas så naturligt att prata engelska, och HEJ va det går ibland när jag pratar! Förvånar mig själv med hur FORT jag pratar!

 

Glömde att jag faktiskt hann med en pedikyr också. De tog inte så mycket på hälarna som jag hade behövt och jag är besviken… Nästa gång ska jag göra det själv, men jag fick i alla fall skön massage.

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

Idag ska jag göra något som mina fötter länge har bett mig om. Pedikyr. När jag frågade Joy, min värdmamma om hon visste något bra ställe där man kunde köpa en sådan, sken hon upp i hela ansiktet och nickade lyckligt. Hon berättade att hon är stammis på ett ställe, och det är dit jag ska åka idag och skämma bort mig själv.

 

Efter detta ska jag och Amber ha våran första fotografering tillsammans. Jag ska komma över till henne och hon ska hjälpa mig med kläder och smink. GISSA om jag är taggad?! Jag ska vara modell! Så ljuvligt roligt! Jag fick ju testa på det en gång då jag och mina vänner åkte till Göteborg. Det finns nämligen en firma dit man kan komma och bli uppstajlad, sminkad och få håret fixat och sedan bli fotograferad av en riktig fotograf. Bilderna kostar men allt annat är helt gratis. Så vill man bara gå dit och njuta av att se sig själv se ut som en modell på alla bilder som de sedan visar upp på en, så kan man göra det.

 

Hur som helst så njöt jag verkligen av att vara framför kameran den gången. Vad fotografen än gav för märkliga poser så var jag bara tvungen att testa dem. Så att stå modell… fy va kul! Antar att det roligaste är, att om man tar så många bilder som man tar när man står modell, så är det ju alltid åtminstone ett av dessa 100 bilder man tar som blir bra. Och vem vill inte ha bra bilder på sig själv?

(SAKNAR ER! Ursäkta att jag lägger ut er på bloggen utan att fråga om lov! Tog i alla fall inte den värsta jag kunde hitta på er vilket jag vet att en annan tänkte göra i ett bildspel i en redovisning en gång... hm... känner du dig träffad gumman lilla? Haha! Du vet att jag älskar dig ändå!)
 

I morse valde jag att gå upp hyfsat tidigt så att jag skulle hinna till nagelsalongen i god tid så att jag och Amber får bra med tid till fotograferingen. Och gissa vad Joy har gjort iordning för frukost? Hemlagade våfflor! Inte svenska. Amerikanska som vi åt med syrup till. Det var en upplevelse kan man säga!

 

Men nu ska jag borsta tänderna och sticka iväg. Ha en underbar kväll allesammans!

 

Ha det bättre! Because you’re worth it!

Idag var lillen sjuk. Stackarn. Så jag stannade hemma med honom idag. Jag hade blivit tillsagd att försöka få honom att ta en liten tupplur eftersom han på grund av febern sov så dåligt inatt… men tror ni han tyckte det var KUL att försöka sova? Nej.  Lydig som han är gick han och lade sig, men kom ner efter 2 minuter och sa stolt ”Jag har sovit nu Julia. Visst sov jag länge?” Jag förklarade för honom hur lite tid det var och att han omöjligt hunnit somna på 2 minuter. Bosse gick lydigt men lite små sorgsen tillbaka till sängen igen. Jag kom på att jag kunde sätta på cd-spelaren med vaggvisor, då protesterade han förskräckt:

”Nooo! Not the lullabies!”

Jag gapade förvånat. ”Why not?”

”Cause then I might fall asleep!”

Haha, det skulle han inte sagt. Jag satte på vaggvisorna och sa god natt en andra gång. Denna gången kom han ner efter EN minut och sa att han hade sovit. Då jag utan ett ord följde med honom upp till sängen igen, försvarade han sig. ”Jag BRUKAR sova med öppna ögon! Måste jag sova med stängda?” Frågade han sedan sorgset. Tredje gången gilt och nu sover han så sött i rummet bredvid. Fy va gullig han är!

Hej alla därhemma!

 

Jag är rubbish på att skriva inlägg för tillfället. Ursäkta! Men det händer så otroligt mycket här hela tiden! Och ännu mer är på gång.

 

Igår fick jag ett sms från en av G-Girls tjej kompisar som artigt frågade om jag kunde göra henne en tjänst. Jag blev nästan orolig först och tänkte ”har det hänt något?” men sen frågade hon hur mycket jag tog för en helkroppsmassage! Fatta! Hon skulle kunnat betala mig för en massage! Och hon har aldrig ens känt min massage! Jag kände mig så hedrad. Det plus att jag saknar att massera så mycket att jag utan förvarning började massera Lucy en kväll då vi var hemma hos henne. Haha! Nu har vi bokat tid imorgon efter jobbet. Jag ser sjukt mycket fram emot detta ska ni veta!

 

Vet ni. G-Girl är ett ganska konstigt kodnamn. Kan vi inte kalla henne Amber istället? Det är åtminstone ett namn, och det förtjänar hon! Tjejen jag ska massera imorgon kan vi kalla… hmnm… låt se… Ann-Louise? Det var det första som dök upp i mitt huvud. Det är inte ens amerikanskt, men Lucy är inte svenskt (inte amerikanskt heller egentligen men…) så det jämnar ut sig!

 

Jag har nu köpt min Halloween kostym, efter att ha ändrat mig ett antal gånger fram och tillbaka.

 

Imorgon under dagen kommer jag träffa Lucy och Mary (haha! Alla svenska tjejer får Brittiska namn! Kul va?) Mary är en tjej som är Au Pair hon med, men från en annan agency. Vi har bestämt oss för att göra ett mini lucia tåg så att vi kan lussa för våra värdfamiljer. Imorgon har vi övning hemma hos Mary som tydligen har LUSSEBULLAR hemma! (Fråga mig inte varför hon har det i oktober. Jag ifråga satte det inte. Jag tappade andan av förtjusning!)

 

Till alla er som funderar på att vara Au Pair har jag lite att dela med mig av. Jag har kommit på varför jag gjorde ett bra val att åka iväg. När jag inte trivdes ifrågasatte jag vad jag egentligen gjorde här när jag skulle kunna varit hemma och gjort något vettigt. Som mina jämnåriga kompisar. Skaffa en utbildning, ett jobb eller kanske till och med familj. Men såhär i efterhand har jag insett att visst, jag har en vardag här, precis som mina jämnåriga kamrater. Ibland tittar man på klockan och önskar att tiden ska gå snabbare för att man är så trött på att leka och vara hurtig. Men när jag väl är ledig, så är jag trots allt i USA. Och jag behöver inte ens vara ledig för att njuta av att jag är här! Idag fick jag som uppgift att åka till LittleB’s skola och… näe! Nu kallar jag honom Bosse istället så att han också får bli lite mer personifierad! Hur som helst.. skolan var det ja. Jag skulle lämna några papper till deras ”main office”. Parkeringen var överfull och jag hamnade såklart långt ifrån skolan… men väldigt nära High School. Jag stannade till en stund och tittade ut över byggnaden och på människorna som gick omkring där. High School film, LIVE! Det var magiskt på något sätt att se en riktigt High School med egna ögon.

Likaså igår, då  Bosse var sjuk, kom jag på mig med att upptäcka saker man bara sett i filmer. Mamman/Joy var tvungen att hämta några papper på sitt kontor (hon stannade också hemma för att ta hand om Bosse nämligen) och vi fick följa med. Tänk er en riktigt pampig lobby, där du måste skriva in dig om du är besökare. Jag och Bosse fick en klisterlapp att sätta på kläderna. Sedan den klassiska hissen! Den amerikanska hissen där alla buisnessklädda människor står och ser allmänt alvarliga ut. Men om någon börjar prata är alla deltagande i samtalet. (Vilket hände på tillbakavägen då Bosse förklarade att han var sjuk och därför var tvungen att täcka munnen hela tiden med sin luva… vilket naturligtvis var en liten överdrift, men en otroligt söt sådan.) För att sedan komma upp på själva kontoret som är ett enda stort JÄTTE RUM med massa skrivbord med små avskärmningar runt om, just så att man precis kan se över när man sitter ner. Och runt omkring det stora rummet finns dörrar som leder till de finare kontoren. Woow… och detta var en helt vanlig dag. Min vardag.

Min vardag är att köra en GIGANTISK BIL lite hit och dit på en väg med amerikanska vägmärken. Min vardag är att gå försiktigt ner för trappan för att inte väcka Halloween dekorationerna som sjunger, skrattar, dansar, pratar och har massa konstigt för sig om Bosse råkat lämna dem påslagna. Samma dag de satt upp dekorationerna var det lördag och familjen hade precis lämnat huset, så jag passade på att gå ner i mysdräckt för att äta frukost. Där gick jag. Det var knäpptyst i huset… Jag såg de vackra dekorationerna som prydde HELA HUSET och var helt i min egen lilla värd då plötsligt ett skelett började flirta med mig! Men först ett rysligt skrik förstås ”Haaaaa! Do you wanna hang out? Haha!”. Jag flög all världens väg, och skrattade sönder efteråt.

Detta är min vardag. Det är min vardag att prata engelska varje dag. Jag har en nära kontakt med Amerikas historia. Joys morbror deltog i Vietnamkriget och Bosse har just ärvt ett par jättegamla stridsflygplansleksaker från sin gammelmorfar. De föreställer 3 engelska plan och ett japanskt. Coolt eller vad? Och detta är det jag upplever när jag jobbar. Den tråkiga delen om man säger så. Helgerna behöver jag inte ens gå in på! Det säger väl sig själv att man är i USA, en timma från NYC och har tillgång till bil? Jag är fri som en fågel och bara min fantasi sätter gränser!

Nu är det precis som rubriken säger VERKLIGEN på tiden att jag uppdaterar. Här har det hänt mycket.
Men ni fattar inte hur "busy" jag har varit! Hela tiden har jag haft fullt upp på ett eller annat sätt, och även helgerna har varit full rulle. Detta är inte nödvändigtvis negativt. :D Haha, jag har haft underbara helger. Denna helgen tillexempel började med att jag och min svenska Au Pair kompis här flummade runt i snabbköpet när jag storhandlade. Alla tittade upp på de märkliga varelserna med det konstiga, främmande språket. Åh, vad jag älskar svenska. Därefter stack jag och Lucy (remember att jag bestämt mig för att kalla henne det sen innan?) till en pizzeria på kvällen och åt en BAOTA PIZZA!



Självklart åt jag inte hela själv! Åt inte ens halva! Så amerikansk så att det fanns inte. Ni vet som den alltid är i filmer så att osten liksom strängar sig när man drar bort en pizzabit. Yum! Men mätt blev man... Men när vi väl ansåg oss vara mätta, så ville vi ändå inte skiljas åt och åka hem, utan ville hitta någon annan stans att hänga istället. Då stack vi till Friendly's, en glassbar och satt där och fnissade istället.



Mumsigt värre! Jag kunde gjort min glass otroligt mycket mer komplicerad, men allt jag ville just då var något fräsht. Så mitt val var mint chokolate chip, och vattenmelonsorbét. SÅÅ ljuvligt gott.. Som om detta räckte för oss? Åh nej! Vi åkte därefter iväg i bilen bara för att sitta på en parkering att prata. Prata är underskattat!

På lördagen pratade jag med ett antal personer på skype. Bland annat en englelsman. Och detta mina damer och herrar var första gången jag HÖRT någon brittisk engelska prata med mig sen lägret... JAG FICK EN CHOCK och förstod knappt vad han sa! Men oj va glad jag var att höra hans röst! Hans accent! Åh! Saknar england! Men nu skär sig min dialekt konstigt igen. För nu blandar jag brittiska med amerikanska hej vilt!

Jag åkte hem till Lucy, åt svenska pankakor och kladdkaka. Vi såg en film och jag fick massera henne, vilket också var en såndär nostalgi grej. Anade inte att man kunde sakna att massera så otroligt mycket!

Igår vad jag där igen. Men då var jag bjuden på middag. Kort sagt, jag och Lucy har hängt rätt mycket nu i helgen. Haha, inget jag lider av direkt!

Idag är en häftig dag med mycket som händer också. Lucy kommer över (är ni förvånade?) och vi ska baka chokladbollar ihop till Au Pair mötet ikväll där vi ska skära i pumpor. Livet leker. Jag är lycklig och förkyldningen börjar bli bättre nu.

Det snöar. Fatta att det snöar i mitten av oktober! Igår var det första dagen det gjorde det, och det var riktigt rysligt att gå upp på morgonen och frysa, för att sedan gå ut till bilen i snöblandat regn på väg till mina ärenden. Jag fryser och har på mig massa varma kläder på mig just nu. Dock inte halsduken som jag faktiskt hade på mig igår av ren desperation.

 

Idag är en tung dag för lilla Julia. Jag är trött. Fryser. OCH MÅSTE STÄDA MITT RUM! Detta är förståss inget som värdfamiljen har bestämt men eftersom jag är min egna nanny här i USA så har jag bestämt det. Och JAG tänker minnsan inte låta mig själv komma undan! Rummet ser ut som… jag vet inte vad!

 

Planerna för helgen? Eh.. well…  Inget är spikat. Eller jo. Ska skypa med en vän klockan 10 på lördagmorgonen. (Om denne personen läser min blogg kan han känna sig väldigt träffad.) Annars funderar jag på att gå på den lokala brandstationens välgörenhetsmiddag på lördagkvällen. Jag och G-Girl funderar på att fråga dem om vi kan få göra en fotografering där… för hoppningsvis kan man få tillfälle att göra det på lördag. Man kan ju inte få mer än ett nej.

 

Min lille är så söt! Jag är en märklig person som måste börja sjunga så fort något jag eller någon annan säger påminner om en låt. Så varje gång jag klär LittleB så börjar jag sjunga ”Hands up, baby hands up! Give me your heart give me. Give me your heart, give me give me…” Och nu sjunger littleB den också! Så söt är han, så jag bara måste skriva ut låten på en cd så att jag kan spela den för honom! Han har inte ens hört orginalversionen.

 

En annan sak om LittleB som jag är helt fashinerad över, är att även om familjen inte verkar visa något som helst intresse för musik, så har LittleB ett musiköra! Helt otroligt! Igår när vi lekte med några leksaksinstrument i lekrummet, så började jag trumma för att liksom testa honom. Skulle han göra något i takt till musiken eller inte? Han började rappa! Hur coolt är inte det när man bara är 5 år att rappa i takt till en rytm? Speciellt när hans föräldrar inte introducerat honom för musik ens.

 

Ursäkta att jag skrivit så sällan den senaste tiden. Men jag har varit så upptagen och trött! Det samma gäller om jag inte svarat på mail. Jag jobbar och sliter men ändå får jag inget gjort. Antar att det är såhär det är att vara vuxen? För jag har hört samma ord komma från många vuxna jag känner. Jahapp. Är man vuxen då alltså?


Och till alla singlar där ute. Jag hörde den här låten på radion en väldigt kall och trött morgon då jag inte ville gå upp ur sängen, på min klockradio. Älskar den! 

Det snöar. Fatta att det snöar i mitten av oktober! Igår var det första dagen det gjorde det, och det var riktigt rysligt att gå upp på morgonen och frysa, för att sedan gå ut till bilen i snöblandat regn på väg till mina ärenden. Jag fryser och har på mig massa varma kläder på mig just nu. Dock inte halsduken som jag faktiskt hade på mig igår av ren desperation.

 

Idag är en tung dag för lilla Julia. Jag är trött. Fryser. OCH MÅSTE STÄDA MITT RUM! Detta är förståss inget som värdfamiljen har bestämt men eftersom jag är min egna nanny här i USA så har jag bestämt det. Och JAG tänker minnsan inte låta mig själv komma undan! Rummet ser ut som… jag vet inte vad!

 

Planerna för helgen? Eh.. well…  Inget är spikat. Eller jo. Ska skypa med en vän klockan 10 på lördagmorgonen. (Om denne personen läser min blogg kan han känna sig väldigt träffad.) Annars funderar jag på att gå på den lokala brandstationens välgörenhetsmiddag på lördagkvällen. Jag och G-Girl funderar på att fråga dem om vi kan få göra en fotografering där… för hoppningsvis kan man få tillfälle att göra det på lördag. Man kan ju inte få mer än ett nej.

 

Min lille är så söt! Jag är en märklig person som måste börja sjunga så fort något jag eller någon annan säger påminner om en låt. Så varje gång jag klär LittleB så börjar jag sjunga ”Hands up, baby hands up! Give me your heart give me. Give me your heart, give me give me…” Och nu sjunger littleB den också! Så söt är han, så jag bara måste skriva ut låten på en cd så att jag kan spela den för honom! Han har inte ens hört orginalversionen.

 

En annan sak om LittleB som jag är helt fashinerad över, är att även om familjen inte verkar visa något som helst intresse för musik, så har LittleB ett musiköra! Helt otroligt! Igår när vi lekte med några leksaksinstrument i lekrummet, så började jag trumma för att liksom testa honom. Skulle han göra något i takt till musiken eller inte? Han började rappa! Hur coolt är inte det när man bara är 5 år att rappa i takt till en rytm? Speciellt när hans föräldrar inte introducerat honom för musik ens.

 

Ursäkta att jag skrivit så sällan den senaste tiden. Men jag har varit så upptagen och trött! Det samma gäller om jag inte svarat på mail. Jag jobbar och sliter men ändå får jag inget gjort. Antar att det är såhär det är att vara vuxen? För jag har hört samma ord komma från många vuxna jag känner. Jahapp. Är man vuxen då alltså?

Och till alla singlar där ute! En morgon när jag vaknade och frös, och inte ville gå upp i sängen så kom den här låten på klockradion och räddade min dag! Jag älskar den!
http://www.youtube.com/watch?v=bf5RePiYBDs